Jakten på ärligheten, makten och härligheten (del 1)

Av , , 6 kommentarer 62

Under vårens och sommarens detaljerade genomgång av kostnaderna inom Kommunstyrelsen, där jag själv sitter med som ordinarie ledamot, har jag hittat en del märkliga dokument.

Det visar sig att Kommunstyrelsens ordförande Åke Nilsson själv utfärdat fullmakt för sin partikollega K G Abramsson till att företräda kommunens markägarintressen.

När jag kontrollerar i delegationsordningen finner jag ingenstans att kommunalrådet har sådan rätt.  Fullmakt allmänningen

Istället hittar jag detta som jag här gör avskrift utav:

Delegation av kommunstyrelsens beslutanderätt

6. Utarrendering av kommunens mark                   Arbetsutskott

11. Upplåtelse av mark för särskilt ändamål           Kommunchef

12. Tillse att kommunens skogsegendomar erhåller god skogsvård och hushållning samt rationell förvaltning                        Kommunchef

 

Såvitt jag förstått är det fullmäktige som ska fastställa vilka personer som ska inneha respektive uppdrag?

Men det räcker inte med detta.

Som vi kan se ska utarrendering av kommunens mark skötas av arbetsutskottet, men detta har underställts skogsförvaltaren Skogssällskapet, vilket gör att intäkter från bl.a. jaktarrenden inte flyter upp till politisk granskning i arbetsutskottet. Dessutom är jag osäker på om inte därmed även offentlighetsprincipen kommit att åsidosättas, då ju ett förvaltningsbolag inte omfattas av denna regel.

När jag under senaste partiöverläggningarna ställde frågan om varför inte intäkterna från jaktarrendena finns särredovisade förstod jag att K G Abramsson inte ansåg att det fanns anledning att rota vidare i detta!

Men när jag ber att få granska alla arrendekontrakt via kansliet blir jag hänvisad till skogsförvaltaren dit min begäran vidarebefordrats från kansliet. Därigenom fick jag ut en översikt som visar följande:

Det finns 31 jaktarrendeavtal vilka i genomsnitt ligger väldigt lågt i arrendeavgifter relaterat marknadsvärdet.

Medelvärdet ligger på 4:06 skr/hektar och avtalen är indexreglerade utom ett som sticker ut på ett särskilt sätt, vilket jag återkommer till i nästa inlägg.

Marknadsvärdet ligger runt 11-18 skr/ha beroende på vilttillgång.

Bakom detta finns ett policybeslut att kommunen inte skall vara prisledande.

Problemet som jag ser det är att genom detta förfarande undantas jaktarrenden från politisk granskning och revidering. Om detta är ett förbiseende eller medveten tanke kan vi bara spekulera om.

Möjligen kan nästa inlägg ge en fingervisning om svaret?

 

6 kommentarer

  1. Åke Nilsson

    Den goda stämningen från gårdagens kommunstyrelse sammanträde verkar vara bortblåst idag då jag läser din blogg.
    Vid vår gemensamma överläggning mellan partierna ställde du frågan om jaktarrendena. Jag svarade att de har fastställts av kommunstyrelsen och förvaltas av skogssällskapet. Du har alltså helt fel i dina slutsatser i bloggen.
    Varför lyssnade du inte på det svar jag gav?
    Duger det inte mitt svar när det är nåt annat än du hade förväntat dig?
    När det gäller fullmakten till KG Abramsson att företräda kommunen vid allmänningen så HAR jag delegation att utfärda den.
    Läs hela delegationsordningen där det står följande;
    Delegation till kommunstyrelsen ordförande: Befullmäktigande av ombud att föra kommunens talan inför domstol och andra myndigheter samt vid förrättningar av olika slag.
    Att delta vid allmänningsstämman och företräda kommunens röster är en förrättning där jag kan närvara själv eller utse någon annan att företräda kommunen.
    Varför blandar du ihop fullmakten till allmänningen med beslutande rätten om jaktarrendenas storlek?
    Det enda vettiga motivet jag hittar är din iver att försöka ”sätta” dit mig och KG.
    Det hade varit betydligt renhårigare av dig att ställa frågan direkt till mig.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Åke!
      Nejdå, samarbete kring planen för Vilhelmina kommuns ekonomi är fortfarande något som skiljer sig ifråga om vad som är oegentligheter eller mygel i olika former.
      Jag ska själv kunna hitta vad jag söker utan att du eller någon annan ska behöva nagelfara mina funderingar och frågeställningar. Det som gäller för mig gäller även för alla andra vanliga medborgare. Jag vägrar ta någon gräddfil bara för att jag valts in i politiska församlingen. De svårigheter jag möter ska vara precis desamma som för alla de som bor och verkar utanför kommunhuset.
      Jag kan inte finna något i delegationsordningen som ger dig suverän rätt att godtyckligt och utan beslut i arbetsutskottet ge fullmakt att representera kommunens markägarintresse.
      Det närmaste jag kommer är ju de punkter jag visat som istället pekar ut kommunchefen som den som ska företräda kommunen i denna fråga.

