HAGA-mannen och amerikanska konstitutionenen

Av , , 48 kommentarer 6

Nu släpps den s.k. HAGA-mannen åter på fri fot och Umeås kvinnor möter i morgon en osäkrare offentlig miljö därav.

Personligen gillar jag den amerikanska författningens rätt till var och en att bära vapen och att försvara sig vid angrepp.

Vore Umeås kvinnor beväpnade och tränade i att träffa med sitt vapen, skulle snart problemet obehärskad våldtäktsman ligga begravd 6 fot under marknivå.

Enklare för både medborgare och samhälle, men givetvis sämre för försvarsadvokater som ju knappast kan tjäna millioner på att upprepat försvara sina arbetsgivare återfallsförbrytarna om dessa ligger på kyrkogården.

 

48 kommentarer

  1. Bert-Rune Wibrell

    Jag är ju emot USA-as vapenlagstiftning,visst skulle det ske en viss utrensning av oönskade element.
    Men skulle det fungera i Sverige om alla skulle kunnde köpa ett vapen,skulle inte kvinno och mensmord öka katastrofalt,med en personlig tragegedi som följd.
    Då tänker jag närmast på alla fyllerister o narkomaner som skulle snetända,vi har ju Rönnäs i färskt minne.
    Där visade det sig att det behövs ingen vapenlagstiftning,utrensning sker ändå.
    I dessa kretsar finns inga lagar,självdestruktion är enda lagen

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Bert-Rune!
      Givetvis måste det finnas en vandelsprövning för innehavet.
      Men grundläggande rätten att kunna få försvara sig är det fina med USA:s författning.
      Jag är av den åsikten att inte ett enda mord kan skuldbeläggas vapnet; det är alltid någon som drar i avtryckaren och som är ansvarig för vad vapnet åstadkommer.
      Det finns ansvarslösa och omogna och dessa ska inte bära vapen, men även de måste ha rätten att försvara sig.
      Ta bara masskjutningarna som exempel:
      Det hade räckt med en enda pricksäker person som hade haft rätt att bära vapen civilt, så hade inget av dessa infernaliska illdåd behövt få den sorgliga utgången med massor av försvarslösa oskyldiga offer. Den första kulan kommer som regel från ett illegalt vapen, men den andra ska rimligen komma komma från andra hållet och då helst från en ansvarskännande person som skyddar sig och andra.

      Att försvåra legala vapeninnehav innebär bara att man underlättar för tokskallarna som lyckas skaffa ett illegalt sådant.
      Makthavare vill gärna se folket som en lättdresserad fårskock, vars enda påtagliga egenskaper vore att betala skatt och hålla käft. Men denna typ av makt klarar aldrig av att skydda den värnlöse, utan det måste denne göra själv. Där underlättas det av en författning av samma typ som den i USA.

      Trots den senastetiden vansinnesdåd i USA kan vi nu se ett logiskt tillfrisknande där majoriteten som verkar för att försvara den konstitutionella rätten ökar i antal och styrka.
      Amerikanerna har fått ta mycket av ansvaret för att befria Europa från despoter av olika art.
      De har lärt sig att ingen annan än de själva finns som hjälp när det krisar och det har lett fram till en försvarsmedvetenhet som ibland kan tyckas gränsa till besatthet.
      Men det som denna försvarsmedvetenhet har skapat är detsamma som vår egen fredliga tillvaro faktiskt ytterst vilar på.
      Hur skulle vi kunna hävda oss mot en Putin som tvingas utmåla en yttre fiende för att hålla samman ett sönderfallande imperium, om inte USA stod med ett tekniskt övertag.
      Och allt vilar på den logiska slutsatsen att varje amerikan har rätt att försvara sig och att staten utgörs av alla de som har och tar sig den rätten.
      Jag tycker det är vackert och sunt.

      Vi brottas med en ynklig liten skit som ger sig på kvinnorna i Umeå, men hur stort problem behövde det egentligen vara om vi hade samma synsätt som präglar den amerikanska författningen och en växande majoritet av väljarkåren?
      Rätten att försvara sig borde ingå i den svenska författningen på liknande sätt, men vi har inte ens en författningsdomstol, som kan pröva statsmaktens legaliserande övergrepp mot den enskilde och grupper!
      Där ligger vi i samma läge som NordKorea, Kina och Bulgarien, vilka även de saknar en författningsdomstol.
      Som Kristdemokrat gläds jag av att ha hela mitt parti bakom kravet på en sådan.
      Andra partier har därmed en hel del att förklara.

      Svara
  2. Kenneth Hellberg

    USA har liberala vapenlagar och det är där dödsskjutning på skolor sker….inte i Sverige. Varför ska vi då anamma deras livsstil? Det har även visats sig att vid inbrott i hemmen så är det högre procent dödlig utgång där man har vapen hemma som försvar mot att man inte har det. Ta bara skolmassakern i Newtown 2012, där visade det sig att bägge pistolerna och det halvautomatiska gevär som användes vid skjutningen hade köpts på laglig väg.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Kenneth!
      Den som har illvilliga planer har idag inga som helst svårigheter att få tag på vapen på ett illegalt sätt. Nu handlar det istället om all sunda medborgare som ska vistas ute i offentliga miljöer på ojämna villkor.
      Ska Umeås kvinnor behöva fungera som lockbeten för nästa överfall?
      Samtidigt gäller ju en viktig princip att när någon avtjänat sitt straff, så är vederbörande återigen fri som vilken medborgare som helst.

      Om HAGA-mannen nu sköter sig fortsättningsvis är ju problemet löst, men om han fortsätter sin kriminella bana, så blir det ju Umeås kvinnor som hotas att drabbas.
      Tar vi skräcken inför det nakra råa våldet som utspelas i exempelvis Malmö, så ger även där våra vapenlagar ett taktiskt övertag åt gärningsmännen.
      Det jag föreslår är att civila oskyldiga skulle medges jämbördig försvarsförmåga om de så önskar.

      Svara
      • Kenneth Hellberg

        Njaaaa, nu tror jag du friserar sanningen lite. Om man är kriminellt belastad redan så kanske det är enkelt i vissa områden att tillförskansa sig vapen men att det rent generellt skulle vara enkelt för gemene man synar jag dig. Jag skulle kunna tänka mig att pepparspray kan vara ett försvarsvapen….men att låta var och varannan gå omkring beväpnad är inte ett samhälle jag eftersträvar.

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Det är möjligt att det inte är särskilt lätt att få tag på ett illegalt vapen på Larco, men jag såg en intevju med en ung kille i Malmö som garanterade att han skulle kunna fixa en automatkarbin på mindre än 45 minuter.
          Just i de större städerna på västkusten och så i centrala delarna av Sthlm är de ställen där handeln med införda vapen från Balkan grasserar som mest. Det är definitivt inget påhitt.
          Och den som har för avsikt att skaffa ett vapen för kriminella ändamål har säkert inga problem med att transportera sig dit där de finns.
          En Umeåbo kan vara tillbaks samma dag eller senast dagen efter och ha med sig en liten saturdaynight special när han kommer hem.
          Den svenska naiviteten lever trots det vidare i en fårvänansvärd utsträckning.
          Sverige haren välorganiserad maffia av grovt kriminella som förser den som vill med de vapen som önskas och polisen har uppenbarligen ite medlen att stoppa dessa. Se bara på Malmö, Hälsingborg, Botkyrka och Angered!

          Nej en beväpnad befolkning är det enda som ytterst kan garantera försvarsförmåga för nation och individ. Så måste man givetvis även vara förtrogen med sitt vapen.

          Svara
          • Kenneth Hellberg

            På Larco är det nog inte så lätt att få tag i ett illegalt vapen 🙂 och jag tror att om du ska få tag i vapen i de större städerna krävs kontakter av någon form.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Om jag minns rätt så var det det fantastiska TV-programmet Uppdrag Granskning som testade Sergels torg och fann att det var inga problem för en enkel reporter utan specialla kontakter i den undre världen, att hitta leverantörer av illegala vapen. I ditt fall måste du nog minst till Rönnäs eller längre (Något ironiskt skämtsamt menat)

  3. Stefan Rådström

    I Sverige har vi nödvärnsrätt.

