Så har jag undgått ödet ännu en gång

Återigen har jag varit en hårsmån från att hamna i rullstol eller kista.

Den uppmärksamme kanske har iakttagit en paus i mitt bloggande. Det beror på att förra onsdagen hämtades jag in till vårdsystemet på en skopbår och fick åka pling-plong-droska igen.

En olyckshändelse i traktorn slog mig nästan medvetslös, med ett jack i skallen, axeln ur led, och än värre – en ryggkota krossad.

Men nu är jag tillbaks igen – starkare än någonsin, Hmm, nåja, kanske inte riktigt ännu?

Men med en modern sjukvårds teknik har jag nu genomgått en märklig utvecklingskedja:

Först en vanlig medborgare.

Sedan en fritidspoliker.

Därefter sedan i onsdags, en ryggradslös dito,( alltså snubblande nära en vänsterpolitiker).

Och så igår: Då blev jag i Umeå utrustad med ett nytt exoskellett, enligt samma naturens modell, som gäller för skalbaggarnas artrika fauna.

Så nu har jag sällat mig till ordningen insekter och väntar nu bara på mina bepansrade täckvingar. Vad vackert deras korpsvarta färg ska kontrastera KD-jackans lakansvita lyster!

Vem vet, när metamorfosen är fullgången kanske jag blivit en politikens Skarabe, en dyngbagge som rensar upp bland träckhögarna de politiska elefanterna efterlämnat?

Kanske önskar du att jag ska bifoga en s.k. selfie, en bild på hur jag ser ut numera. Men precis som huvudpersonen i den gamla skräckfilmen Alfred Hitchcock skapade med titeln ”Flugan”, känner jag mig tveksam att släppa ut aktuella bilder på mitt nya utseende på internet, då detta skulle kunna komma att framkalla nationellt kaos och panikattacker.

Visserligen tror jag knappast någon skulle anse mitt tidigare utseende möjligt att förfula ytterligare, men min nya livsform är som sagt inte ännu färdigutvecklad och puppstadiet jag nu befinner mig i ger inte rättvisa åt mitt annalkande Imago.