Fortfarande handikappad @@@@@@@@@rgh!

Av , , 4 kommentarer 10

Nu har det gått 2 veckor och 1 dag sedan min 12:e ryggkota nestämde sig för att gå ned i spagat och split på samma gång.

Fortfarande hindrar den mig och tar sådan tid på sig att växa ihop igen och jag är så LEESSSS!

Jag vill ha tillbaks min totala kapacitet NUUU!

Axeln däremot, den visar mer respekt och fungerar nu oklanderligt igen, men jag tror jag har fått latmask i ryggen?

 

4 kommentarer

  1. Ann-Sofie Gavelin

    Hej,
    Det måste få ta den tid det behöver!
    Jag lider med dig. Och håller tummen att det läker ihop bra. Nu skickar jag tålamodstankar till dig, Det är nog det bästa som jag kan önska dig.

    Ha en fin helg
    Ann-Sofie

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för det Ann-sofie!
      Men om vår herre hade känt det minsta ansvar för mig, hade hon byggt min ryggrad av Bofors 7077-stål, alltså samma som man använder i lastbilsvågarna.
      Då hade det varit en enkel match att öppna upp svetsa med austenitiska elektroder och sedan hade det varit full fart igen. Full fart spar tid, vet du väl?

      Jo, du har alldeles rätt i att jag har för dåligt med den ingrediens som kallas tålamod.
      Blir så irriterad när jag inte klarar mer än hälften av vad jag hade tänkt.
      En form av omognad förmodligen?

      Svara
  2. Ann-Sofie Gavelin

    Hejsan svejsan Göran!

    Hahhaha… jag måste skratta åt hur du skriver. Jag kan nästan känna hur du nu sliter.
    Fast du ska egentligen vara glad och tacksam!
    Att du nu har chansen att inhämta kunskapen om tålamod redan nu.
    Man ska ju vila dubbelt så länge som man tränar.
    Vänta bara tills du blir gammal…… kanske 68….
    Och ofta måste sätta dig och vila. Men då kan ju du som jag läsa och skriva på andras bloggar hahhaah…. Och känna sig modern och med i tiden.
    Nyaste sättet att mötas.

    Solen skiner! Ha en bra dag.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Haj Ann-Sofie!
      När jag fyllde 40 så grymtade jag över att jag inte kunda vara vaken lika länge som när jag var 20, men då sa min kompis Tord åt mig att ”-Vänta bara tills du fyllt 50, då ska du få se att du blir helt enkelt tvungen att sitta ned och ta pauser i arbetet.”
      När jag sedan fyllde 50, så behövde jag kanske inte ta pauser direkt, men visst hände det att jag muttrade över hur mycket mindre energi jag hade kvar efter arbetsdagen. Då sade Tord att ”-Vänta bara tills du fyllt 60, då ska du få känna hur krämporna börjar slå krokben för dig.
      Så kom då dagen då även det åldersstrecket passerades och du kan säkert föreställa dig hur psalmerna då gick!
      Nu är jag 61 fyllda och känner mig stolt och glad att jag aldrig förstört mig med alkohol och tobak, men trots detta får jag erkänna att jag nu gärna skulle vilja transplantera över min hjärna med alla sina minnen och intryck till en syntetisk kropp, där det gick att enklare byta ut slitdelarna och göra totalrenoveringar med jämna mellanrum. Den gamla kostymen börjar inte riktigt vilja hänga med i svängarna längre.
      Jag är förmodligen någon form av ”bokstavsbarn” liksom många andra, men fördelen blir ju för oss att vi inte behöver bekymra oss att texten på gravstenen blir densamma som för gamla postkassörskan och tillika eviga ungmön Johanna:
      ”Här vilar postkassörskan Johanna Karlsson.
      RETURNERAS OÖPPNAD”

      Om 5000 år kanske någon gräver upp ens kvarlevor och förundras över hur krigiska vi måtte ha varit under vår levnad, av alla skelettskador att döma!

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se