    Att som i USA låta alla beväpna sig mer eller mindre fritt vore katastrofalt, bevisligen fungerar det inte: USA har en mordfrekvens på ca. 4-5 per 100000 innevånare, medan Sverige ligger på knappt 1 per 100000 innevånare. Förutom dessa extrema exempel i västvärlden går detta mönster även att observera för flera stater, där de mera vapenrestriktiva länderna i Europa samtliga ligger på en mycket lägre mordfrekvens än USA.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Stefan!
      Nu går det inte att jämföra kriminalitetsgraden mellan olika nationer bara utifrån beväpningsgrad.
      Betydligt viktigare orsaker finnes och en av dessa är segregationen i det kluvna samhället som USA är.
      Hatbrotten föds inte för att man innehar ett skjutvapen utan därför att man upplever en oacceptabel social orättvisa.
      Amerikaner är dock inga idioter, i varje fall inte mer än svenskarna.
      Det går inte att snacka bort att en växande majoritet där resonerar precis så som jag gör och vapenmotståndarna seglar i en allt svårare motvind.
      Trots att svenska vänsterorienterade journalister anser sig veta bättre och som självutnämnda magistratos försöker tillrättavisa, så går utvecklingen åt motsatt håll.
      Jag anser det sunt att ha en väl beväpnad befolkning, inte minst ur försvarsberedskap.
      Utan skjutvapen förfaller möjligheten att klara av att försvara sig och sin familj vid ett militärt eller kriminellt angrepp.

      Till och med ärkesossen Lennart Holmlund har i sin blogg ropat efter att USA ska ta sitt ansvar att nedkämpa terroristerna inom IS. När jag ställde frågan varför inte han själv och hans parti ska behöva ta samma ansvar och varför det just är USA:s medborgare som ska riskera sin unga män för att Holmlund och andra svenska pacifister ska kunna känna trygghet, valde han att refusera min kommentar och låtsas som att frågan aldrig ställts?!?
      Så fungerar de flesta vapenmotståndare; Det går bra att avsky vapen till dess man behöver försvara sig, då är det alltid någon annan som ska ta sitt ansvar.

      Svara
  4. Åsa Össbo

    Göran, har du någon kännedom om huruvida Haga-mannens offer var bevandrade i att hantera skjutvapen, eller gissar du bara utifrån fördomar att dessa kvinnor givetvis inte var skytte/vapenkunniga? De kunde mycket väl ha både det ena och det andra i vapenskåpet hemma men ”problemet” (enligt dig) torde vara att de inte kan bära dessa vapen på sig under en promenad hem från universitetet på kvällen?
    Under många år har det hållits kurser i feministiskt självförsvar (utan vapen), något som jag tror skulle varit lämpligare i dessa fall. Men då generaliserar jag givetvis bara, vad tjänar det till om en person har svart bälte i karate eller ett skjutvapen eller kniv i bältet om den blir överfallen bakifrån och slagen medvetslös? Men det är klart, det presumtiva offret kanske ska bli förövare själv och försäkerhets skull meja ner en misstänkt Haga-man, i förväg.
    Ta hellre dig själv som exempel när du propagerar för en friare vapenlagstiftning.
    I sammanhanget kan det vara bra med en visdom som i denna formulering stammar från kristendomen (men finns även inom Islam) som kanske kan appellera till en kristdemokrat, att vända den andra kinden till, som hade sin grund i Jesu förkunnelse om förlåtelse i kontrast mot det gammaltestamentliga, egentligen babyloniska ”öga för öga, tand för tand” att en gärning skulle sonas eller bemötas med ett likartad oförrätt. ”Ni har hört att det blev sagt: Öga för öga och tand för tand. Men jag säger er: värj er inte mot det onda. Nej, om någon slår dig på högra kinden, så vänd också den andra mot honom.”

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Åsa!
      Jag frapperas alltid över att det alltid är icke-kristdemokrater som vet att citera bibeln och ange hur kristdemokrater ska handla i enlighet med dess trossatser!
      Är det intellektet som felar elelr bygger det på ren illvilja att det är fullkomligt omöjligt att fatta att Kristdemokratin är en sekulär politisk rörelse för både troende, agnostiker och ateister.
      Precis på samma sätt som gäller inom alla andra politiska partier verkande inom svensk demokratisk ordning, en ordning som bygger på Montesquieu filosofi beträffande grundvalen för demokratier, samt den judisk-kristna värdegrund som hela den västerländska rättsordningen vilar på ?
      Om du vill vända andra kinden till så gör som du önskar, men pådyvla inte andra att följa samma idiotiska föresatser inför utsatthet av grovt våld.

      En våldsverkare av typen Haga-mannen drar sig inte för att mörda om det tjänar hans syfte, vilket redan har visat sig i hans fall, där domen innefattade mordförsök.
      Att där börja tala om andra kinden till, blir rent hånfullt genemot de drabbade.

      Den amerikanska rätten att bära vapen i civila sammanhang är i sig ingen garanti för att inga fler kan komma att bli offer för grovt våld, men varje närvarande vapeninnehavare erbjuder ett avslut till skydd för det presumtiva offret. En massaker i en biosalong kunde stannat med ett eller två offer, där den ene varit våldsverkaren själv, om bara ett enda legalt vapen buret av en ansvarskännande civilperson funnits närvarande.
      Det är min poäng och det är det dialogen bör handla om.
      Där behövs inga bibelcitat att dirigera andra med.

      Svara
      • Åsa Össbo

        Jag noterar att du återigen nedvärderar mig i ditt svar. ”Är det intellektet som felar eller bygger det på ren illvilja” att du läser min kommentar som att jag menar att Haga-mannens offer ska vända andra kinden till? Det var i sammanhanget att du (som också är kristdemokrat, du nämner också partiet i en annan kommentar) propagerar för friare vapenlagstiftning genom att använda dig av personer (Haga-mannens offer) och deras kännedom om vapen (till och med ”Umeås kvinnor”), du uppger inte heller ifall du känner till hur det är ställt med deras kännedom och innehav (det var en av mina frågor som du inte besvarade och som jag nu får anta är rena generaliseringar). Det anser jag är hånfullt mot de drabbade. I stället för att använda dig själv som utgångspunkt när du propagerar för friare vapenlagstiftning. Men huvudsyftet med min kommentar är att du gör det genom att använda dig av personer (Haga-mannens offer). Du själv väljer att fokusera på bibelcitatet.
        Jag beklagar om du uppfattade det som att jag ”dirigerade” dig med ett bibelcitat, jag använde det (i sammanhanget med ditt propagerande för friare vapenlagstiftning) för att jag trodde att förlåtelsen och försoningen var inte bara en central del i kristendomen utan också i den judisk-kristna värdegrunden. Men här kanske jag har fått värdegrunden om bakfoten, eller så kan en välja och vraka efter behag? Frågan är bara vad partiet egentligen då ska med förleden ”Krist-”? Utom att anknyta till den del av den judisk-kristna värdegrunden som har impregnerat större delen av samhällsbygget i västerlandet men även demonterat ursprungligare samhällsorganisationer och filosofier (exv. matriarkat), och är något som inte nödvändigtvis behöver vara vägledande för alla partier i Sverige och inte heller något som alla uppfattar som rakt igenom ”gott” och positivt.

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Det jag försöker uttrycka så tydligt jag kan, är irritationen över att du inte tycks begripa att KD är ett sekulärt parti och frågan om bristande intellekt eller ren illvilja syftade just på detta.
          Du beter dig därmed precis lika inskränkt som när f.d. partiledaren Hägglund skulle intervjuas i SVT och det programledaren tyckte kunde vara relevant var om Hägglund kunde placera olika bibelcitat till rätt del av bibeln!
          Hans irritation uttrycktes något med diplomatiskt än jag gör, men budskapet är detsamma, nämligen -Är du totalt förståndshandikappad eller försöker du bara retas?
          I vilket fall är det ingen bra ansats till ett konstruktivt resonemang med mig.

