Socialbidrag till sprängmedel och illegala skjutvapen?

Vad har hänt med Malmöborna ?

När jag växte upp hörde jag aldrig talas om skjutningar och sprängdåd i denna Skånemetropol.

Men bara sedan årsskiftet har 19 sprängdåd noterats och antalet skjutningar har jag tappat räkningen på.

Den Estlandfödde socialdemokraten Ilmar Reepalu, som under hela sin tid som kommunalråd bedyrat hur positiva effekter man generellt får av flyktingmottagning, syns nu alltmer sällan framträda med detta budskap.

Den senaste gången jag såg honom framhärda i sin åsikt var när han tillsammans med programledaren för TV-programmet Uppdrag Granskning blev bortmotad från en gata som en ung man med kraftig språkbrytning hävdade var ”hans gata”.

Att det verkar förbjudet att ifrågasätta etnisitet hos brottslingar kan jag nog ha en viss förståelse för. men i fallet Malmö har ju omfattningen av de grövsta våldsbrotten nått en sådan omfattning att det blivit statistiskt möjligt att bearbeta i syfte att hitta lämpliga åtgärder.

Kan vi fortsätta blunda och vända oss bort från frågan vem och vilka som skapar detta kaos, med sprängningar, dödsskjutningar, brinnande bilar och skadegörelse mot butiken och annan egendom, stenkastning mot alla typer av utryckningsfordon och hot mot tjänstemän i olika funktioner ?

Att media inte törs ta upp frågan om det finns ett samband mellan det nya Malmö som landets största enskilda bidragstagare och den massiva ansamlingen av multietniciteter, sitter tydligen djupt rotat i vänstersympatiernas undertryckande verklighetsbeskrivning (Uppdrag Granskning undantaget): Men Public Service media bekostas av oss och vi borde kunna kräva en annan och mer fördjupad journalistik än att bara morgon efter morgon räkna upp hur många skjutningar och sprängningar som skett.

Varför görs ingen ordentlig granskning av orsakerna bakom?

http://www.sydsvenskan.se/malmo/man-skadad-i-sprangdad/

http://www.sydsvenskan.se/malmo/ny-skjutning-i-malmo–nu-i-slottsstaden/