”Rätt åt honom”

Av , , 2 kommentarer 11

Ordet ”Hagamannen” uppfanns av nyhetsförmedlarna innan identiteten på gärningsmannen som utfört brotten var fastställd. Sedan har det epitetet bara hakat sig fast istället för dopnamnet Nicklas Lindgren. Det kan nog ha bidragit till avpersonifieringen, som gör det enklare att demonisera och förklara honom som omänsklig.

När nu en mindre modig skara om 4 personer tar sig friheten att utmäta straffpåföljden att dänga en golfklubba i skallen på honom, utöver den straffpåföljd som domstolsväsendet bestämt, reser det några nya frågor:

-Har Nicklas Lindgren numera mindre människovärde är sina offer för hans våldsgärningar?

-Jämställer allmänheten nu de nya gärninsmännen rättsligt med övriga brottslingar, eller finns det många som likt en person jag hörde igår, som tyst eller öppet ger uttryck för inläggsrubrikens tanke?

-Kan hämnd berättigas utifrån ifall hämnarna haft nära band till Lindgrens tidigare brottsoffer?

-Hur ska en dömd kunna återföras till ett normalt samhällsliv efter avtjänat straff, eller ska han aldrig tillåtas det?

-Hur skulle det vara ifall vi liksom exempel från USA skulle införa reglen ”tredje gången gillt”, vilket innebär att när våldsbrottslingen återfallit för tredje gången, då är det livstid som gäller?

-Kan rätten till självförsvar utökas, så att exempelvis pepparspray blir mer lättillgängligt för inköp och innehav?

Ett samhälle som föder fram attityden att en mobb utgör den sista garanten för rättssäkerhet, tror jag leder helt fel däremot.

Tycker du att det var rätt åt honom och vågar du i så fall stå för den åsikten?

2 kommentarer

  1. Kenneth Hellberg

    Hej Göran, jag har ingen större sympati för Nicklas Lindgren men tycker det är helt fel när privata tar lagen i egna händer, lynchmobb tillhör det förgångna och anser man att fel straff utgetts så ska man gå den parlamentariska vägen för förändring.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Kenneth!
      Det är mycket svårt att längst inne i sitt innersta tillstå att Nicklas Lindgren faktiskt har lika stort människovärde som alla andra och att detta är absolut och okränkbart.
      Men om vi inte tvingar oss själva till att acceptera det, hamnar vi lätt på ett glidande plan.
      Vi kan nu se hur högerextrema krafter återigen angriper avvikande bl.a. i tyska flyktingförläggningar, men Sverige är heller inte befriat från mobbmentalitet som vi nyss kunnat se exempel på.

      Jag tror det är viktigt att vi om och om igen vågar öppet lyfta alla de förbjudna frågor, även de som har sin udd riktat rakt in i oss själva och att vi vågar vara ärliga både mot oss själva och andra om hur vi känner och tänker.

      Det får inte bli så att vi pekar finger åt dem som inte kan hantera sitt inre hat, utan de är de viktigaste att ta tillvara i en respektfylld dialog utan fördömmande.
      Jag erkänner öppet att jag själv inte har särskilt långt till att betrakta en del av mänskliga naturen som just bestialisk och omänsklig. Vi kan se hur man flår lamm levande i Argentina, hur krigsherrarna inom Islamska Staten eggar sina soldater till rent sadistiska tilltag.
      Det är verkligen ingen lätt match att ta med sitt inre att tillerkänna människorna bakom handlingarna fullt och okränkbart människovärde.

      Men historien har gång på gång på gång på gång visat vart det leder när vi ger upp den kampen för lusten till hämnd och lika bestialiska motangrepp. Det första vi då förlorar är respekten för oss själva och vi kan lätt inse att det svarta hålet vi då hamnar i helt saknar botten.

      Kenenth, jag är allvarligt oroad över hur jag tycker mig se hur hatet sakta men säkert stegras, i samma takt som människor känner uppgivenheten växa inför en omöjligt stor uppgift att ta hand om de stora folkmassor som flyr undan förföljelse och trauman. Samtidigt serveras ingen enda hållbar och trovärdig lösning från våra valda ledare, varför jag tror att spänningarna bara kommer att fortsätta växa.

      Det gäller när vi döper om Nicklas Lindgren till en dimensionslös varelse med beteckningen ”Hagamannen”, likväl som när vi grupperar människor till avidentifiering som individer och personer i former som ”dom där”.
      Vi har sett tidigare hur oerhört snabbt det kan spåra ur och slå över till kristallnätter och nattliga attacker från samhällets självutnämnda bevarandestyrkor, där ordningsmakten mycket snabbt står maktlös. Jag vill inte vara med om det.
      Jag hyllar Tysklands kristdemokrater som öppet vågar stiga fram och påminna om vad som hände där för bara 2 generationer tillbaka i tiden.

      Kristdemokratin växte fram just ur askan efter en av de värre socialistprojekten och verkar fortfarande klara av att hålla kursen, men hur länge?

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se