          Sedan lyckas jag inte räkna ut vad du menar med meningen:
          ”I stället för att använda dig själv som utgångspunkt när du propagerar för friare vapenlagstiftning.”
          Meningen är ställd som en bisats men jag hittar inte tillhörande huvudsats och för mig blir det en helt obegriplig fråga att försöka besvara.

          Beträffande kravet på förmåga till förlåtelse anser jag följande:
          Det är inte upp till någon enda att avkräva förlåtelse av någon annan.
          Förlåtelse är ingen handelsvara med förutbestämt pris.
          Förlåtelse är en ynnest man kanske kan få uppom man först visar verklig ånger i både ord och handling.

          Förlåtelse liksom kärlek kan aldrig avkrävas någon annan, men du har tydligen en annan syn på saken.
          Återigen tvingas jag där ifrågasätta om det handlar om bristande perseptionsfunktioner eller illvillighet och nedlåtande attityd.

          Jag tillåter inte att du tar dig den tonen mot mig, vare sig före eller efter jag gick med i KD.
          Kan du inte hålla dig från att bete dig som en högskolemobbare, åker du ut härifrån så det stänker.
          Min tolerans mot mobbningstendenser är nämligen fullständigt slut.

          Har du däremot något i sak att tillföra och som gäller inläggets innehåll, är du välkommen att försöka framföra detta.

          Svara
          • Åsa Össbo

            1. Jag har ju framfört det redan, min huvudfråga (som hör till sakfrågan men som du själv inte har fokuserat på) var, som jag skrev i min första kommentar: ”Ta hellre dig själv som exempel när du propagerar för en friare vapenlagstiftning.” Den frågan bemötte du inte i ditt första svar. Du bemötte inte heller frågan: vad vet du om de kvinnor (deras vapenkännedom och vapeninnehav) som du använder för att propagera för en friare vapenlagstiftning? Det var också din användning av dessa kvinnor, på ett fördomsfullt sätt (om du nu generaliserade om deras kännedom och innehav) som jag vänder mig mot. NU hoppas jag verkligen att jag skrivit så att det är begripligt.
            2. Om du upplever att jag har mobbat dig så ber jag om ursäkt. Jag tror verkligen att jag (och kanske andra som läser detta) har lärt mig något om KD i den här diskussionen men jag ska inte generalisera ut det över andra med samma partibeteckning eller -tillhörighet. Med bibelcitatet ville jag inte avkräva någon enda person förmågan till förlåtelse, utan snarare reflektion över förlåtelse och försoning som kan ha många dimensioner och nivåer och som i sammanhanget kan vara intressant.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Den första frågan förstår jag fortfarande inte ett vitten utav. Dessutom är det ingen fråga utan en uppmaning och det gör inte saken ett dyft mer begripligt ?

            Vad gäller min kunskap om kvinnors vapenkännedom betraktar jag den som retorisk, då svaret är fullständigt självklart, liksom det är underförstått redan i mitt inlägg.
            Det självklara svaret tar bara onödig plats, men likväl är det tydligen något du vill diskutera?
            Är det för att försöka hitta en avledande fokusering, eller vad?
            Visserligen oerhört långsökt, men det närmaste jag kan komma ett syfte med frågan är att du hoppas att min inställning till kvinoor är att de inte kan hantera vapen och så handlar frågan genast om en genusfråga ?

            Då kan jag berätta att min förrförra sambo var SM-2:a i finpistol!
            Så föll den förhoppningen lika platt som frågeställningen i sig.
            Jag trodde nog att alla och jag menar verkligen ALLA, skulle begripa att anledningen till att jag tog kvinnor som målgrupp, är att det vanligen är just kvinnor som våldtas.
            I den mån män våldtas av kvinnor, brukar det knappast behövas vapenförsvar.
            Det räcker med handfängsel och två sängstolpar.

  5. Stefan Rådström

    Göran, jämförelsen gäller antalet mord per 100000 invånare. Skälet till att använda detta mått för att jämföra olika staters våldsanvändning är att mörkertalet är väldigt lågt – det är alltså ett mera pålitligt mått än för något annat brott. Det är ingen vänsterkonspiration som genererar statistiken, det är verkligheten.

    Ponera att Sverige skulle göra som du föreslår, alltså att varje innevånare skulle ha rätt att inneha och bära vapen. Vad skulle det innebära för polisen ifall de nu måste förutsätta att varje individ är beväpnad och farlig som de av en eller annan anledning måste stoppa och utfråga i något polisärende? Vad skulle det exempelvis innebära för risken att oskyldiga blir skjutna därför att de gjort någon oväntad rörelse?

    Att en majoritet tycker något innebär inte att det är rätt metod att lösa ett problem – boten kan vara etter värre än soten. Politik baserad på känslomässiga argument blir väldigt ofta dålig politik.

    Det finns ingen anledning att beväpna befolkningen i preventivt syfte. En välbeväpnad, väl övad och kraftfull militär (professionell eller värnplikt lämnar jag för ögonblicket därhän) är mycket bättre för att ”mota ryssen i grind” än att dela ut militärt sett kraftlösa vapen till kreti och pleti.

    Militären ska dessutom endast användas för att möta externa hot, och vid speciella omständigheter vid katastrofbekämpning.

    För att möta interna hot har vi polisen – det är deras uppgift att ta sig an alla inrikes brott, och i samarbete med andra staters polisstyrkor landsöverskridande kriminalitet. Det är politikens uppgift att se till att polisen är fullt beredda att stävja brott, genom att vara kompetenta och tränade i att inhämta och säkra de bevis som är nödvändiga att kunna åberopa i ett rättssamhälle – det är faktiskt ett av regeringsmaktens allra viktigaste uppgifter. Det är ju väl bekant att det är ett litet fåtal individer som ägnar sig åt dessa aktiviteter, men som orsakar oproportionerligt stor skada. Har man bara lyckats säkra bevisningen så har vi dem som i en liten ask. Ju fler brottslingar som kan fällas och komma ur ”cirkulationen”, desto tryggare blir vi allihopa.

    Det är framför allt dessa faktorer som historiskt har varit så framgångsrika i att kraftigt sänkt mordfrekvensen i hela västvärlden. Det har givetvis inte skett kontinuerligt, emellanåt har den gått upp av olika anledningar, men den långsiktiga tendensen har alltid pekat nedåt så långt tillbaka i tiden det går att mäta och uppskatta.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Statistiken ljuger inte, det är hur man använder statistiken som kan ge en fullständigt missvisande tolkning. Sociala oroligheter växer inte fram ur ett vapeninnehav, utan ur spänningar baserat på upplevd eller reell orättvisa mellan grupper.
      Minns jag rätt så finns det ca 2000 000 legalt ägda vapen i Sverige för närvarande fördelade på ca 650 000 vapenägare. Likväl kan du inte alls se proportionellt antal våldsbrott med social karaktär som i USA som du anger som jämförande referentvärde !
      Av våldsbrott i Sverige med vapen inblandade härrör mindre än 2 % till legala vapen, resten är där illegala vapen finns med.
      Som du säger gårstatistik inte att förneka, men man kan välja fritt vilken statistik man lyfter fram och på vilket sätt.
      Att jag aldrig en enda gång hört vänsterpolitiker lyfta fram denna offentliga statistik talar väl sitt tydliga språk?

