Sverige – från produktionsekonomi till konsumtionsekonomi

När jag precis blev klar med min utbildning rullade svensk industri på för fullt. Rationaliseringar som syftade till att ständigt öka den internationella konkurrenskraften sågs positivt av både företagare och de flesta anställda. De flesta förstod att tryggheten låg i att kunna hävda sig på kvalitet-pris-området i alla branscher.

Men så kom 80-talet med girigheten och lättjan som främsta drivkrafter.

Det var enklare och mindre konfliktfyllt att flytta hela rasket till låglöneländer som Indien, Kina och Malaysia. Någonstans i all kortsynthet fanns en övertro på de svenska uppfinningsrikedomens suveränitet och att det juridiska upphovsmannaskyddet skulle förpassa den nya billiga arbetskraften till eviga slavkontrakt.

Men bara för att man är fattig, behöver det inte innebära att man är mindre smart. Mycket snart har nu svenska arbetstekniker och tillverkningsmetoder övertagits av låglöneländerna och vi ser nu våra varuhus översvämmas av modifierade gamla svenska uppfinningar till en bråkdel av det gamla priset.

Samtidigt har vänsterkulturen här satt behovsinitierad utbildning vid skampålen, för att ersättas av en flummig föreställning om att barnen har förmåga att redan i högstadiet avgöra sin framtida yrkesinriktning. Det har lett till att yrkes- och utbildnings-valen mer handlat om fritidsintressen än om seriösa satsningar på vad arbetsmarknaden efterfrågar.

Den ansvarsbefriade nya bankpolicyn som främjar utlåning före sparande har gjort sitt till för att trissa upp värdena på fast egendom till rena luftslottsnivåer. Fastighetspriserna inom storstadsområdena har för länge sedan lämnat all realism och allt fler privatpersoner faller igenom sina egna skyddsnät genom besinningslös lyxkonsumtion och spelberoende.

Det ges numera mer reklaminslag via svenska media för allehanda spel än för nyttopodukter. Åtminstone är det så jag upplever saken. Samhället vittrar sakta men säkert sönder underifrån, utan att någon vågar sätta ned foten politiskt och ge svensk forskning den nödvändiga återstarten mot produktutvecklande arbetssätt som jag menar krävs.

Vi tappar hela tiden konkurrenskraft och svenska jordbruksprodukter klarar numera inte ens på långa vägar att försörja vår egen befolkning. Vad är det som ska bekosta all denna import? Är det vårt banksystem som tros kunna lösa ekvationen, eller är det tänkt att alla spelbolag blir den nya exportprodukten?

Ekonomiska bubblor av alla sorter brukar förr eller senare haverera och jag känner personligen stor oro inför nedmpnteringen av vårt teknikförsprång. Vore det så att vi kunde kompensera med kunskaper inom exempelvis bioteknik, vore saken i ett annat läge, men naturkunskaperna har även de satts åt sidan i den meningslösa konsumtionserans heliga gral.