Social kreditvärdighet – ett nytt maktspråk
Internet har skapat en genväg för det fria ordet.
Nu behöver vi inte trängas vid tidningsredaktionernas artikelfilter, för att få en chans att uttrycka våra åsikter.
Samtidigt passar ägarna av de största sökmotorerna på att kartlägga våra konsumtionsvanor inpå bara skinnet.
Samma kartläggningsprogram går givetvis även att använda för att kartlägga våra övriga sociala vanor, vilket en rad totalitära regimer inte varit sena på att utnyttja.
Kommuniststyrda nationer runt om i världen har därigenom fått ett verktyg för att styra och villkora frihetsgraderna för sina medborgare.
Det kan liknas vid ett socialt konto knutet till hur vidlyftigt man utagerar och hur lojalt man följer regimernas intentioner, en slags social kreditvärdighet. Beter du dig för obstinat mot vad som regimen anser vara normativt, förlorar du stegvis möjligheter att utnyttja olika samhällstjänster, en slags repressiv bestraffningsskala.
Den personliga integriteten är därmed ett minne blott och information om ens sociala status och vanor kan säljas och köpas som en handelsvara.
I samma anda, om än i mindre tydlig utsträckning, har vi sett inom den svenska politiska sekterismen som för många heligförklarats och stavas SOCIALDEMOKRATIN, där tjänstetillsättningar inom en rad samhällsorgan skett med utgångspunkterna i lojalitetsmätt istället för kompetenser.
VIlhelmina utgör i det fallet absolut inghet undantag, inte ens idag där kommunala tjänster tillskapats utan tydlig behovsanalys. Däremot har inte internetvanorna börjat utgöra grund för selektionen ännu här, åtminstone inte vad jag vet? Men å andra sidan behövs det väl inte heller här där alla känner alla!
Maktkorruption växer fram överallt där dynamiken avstannat och samma maktorgan tillåtits att regera en längre tid, så företeelsen är knappast unik för vänsterregimer, men utvecklas snabbst där hegemoni råder. Just vänsterpolitikens idelogiska homogenisering och allmänomfattande verklighetsbeskrivningar, bidrar starkt till att skapa denna hegemoni. Det är precis samma mekanismer som styr även andra sekter som exempelvis Jehovas Vittnen, där medlemmarna förvägras att umgås med oliktänkande, till och med om den oliktänkande är ens eget barn ! Under min uppväxttid hade även pingströrelsen liknande regelverk, där till och med informella levnadsregler om medlemmarna skulle klä sig och ha håret uppsatt (pingstvänsknuten i nacken) styrde i mikroperspektiv ända in i sängkammaren. Just denna intolerans mot olikheter är det som utgör minsta gemensamma nämnaren för ett sekteristiskt beteende och där platsar socialdemokratin in likväl som andra lojalitetsstyrda politiska rörelser som skräms av mångfald och pluralism.
Senaste kommentarerna