      Du har alldeles rätt i att Polisen utgör demokratins organ för rättssäkerhet, detta ihop med den dömande makten, allt enligt demokratiska grunderna.
      Men polismakten kan aldrig finnas överallt samtidigt och som du kanske har lagt märke till, har brottslingar en tendens att utföra sina gärningar så långt bort från förefintlig ordningsmakt som möjligt, men där det civila samhället aldrig kan fly undan.
      Det är där som en ändrad lagstiftning skulle kunna utsträcka rätten att även bära vapen civilt, men dolt.
      Risken för att vid en poliskonfrontation bli missuppfattad som farlig beväpnad, är varje vapenägare väl införstådd med och agerar därefter.
      Det är i själva verket mycket strängare än så redan i dagens lagstiftning.
      Om du som vapenägare vid ett gräl befinns beväpnad, betraktas detta ofta av domstolar som ett farligt outtalat hot och kan rendera att du mister dina licenser. Detta även om inga hot uttalats.
      Något märkligt och en aning hysteriskt kan jag nog tycka, men har samtidigt förståelse för känslan av underläge för den obeväpnade i sådant sammanhang.
      Men att då hamna i dispyt med en stor stark och vältrimmad person av samma kön, borde i så fall även det kunna indirekt tolkas som hotfullt, vilket ju visar hur befängt det kan bli.

      Mitt huvudargument är att en civilbeväpnad individ kan rädda livet på en hel massa oskyldiga vid dessa masskjutningar eller väpnat rån eller liknande, väl medveten om att man därmed obligatoriskt utsätter sig själv för ett rättsligt efterspel, där endast domstol kan avgöra legitimiteten av brukandet av skjutvapnen för att undanstyra livshot mot annan.
      Detta argument har ingen hittils bemött, utan alla kommentatorer försöker runda det tycker jag.
      Ska vi göra ett försök att samtala kring just detta nu en stund istället ?

      Svara
      • Stefan Rådström

        Göran, jag håller med om att tolka statistik är svårt – de flesta klarar det inte, och i synnerhet verkar många vänsterpolitiker helt sakna den förmågan (för att inte tala om Sverigedemokrater som är i en klass helt för sig själva). Därför är det av stort värde att titta på de vetenskapliga rapporter – helst metastudier – som finns för att se hur man bör tolka statistiken. Av allt att döma så tolkar en majoritet av dessa studier det som att en begränsning av vapenanvändningen i befolkningen har en positiv effekt på mordfrekvensen, att det alltså finns en additiv effekt till den generella nedgång som skett över tid.

        Sverige har faktisk ändå redan rätt generösa vapenlagar jämfört med andra västeuropeiska stater. Vi ligger också något högre i mordfrekvens än dessa, men skillnaden är inte stor nog för att det ska vara möjligt att dra några bestämda slutsatser utifrån detta.

        Vi kan dock titta historiskt på Sveriges interna statistik. Då ser vi att mordfrekvensen var som lägst under tidigt 50-talet (ca 0.5 per 100000), sedan gick den upp till över det dubbla under tidigt 1990-tal (ca 1.5 per 100000), dock internationellt sett fortfarande väldigt låga nivåer, precis som i resten av västeuropa. Idag har den sjunkit till under 1 per 100000.

        Förklaringen till uppgången efter kriget förklaras med den ökade alkoholkonsumtionen – som bekant hade vi alkoholransonering under flera decennier, och under den tiden sjönk mordfrekvensen kraftigt.

        Därför är det lite rörande naivt, men också samtidigt väldigt skrämmande, med din tilltro till att en massbeväpning av svenska folket skulle rädda livet på oskyldiga faktiskt skulle fungera. Även en i normala fall helt laglydig medborgare kan förlora vett och sans under påverkan av alkoholen en sen lördagskväll. Något som normalt sett skulle orsaka ett slagsmål med knytnävar och eventuellt tillgängliga tillhyggen kan bli något mycket dödligt ifall skjutvapen medtagits.

        Så ifall du som politiker vill åstadkomma något verkningsfullt gällande farorna för allmänheten, se till att alkoholkonsumtionen sjunker ordentligt först. Därefter kan vi eventuellt tala om skjutvapen i preventivt syfte.

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Nu tror jag att vi börjar närma oss pudeln kärna Stefan.
          Kopplingen mellan vapeninnehav och våldsbrott kanske finns men det stora antalet legala vapen i Sverige visar tydligt att ett sådant samband är svagt och knappt inom den berömda statistiska säkerställningsgraden.

          Man utvecklas knappast tvångsmässigt till våldsverkare bara för att man innehar förtroendet att äga och bruka vapen. Jag vågar hävda att efter lämplighets- eller s.k. vandels-prövning är fallet det omvända. De som idag innehar skjutvapen på legala grunder har redan visat sig stabila nog att axla det ansvaret.
          Det jag åsyftar är möjligheten att även bära ett legalt vapen dolt i offentlig miljö. Det skulle skapa den nödvändiga osäkerhetskänslan hos presumtiva våldsverkare att aldrig kunna vara säkra på att ha ett övertag genom att tillskansa sig illegalt vapen.

          Att vår drogkultur utgör en betydande grund för missgrepp, torde däremot vara ställt utom all diskussion. Vi har odlat fram en drogkultur där den aggressionsframkallande alkoholen hyllas som en väsentlig part i ett kulturellt samliv med andra.
          Alla blir dummare och några blir farliga med alkohol i blodet.
          SÅ du har nog alldeles rätt i att det är där vi som politiker verkligen ska kraftsamla, för att ge bästa ersultat av insatserna. Men vi klarar u aldrig av att styra detta ovanifrån, utan den vikitgaste insatsen gör du och andra som vågar gå emot och ifrågasätta en förankrad livsstil hos majoriteten.
          Modigt och hyllningsvärt!
          Du stiger i min aktning Stefan.

          Svara
          • Kenneth Hellberg

            Göran, tänk dig att de skulle ha funnits 50 personer på biografen i Aurora 2012 som bar vapen, hur många av dom tror du är tränade för att kunna hantera den situation som de kastades in i? Hur många av dom tror du skulle börja skjuta mållöst omkring sig i panik? Risken finns att ännu mera oskyldig hade fått sätta livet till. Det är väl därför Svenska polisen måste utbilda sig och träna för olika scenarier.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Ja det kan man ju naturligtvis fundera över?
            Nu är jag mer lagd åt att tro att det vore positivt ifall en enda av dessa hade modet nog att utmana ödet och plocka fjädrarna av idioten som börjat skjuta omkring sig.
            De allra flesta skulle nog krypa ihop och hoppas att just de skulle överleva.
            Min erfarenhet är att det krävs rätt mycket för att konfrontera en våldsverkare.
            Men jag är ingen expert på att kunna förutse hur människor tänker i trängda lägen.

          • Stefan Rådström

            Göran, det stora antalet legala vapen i Sverige är ju inte direkt godtyckligt fördelade – de finns normalt hos individer vars intresse för dem inte primärt är för självförsvar. Ditt förslag om att varenda individ i landet ska ha rätt till en vapenlicens (förutsatt att man bedömts lämplig av någon statlig instans) är helt fel väg att gå.

            En individ som skaffar ett skjutvapen primärt för självförsvar, använder det troligen vid händelser som de bedömer vara hotfulla – ifall den miljö eller situation man befinner sig i upplevs som hotfull på något vis, är risken alltför stor att man skjuter först innan hotet eventuellt förverkligas. ATt vi av hävd och tradition har en alltför vidlyftig alkoholkonsumtion förbättrar ju heller inte riskbedömningen.

            Det som historiskt har visat sig fungera är raka motsatsen, dvs att staten stärker sitt våldsmonopol i stället för att fördela ut den till medborgarna – reglerna för vapeninnehav bör alltså skärpas, samtidigt som polisen förstärks och får bättre förutsättningar för att anskaffa de bevis som behövs för att verkligen fälla de kriminella i domstol.

            Så med all respekt Göran, detta förslag är ofattbart dumt – när väl skjutvapnen blivit allmänt spridda är det näst intill omöjligt att dra tillbaka dem ifall det visar sig vara katastrofalt, vilket jag är hyfsat säker på att det skulle bli.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Tänk att det ska vara så svårt att läsa det jag skriver !
            Jag har aldrig hävdat skjutvapen åt varenda kotte, utan som jag skrivit ett par gånger så gäller samma vandelsprövning som idag. Vet du inte vad vandelsprövning innebär, föreslår jag att du slår upp det i någon ordbok.

            Dina ”rätt så säkra” antaganden om att stort antal legala vapen innebär stort antal missbruk av dessa, motsägs av fakta utifrån att vi idag har ca 2 000 000 legala vapen fördelade på 650 000 vapenägare.
            Vi kan även ta hemvärnet som exempel, där vapenutbildad personal finns som en latent strids- och försvarsresurs. På samma sätt som man utbildar lämpliga personer att klara en hjärtstartare skulle man kunna få en snabbkurs i försvarsteknik, där vapen givetvis ska ingå om och när en våldsverkare också är beväpnad.
            Det finns ingen anledning att bli stirrig bara för att jag nämner ordet vapen.
            En sten är ett vapen, liksom en hoprullad tidning kan användas för att förstärka det personliga skyddet. Men det vore befängt och löjligt att föreslå hoprullad tidning för att ta ned en beväpnad våldsverkare. Ett skjutvapen ger en helt annan kontroll över situationen och ju bättre kontroll desto mindre våld behövs.

            Jag vet inte om du som kommenterar tar dig tid att läsa andras kommentarer och mitt svar på dessa? I alla fall har jag redan beskrivit min syn på vapen och alkohol, där jag jämställer vapenbärande under drogpåverkan med fordon och alkohol. Det bör vara straffbart om det inte redan är det. I vart fall tror jag att man redan idag snabbt förlorar sina licenser om man påträffas berusad med ett vapen i hand. Så den delen av kommentaren är helt vilsen och har inget med ett seriöst förslag att göra.

            En märklig detalj är diskripansen mellan polisens befogenhet att använda skjutvapen och hemvärnets dito. Hemvärnsmannen tjänstgör som vakt enligt militära vaktinstruktion B, vilket i klartext betyder att om en militär vakt skriker ”Halt”, då gör du klokast i att stanna!
            Inför en polis kan du få för dig att börja springa och leka katt och rått, men stannar du inte när en militär vakt skrikit ”Halt”, då kommer ”Halt eller jag skjuter skarpt!”. Har du inte fattat det hela då, utan fortsätter, så komer du att höra ett enda varningsskott i luften och efter det har du en kula i benen. Jag tycker att polisen borde ha minst sama befogenheter att stoppa den man vill kontrollera.

            För en civl person med legalt vapeninnehav skall speciella förhållanden till, för att legitimera brukande mot annan person, men fara för eget liv borde kunna vara en sådan legitim orsak och därmed skapa en trygghet för den som hotas av våldsverkare.
            Pepparspray och tårgas är även de vapen, men med mindre avskräckning än ett skjutvapen.

            Beträffande alkohol läste jag att i Moore County i USA är all försäljning av alkohol förbjuden.
            Effekten på brottsligheten är tydligen betydande.

            Hur dumt mitt förslag är kan du nog inte avgöra förrän den dag du ligger under en knivbeväpnad idiot som försöker skära halsen ac dig och någon tar risken att bli åtalad för att ha punkterat hans lust att dräpa dig. Då först vet du hur det känns att vara brottsoffer och inte veta om du kommer att överleva. DÅ först kan du bedöma hur klokt eller korkat mitt förslag är.

          • Stefan Rådström

            Göran, Hagamannen som du tagit till utgångspunkt för ditt väldigt konstiga förslag skulle ha klarat vandelsprövningen med glans. Han var ju inte ens påtänkt som misstänkt, därför att han var en till synes helt vanlig familjeman, hjälpsam granne och snäll arbetskamrat – det var därför han kunde våldta så många kvinnor under så lång tid utan att åka fast.

            Det finns faktiskt väldigt bra skäl till att jag aldrig vill ha möjligheten att ta lagen i egna händer med skjutvapen, och det är att det inte finns någon väg tillbaka när man väl har tagit någon annan människas liv. Det räcker faktiskt gott och väl med de icke-dödliga vapen som tidigare föreslagits för att stoppa en pågående attack. Men ifall attacken kommer så överraskande att man inte har den minsta chans att gå till motangrepp, så gör skjutvapen varken till eller från – däremot ökar risken betydligt för att någon oskyldig kommer i vägen, eller att angreppet blir våldsammare än det annars skulle ha blivit.

            Jag vill faktiskt inte ha det valet, men med ditt förslag skulle jag tvingas att förutsätta att varje tokstolle som ringer på dörren har ett dolt vapen, och att jag därför själv måste införskaffa ett skjutvapen och vara beredd att använda det.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            I och med att tull och polis står maktlösa inför den ohämmade införseln av illegala vapen är det just det scenariot du frukar mest som idag är en realitet för många, nämligen att ”en tokstolle ringer på” och att denne tokstolle är beväpnad. Inte med ett registrerat vapen utan med ett illegalt anonymt sådant eller med en handgranat.

            Nu är det redan så att för att freda dig i ditt eget hem, kan du använda hur mycket våld som helst redan idag, inkluderande vapen om så bedöms nödvändigt för att försvara dig och din familj. Det faller under nödvärnsrätten tror jag det kallas.

            Men om du ser en kvinna som ligger blodig och medvetslös under samme tokstolle ute i en park sent en kväll, hur gör du då?
            Går du hem och låtsas som att det inte angick dig, eller försöker du tala våldsverkaren till att bli en bättre människa ?
            Eller gör du som jag skulle gjort, hittat första bästa tillhygge och smugit upp bakom honom och låtit honom träffa John Blund?

            Problemet är att ingripande från tredje part alltid medför en risk för densamma att själv råka illa ut, antingen från våldsverkaren eller senare från svenskt rättsväsende för att ha brukat vad man kallar ”mer våld än nöden krävde”.
            Det är mycket begärt av den som rycker in för att försvara offret att använda precis så mycket våld som man sedan i trygga varma ljusa lokaler och efter lång tids avgörande kunnat fastställa som rimligt. Jag skulle nog ta i så jag var säker på att fanstyget somnade ordentligt!
            Det är där frågan om skjutvapen blir avgörande.
            Med ett skjutvapen draget och osäkrat, behövde man varken smyga eller komma åt att dra honom i skallen med ett tillhygge. Istället kunde man lugnt be honom resa sig och backa, utan risk för esig själv. Anfaller han ändå så gör en liten 22-kula i benet att stridslusten snabbt falnar.
            Därmed vore ett sådant försvarsvapen perfekt även för kvinnor som uppfattar sig hotade eller som tränats i vapenhantering.

            Bara vetskapen om att vi hade liknande vapenregler som USA, skulle avstyra många brott, redan innan de skett. Det är min övertygelse.

          • Stefan Rådström

            Göran, att det inträffat uppmärksammade skjutningar i de stora städerna de senaste åren ger ett felaktigt intryck av vad som verkligen pågår – risken att bli mördad minskar i Sverige. I absoluta tal har det dödliga våldet minskat, samtidigt som Sveriges befolkning har ökat, så minskningen har faktiskt varit större än vad man i förstone ser.

            De enskilda fallen får människor att ställa sig frågor om varför våldet blir allt värre. Människor ställer frågor av typen: ”Vart är Sverige på väg?”. Här finns det dramatik. Det för tankarna till amerikanska gangsterfilmer när det skjuts på gatorna.

            Det är klart att det framstår som bestialiskt att stycka en kropp, för att försöka bli av med den.

            Sådant skapar starka berättelser som är tacksamt att spegla i medier. Och människor förväntar sig naturligtvis att vi ska skriva om detta.

            Men trenden är lik förbaskat att Sverige har blivit säkrare – om vi talar om dödligt våld.

            Problemet är att frånvaron av mord inte blir någon stark berättelse. Här kan vi tala om att hälsan tiger still. Vi förväntar oss just att vi ska kunna leva något så när säkert.

            De enskilda händelser där människor knivhuggs till döds (kniv är det vanligaste mordvapnet) skymmer det faktum att Sverige har blivit säkrare. Risken att du råkar ut för en mördare har aldrig varit mindre.

            Därför är förslaget dumt, och din beskrivning av läget helt felaktigt.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Ja så är det utan tvekan, att benägenheten till våldsbrott minskar.
            Men för kvinnorna i Umeå finns det en alldeles påtaglig anledning att känna sig oroliga.
            Och de är i gott sällskap med andra på orter där psykopater går fria på gatorna.
            Som politiker känns det väldigt otillfredsställande att acceptera att rättssamhället inte kan hantera en patologisk våldsverkare på annat sätt än att först låta honom begå fler brott, innan samhället kan ingripa. Den eller de kvinnor som ska bli hans nya offer förtjänar bättre. Och kring varje brottsoffer medföljer familjer och nätverk av anhöriga och vänner-

            Jag tycker vi generellt beaktar brottsoffren i för låg grad.
            Jag tycker inte du ska hänfall till att kalla mitt förslag för ”dumt”, så länge du inte har faktaunderbyggnad för att värdera via nedlåtande omdömen.
            Du är välkommen att presentera fakta, men hittills har du inte övertygat mig. Att kalla mitt förslag för dumt är inte att en god debattetik.

            Jag har framlagt mina argument för en liberalare vapenlag och det står vem som helst fritt att ifrågasätta och driva en annan åsikt eller presentera motstidande fakta.
            Bra fakta har alltid varit det som fått mig att ändra uppfattning.
            I det här fallet väntar jag med spänning på sådana?

          • Stefan Rådström

            Göran, eftersom du håller med om att benägenheten till våldsbrott minskar, innebär det väl också att behovet av en liberalare vapenlagstiftning även i dina ögon minskar? Media har piskat upp en rädsla bland delar av befolkningen som i ljuset av dessa fakta är rent irrationell, men som en del politiker utnyttjar för egna syften fast de troligen vet bättre.

            Vapenlagstiftningen förhindrar att folk går omkring med skjutklara vapen på gatorna – man ska alltid förvara dem på säkert sätt när de inte används. Detta förhindrar för det mesta att dessa vapen kan användas i brottsliga sammanhang eller i affekt. Det förhindrar också att barn kan fingra på dem. Det förhindrar inte någon att inneha vapen, men skälet får inte vara för självförsvar. Blir man attackerad i hemmet har man dock full rätt att använda ett sådant, även om man förstås måste kunna motivera det efteråt.

            Vi har alla omsorg över de som blir offer för våldsbrott, eller är rädda för att bli det. Bevisbördan ligger dock på dig som framfört förslaget om att en liberalare vapenlagstiftning rent objektivt skulle förbättra situationen för dessa. Eftersom fakta visar att risken faktiskt blir mindre med åren, med undantag för vissa storstadsregioner med andra stora problem som även de lämnats oåtgärdade, finns det ingen anledning att skapa nya allvarliga problem i hela landet med en lagstiftning som införts av rent känslomässiga skäl.

            När det första barnet dödar ett annat barn under lek med ett skjutvapen som en förälder inte haft full koll över – och detta kommer med all säkerhet att inträffa – då får de politiker som stått bakom denna bisarra händelseutveckling en hel del att svara för.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Allt det du framför som grund för en restriktivare vapenlagstiftning motsägs effektivast av de fakta jag presenterat flera gånger tidigare, nämligen att ca 2 000 000 vapen ägda av 650 000 vapenägare visar hur väl dessa klarat av att hantera vapenförvaringen och så oerhört få fall det finns där barn kommit åt föräldrarnas skjutvapen.

            Sedan fostras barnen i en betydligt mer ansvarstagande anda än vad du tycks föreställa dig, i dessa hem. Själv växte jag upp med skjutvapen som en naturlig del i hemmets inredning och inte en enda gång blev dessa missbrukade, trots att vi tre bröder emellanåt lämnades ensamma hemma. Idag skulle många tycka det var oansvarigt av föräldrarna, men jämför detta med trädfolket i Amazonas, där tvååringar knallar omkring på plattformar utan räcken 30 meter uppe i trädkronorna.
            Allt är bara en fråga om fostran.

            Moderna människor med urbant ursprung har en fantastisk benägenhet att måla fan på väggen och vara rädd för allt som kan vara farligt.

            Att brottsligheten sakta avtar, är inget som tröstar den som blivit utsatt för eller riskerar utsättas för grova våldsbrott. Du kan ju försöka att med dina argument övertyga de Umeåkvinnor som redan blivit våldtagan att det egentligen inte är något att bry sig om.

          • Stefan Rådström

            Återigen Göran: de 2 miljoner legala skjutvapen som existerar idag, ägda av 6500000 vapenägare, används för jakt, målskytte eller samling – inte självförsvar. När de inte används ska de dessutom förvaras på ett så säkert sätt att de inte över huvud taget omedelbart kan användas (t.ex. att slutstycket och själva vapnet är inlåsta och förvaras på olika platser). Det skulle vara själva den ifall ett lekande barn då skulle kunna skjuta av ett skott av misstag.

            Ifall det primära syftet med att inneha ett skjutvapen är självförsvar, ligger det ju i själva sakens natur att det måste vara lätt tillgängligt och omedelbart kan användas – att det är skjutklart helt enkelt. För att övertyga att ditt förslag skulle kunna fungera, måste du kunna visa att under dessa förutsättningar – dvs att skjutvapen förvaras skjutklara i hemmet, i en handväska, etc – det med högsta säkerhet inte kan ske några olyckor.

            Dina egna erfarenheter från din ungdom är heller inget belägg för att olyckor med barn inblandande inte skulle ske; inte Amazonfolkets heller. Över hälften av världens befolkning lever idag i städer, och den utvecklingen fortsätter – år 2050 kommer denna andel att vara 3/4-delar. Moderna föräldrar har helt enkelt ingen chans att kunna hålla koll och kontroll på sina barn i den utsträckning som förr, hur mycket de än skulle vilja.

            Det är ganska märkligt att du gör dig till talesman för Umeås våldtagna kvinnor. Det är förstås möjligt att de skulle känna sig säkrare med ett skjutklart vapen lätt tillgängligt under dygnets alla timmar, men det är långt ifrån säkert. Och hur skulle en av dem känna sig ifall denna råkat skjuta någon av misstag? Rättssamhällets misslyckande ska inte oskyldiga individer belastas för genom att uppmana dem att beväpna sig och försvara sig själva – till syvende og sidst är det ändå rättssamhällets ansvar att se till att samhället blir en tryggare plats för alla, tidigare brottsoffer såväl som alla som inte drabbats av något brott. Detta är helt enkelt en självklar del av civilisationsprocessen. En liberaliserad vapenlagstiftning modellerad efter den amerikanska är bara en återgång till en mer ociviliserad tidsålder.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Varenda ett av de 2 000 000 skjutvapnen har potential att döda. Sedan blev det nog en nolla för mycket i antalet vapenägare. Du skriver 6500000 med det ska vara 650 000 !
            Det spelar ingen roll om de sedan har tillståndsgivits för jakt, målskjutning eller samling.
            Vapenägarna har därmed bevisat att de är kompetenta att handha skjutvapen både i vapenskåp, ute på jakt och på landets tiotusentals skjutbanor, samt inte att förglömma under alla miljontals transporterna däremellan.

            Verkligheten känns därmed betydligt vederhäftigare än dina spekulationer kring vad som skulle ske om dessa vapenägare kunde ha med sig vapen dolda på offentliga platser.
            Hur många gånger tror du inte vapen lämnas i gömt i bilen medan ägaren smiter in på en matbutik på vägen hem från jakten eller skyttetävlingen ?
            Vapen finns således redan uti i allmänna sammanhang, utan att det lett till missbruk.
            En del blir skrämda av vapen, medan andra känner trygghet med dem i närheten.

            Det största nyttan med alla skyttekunniga är dock ur civilförsvarshänseende. Ju fler säkra skyttar vi har bland oss, desto bättre garanti mot att banditgäng från öster får för sig att invadera delar av vårt territorium.

            När jag jobbade i Danmark kunde jag se hur hemvärnet övade stadsstrid med dragna skjutvapen och eldgivning med lösa skott så det ekade mellan husen. Inte sprang folk och gömde sig i skräck för det.
            Men så har Danskarna betydligt färskare minne av hur det är att vara intervenerad av främmande trupp.
            Att vapen i det öppna samhället ger trygghet och beredskap, går aldrig att bortse från, oaktat vilken form av skydd vi talar om.

            Det är märkligt att denna min vision väcker så starka motreaktioner. Jag tror att för många har bildat sig en uppfattning utifrån för många Hollywoodfilmer istället för praktiska egna erfarenheter.
            Fantasibilder från actionfilmerna verkar ligga till grund för skräcken inför vapen.
            Jag tycker amerikanerna har en vettig och sund inställning till vapeninnehav och brukande.
            Men så lever de i en aktuell tillvaro där de bibehållit sin egen försvarskapacitet.
            Svenskar som gör sig till besserwisser saknar den erfarenheten.
            Vapenreglerna varierar mellan olika delstater, men generellt kan ingen förneka att rätten att beväpna sig finns inskriven i grundlagen. Det tycker jag den borde göra hos oss också.

  6. Kenneth Hellberg

    Det som gör mig mest upprörd är att han släpps fri enligt 2/3-regeln, detta borde inte gälla grova våldsbrott. Jag tycker att efter han suttit hela sin tid så ska han granskas och en domstol ska få avgöra ifall han kan släppas ut, finns det risk för återfall så blir det ingen frigivning.

    Svara
      • Kenneth Hellberg

        Ja då borde det bli en lagändring, jag tycker att det är absurt när en man som Hagamannen blir fri enligt 2/3-regeln och framförallt när inte de har velat ge honom obevakade permissioner pga hög risk för återfall. Vid sådana grova brott ska strafftiden vara en fingervisning och ska kunna förlängas om man anser att återfall finns.

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Ja en klausul om förlängning vore nog det enda raka, för vad säger att 3/3 ger ett tryggare utsläpp än 2/3 av strafftiden ?
          Samtidigt öppnar det för ett godtycke och bedömningar som inte heller känns riktigt bra, speciellt med tanke på hur klantigt svenska rättsväsendet hanterat ett antal mordfall.
          Jag tänker givetvis på Tomas Quick-fallet, men även den där pakistaniern som först dömdes som skyldig till att ha mördat den gamla kvinna han gick som hemhjälp till, för att sedan frisläppas med rekordskadestånd. Sedan flyttade han tillbaks till Pakistan och dömdes där för ett liknande mord !
          Ska vi lämna över en bedömning till sådana domare, då kanske det är lika bra att det blir tillåtet att ansvända skjutvapen för sjölvförsvar mot våldtäktsmän? Fast då hamnar offret i ett besvärligt bevisläge förståss, så det är ingen enkel sak att hantera.

          Svara
  7. Tarja Eliasson

    Hej Göran!

    Att ”Hagamannen” nu släpps och får vistas i Umeå begränsar min frihet. Vi har en lägenhet nära där han jobbade. Är ofta i Umeå, frihet begränsad som kvinna. Jag blir så förbannad att en man som jag inte ens känner ska begränsa min frihet fastän jag inte bor i stan men vistats ofta där. Jag blir så förbannad, inte på honom, utan systemet som inte klarar av att ge kvinnor trygghet o frihet. Detta är ett patriarkalt samhälle. Kvinnor ut på promenad som får sexuella förslag/anspeliningar ex en septemberkväll 2006 via E45 Volgsjöväg av en karl med en jakthund. Otäckt var det! Jag tänkte att detta är inte sant, sånt händer inte i Vilhelmina. Manschauvinisterna finns överallt, helylle svenska män! Ingenstans går vi kvinnor säkra! Den saken är säker!

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Tarja!
      Skamliga förslag kan givetvis vara stötande, men utan dem skulle människan försvinna som art.
      De flesta män tänker på sex. Jag läste någonstans att mannen tänker på något anknutet till sex ungefär var 6:e minut. Men då blir det desto märkligare att de flesta män är livrädda för att närma sig en kvinna. Skammen vid en avvisning har många svårt att ta och låter hellre bli att förklara att de känner sig dragna till en viss kvinna.
      Men så finns det några som överkompenserar genom att bli fräcka.
      De brukar vara de räddaste.
      Och en del skiter i alla sociala regler och tvingar sig på den de känner för.

      Någonstans måste vi börja innan barnet genomgått puberteten, där vi präglar en respektfylld syn på ömsesidigt umgånge. Kvinnor kan även omedvetet skada en rädd och ängslig man till att inte våga ta kontakt på ett tryggt och avslappnat sätt, utan endast genom abnormt beteende. Det gäller ju liksom åt båda hållen det där med respekt.
      När det gått så långt att vi fått en HAGA-man, då vete fan vad det finns att göra?
      Jag håller helt med dig att det är oförsvarbart att kvinnor inte ska kunna känna sig trygga i offentliga miljöer. Det är nog illa med allt våld i hemmen.
      Men det är nog alltid otrygga män som slår.

      Svara
  8. Christine Svensson

    Hej på er som läser det här och Görans blogg.
    Vilka diskussioner det kan bli om något som egentligen vore självklart. Den där hagamannen borde aldrig ha släppts ut, förövrigt inte heller om han hetat något annat. Han behöver inte ens avtjäna hela straffet och dessutom ska han få bidrag till körkort!
    De kvinnor som han skrämt ihjäl, och även alla andra kvinnor, på olika sätt ska nu alltså behöva gå omkring och fundera och vara rädda över att kanske möta honom igen.
    Det svenska rättssytemet är så gulligt. Ta hand om förbrytaren och ge honom lite ”godis”, da sköter han sig nog inframtiden.
    Jag tycker att samhället är i flataste laget. Det kanske är så att du Göran har lite rätt ändå.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Christine!
      En våldsverkare bör hanteras med hårdhandskarna.
      Då har man två huvudmöjligheter:
      1. Att skärpa riskerna för presumtiva brott
      2. Att fysiskt bekämpa personer som går över gränsen.

      De förslag till utökade möjligheter för legala vapeninnehavare att bära vapen civilt fyller båda dessa funktioner. Vapnet bör då givetvis medföras helt dolt för att effekten ska bli den osäkerhet för brottslingen man eftersträvar. Varje brott som därigenom undviks är oerhört värdefullt, men skulle vansinnet ta över hos våldsverkaren finns en god chans att offret kan skyddas eller rent av skydda sig själv.

      Ett rimligt steg på vägen vore att alla som känner sig otrygga men har uppnått myndig ålder borde kunna få licens på pepparspray eller rent av tårgaspatron.

      Svara
  9. Åsa Össbo

    Bara för att du med självklarhet generaliserar utan någon underbyggnad (vilket måste vara det du menar med att svaret är ”underförstått”) i vissa frågor, behöver ju inte betyda att jag förutsätter att du inte har någon kunskap i frågan. Men om det är den metoden du vill använda dig av i dina resonemang med argumentet att det är ju ”självklart” vad svaret på min fråga om din kunskap är, så varsågod. Ingenting är emellertid självklart eller universellt i kontroversiella frågor som friare vapenlagstiftning.
    Kom inte och säg att jag inte diskuterat sakfrågan (om något var en avledande fokusering så var det väl bibelcitet, vilket jag beklagar). I min första kommentar framhåller jag feministiskt självförsvar som en lämpligare ingång än att bära vapen men det bemöter du inte vad jag kan se. Nu har diskussionen på denna tråd landat i närmast konsensus kring licens på pepparsprej, något som jag kanske också kan hålla med om. Men ditt huvudinlägg handlade ganska onyanserat om avdagatagande motiverat med Haga-mannens offer byggt på fullständigt ”självklar” okunskap i fråga om deras och även Umeås kvinnors vapeninnehav eller vapenkännedom.
    Du verkar tro att din förrförra sambos SM-titel och din erfarenhet av och kännedom om detta ger dig livslångt alibi att i text uttrycka generaliseringar och fördomsfullhet gentemot kvinnor utan att någon ska reagera och ifrågasätta dina skrivningar. Jag ser inte hur min frågeställning ”faller” med den informationen. Snarare blir den mer adekvat. Det spelar väl ingen roll vilka människor du omger eller har omgett dig med historiskt om du i en text ger uttryck för generaliseringar och fördomsfullhet. Ett exempel är din skrivning på de två sista raderna i svaret till min förra kommentar. Där ger du prov på en tämligen förenklad inställning som måste bygga på en förutfattad mening att män alltid är fysiskt starkare än kvinnor.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Alltså, du har totalt spårat in på att jag med nödvändighet måste ha åsyftat att alla kvinnor vore odugliga på vapenhantering. Jag kan inte begripa hur du kan göra en sådan tolkning av meningen:
      ”Vore Umeås kvinnor beväpnade och tränade i att träffa med sitt vapen, skulle snart problemet obehärskad våldtäktsman ligga begravd 6 fot under marknivå.”
      De Umeåkvinnor som redan är beväpnade och/eller tränade i att träffa med sitt vapen platsar ju utan vidare inom det som meningen beskriver, eller hur?
      Nog är det bra att det finns någon som håller ett bevakande öga på olika uttryck för manschauvinism, men här ser du spöken där inga sådana finns.
      Kom ner i varv ett par nivåer så sjunker blodtrycket och hjärnan kan ägna sig åt att tyda vad som faktiskt står skrivet.

      Svara
  10. Kenneth Hellberg

    Göran, du skriver i ett svar till Stefan Rådström ”Bara vetskapen om att vi hade liknande vapenregler som USA, skulle avstyra många brott, redan innan de skett. Det är min övertygelse”
    Frågan är ju då vilka brott du tror kommer att minska?
    1. Våldtäkt? Nej eftersom jag inte tror att en våldtäktsman styrs av det. Risken att våldtäkten blir våldsammare ökar nog i stället.
    2. Personrån? Nej eftersom de flesta rån sker av en orsak och ofta då för att få pengar till droger.
    3. Inbrott i hus? Nej, se ovan fråga 2.
    4. Massmördande galning? Nej jag tror inte hen har med det i sin riskanalys.
    5. Oprovocerad grov misshandel? Kanske men risken att misshandeln blir grövre ökar nog i stället.
    6. Alkoholrelaterade våldsbrott? Nej där också, är man full och tappar kontrollen så gör man det nog ändå.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Det är möjligt att alla våldsverkare helt förlorat sitt förstånd och helt beter sig som programmerade robotar, med enda målet att till varje pris genomföra sina brott?
      Men i så fall vore det ju ingen förlust om de försvann heller, eller hur?

      Jag är däremot övertygad om att hårdhandskarna hjälper dem att hålla sig inom lagens gränser.
      En del som ställs inför rättegångar för att ha misshandlat sin flickvän eller fru, brukar skylla på att de ”tappade konrollen”.
      Skitsnack säger jag!
      Det var snarare så att de kunde ta sig friheten att nyttja våld bara för att de kände att de hade total makt över situationen och det lockade fram deras sämsta sida.
      Vi kan ju byta ut den värnlösa kvinnan mot en beväpnad dito eller en mycket större och starkare karl i samma situation, då skulle vi se att kontrollen minsann aldrig tappades.

      När den mobbade ger mobbaren en ordentlig smäll på käften varje gång, så skulle mycket snart lusten att mobba helt försvinna. Det ska kosta och göra ordentligt ont att jävlas.
      Terapi med saft och bullar har aldrig fått någon på bättre tankar.
      Det är min egen erfarenhet.
      P.S. Jag har inte tagit rätt på vad KD som parti har för policy i det fallet, men jag känner mig rätt trygg i att de inte följer samma linje som Mona Sahlin och några till. D.S.

      Svara
  11. Kenneth Hellberg

    Tror inte vi kommer längre Göran, vi kan iaf vara överens om att vi inte är överens i denna fråga.

    Svara
  12. Patrik Marthin

    Hej Göran!

    Jag tror du har fel angående liberalare vapen lagar. Om USA skulle ha tillämpat våra strikta regler hade aldrig Columbine eller de andra skolmassakrerna kunnat hända. Det pga av att det är svårt att utföra en massaker med ett jaktgevär med bara 5 patroner och mantelrörelse. En massaker kräver ett vapen som du kan avlossa så snabbt som du hinner trycka på avtryckaren, gärna med 20 -30 patroner.
    En annan bieffekt på liberalare vapenlagar är att du kommer att få en poliskår som skjuter först och frågar sen. Titta bara på rapporteringen från Ferguson mfl.
    Hade det tragiska som hände på IKEA i Västerås varit i USA hade vi troligtvis fått räknat med tio gånger fler döda och ännu fler om alla IKEA besökare hade varit beväpnade.
    Sen kan man ju fundera på hur våra politiker gör kopplingen mellan rån och mord med illegala automatvapen och hårdare licenskrav på legala jaktvapen.

    Med vänlig hälsning

    Patrik Marthin

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Patrik!
      Det fins två helt motstående skolor inom detta område.
      Häromkvällen såg jag ett program om kalla krigets vansinniga upprustning, med en slutlig kärnvapenarsenal som skulle unnat förinta mänskligheten 50-falt!
      Trots detta var det just det vansinniga som gjorde att vi undvek ett 3:e världskrig mellan de två stormakterna. Hade inte beväpningen på båda sifor varit så övertygande extrem att ingen av galningarna vågade anfalla den adre, så hade allt kanske redan varit över!
      Programmet visade hur oerhört nära ett fullskaligt kärnvapenkrig den s.k. Kubakrisen hade fört stormakerna.

      Om kvinnan eller hennes 28-årige som inne på IKEA hade haft en liten revolver eller åtminstone en användbar kniv med sig hade oddsen sett betydligt jämnare ut. Den korseld som gärna utmålas av motståndarna till mitt förslag om liberalare vapenlagar, är en hypotetisk schimär.
      Var och en som hade haft möjlighet att försvara de anfallna offren inne i butiken hade säkert väntat sig att ”Någon annan” skulle ingripa och med det ta konsekvenserna av den efterföljande ifrågasättande utredningen. Vem vill gärna ta på sig det besväret, tror du?
      Du har ju själv sett hur svensk domstol ställer polisen som skyldiga till att ett par biltjuvar struntar i att stanna vid en nedfälld vägbom vid Hjulstabron, utan kör rakt ut i sjön och drunknar!

      Men vore fler offentligt beväpnade så skulle knarkdårarna och våldsbejakarna tvingas tänka ett varv till och de som inte gjorde det skulle förr eller senare vara ett minne blott. Den tanken gillar jag.

      Jag kan se hela logiken i det sätt varpå du argumenterar och hyser respekt för den. Den är väldigt svår att motbevisa. Men det tycker jag att även mitt synsätt är. Inget skjutvapen har någonsin någonstans i världen bestämt sig för att dra i avtryckaren av sig självt. Det är människan bakom som är det egentliga vapnet. Och finns inga skjutvapen så väljs något annat tillhygge, men försvara sig måste var och en ha rätt till, liksom att ingripa för att rädda ett mordoffer.
      Jag har svårt att runda den tanken.
      Den förstärks ytterligare av mångmiljonårig evolutionär historia; Ju värre huggtänder och klor predatorerna utvecklade, desto bättre försvarsvapen utvecklade bytesdjuren. Se bara på Triceratops och Ankolysaurus.
      Att hålla sig vid liv har alltid inneburit att man möter hotet, inte att man ignorerar det.
      Svaret mot ökag tillgång på illegala vapen, blir därför intimare beväpning hos de presumtiva offren.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se