      Blanda inte ihop min vilja att finna breda samförståndslösningar för kommunens bästa, med att jag tänker blunda för sådant som faller utanför regelverket.

      Inte heller det du här hänvisar till täcker markägarrepresentationen i förhandlingar med andra markägare anser jag. Det är ganska rimligt att du som kommunalråd svarar inför domstol, men att driva förhandlingar är en helt annan sak. En förrättning innebär att man effektuerar något enligt förutbestämda lagar och regler, en förhandling är en helt annan sak. Vi politiker bör arbeta fram regelverk och policys som sedan överlämnas till förvaltningen att effektuera och efterleva. Detta har jag talat med dig om tidigare, men du förstod tydligen inte att jag inte nöjer mig med svepande besked om att allt är okej som det är.

      Din relation eller koppling till K G Abramsson vet jag inget om och bryr mig heller inte, men jag tänker gå min egen väg och inte lämna något oprövat när det dyker upp frågetecken. Hänfall nu inte i det gamla beteendemönstret att gå i försvarsställning så fort något mindre behagligt dyker upp. Hjälp istället till att städa upp gamla synder, så att vi alla inom det politiska menageriet kan stå upp rakryggade och ärligt se våra väljare i ögonen.

      Om vi tar en parallell med kommunen som ägare av hyreslägenheter och industrifastigheter, så skulle väl ingen komma på att ändra rådande ordning att det är just tjänstemän som sköter kommunens fastigheter och inte någon specifik i toppen av ett visst politiskt parti?
      Varför skulle vi göra en principiell skillnad på vem som betros att företräda kommunen i hyresförhandlingar med hyresgäster och detsamma för jaktstämmor, allmänningsstämmor, vägföreningar, samfälligheter och så vidare?
      Är den här frågan känslig på något sätt för dig
      Och varför skulle jag undvika att resonera öppet med mina läsare och väljare om vad jag hittar?
      Det är ju jag och inte du, som tar risken att göra bort mig om jag missat något väsentligt i mina små utredningar, men det bjuder jag gärna på, bara sanningen kommer fram och vi tvättar bort gammal skit ur garderoben.

      Nej du får nog komma med något mer substansiellt om du vill hävda att det är du och inte fullmäktige som fördelar ut fullmakten.
      Nej Åke, jag har ingen ambition att ”komma åt dig”, men har du haft händerna för djupt ned i syltburken så får du givetvis förr eller senare svara för det, liksom jag och alla andra. Sitt du lungt i båten och vänta på nästa kapitel i ämnet jaktarrenden, så ser du nog sambanden du efterfrågar.

      Svara
  2. Östen Stenlund

    Tack Göran.
    Det här förklarar delvis hur det går till att kränka den enskildes rätt vad det gäller jakt- och fiskerätter inom allmänningen. Allmänningen äger ingen egen jakt eller fiskerätt annat än inköpta marker. Vad göra, då man är hungrig av makt och avundsam mot de enskilda som äger marken på vilken allmänningen är utlagd och därmed äger jakt- och fiskrätten. Allmänningsstyrelsen uppvaktar juridiskt kunniga och som även äger inflytande över domstolar och begär hjälp av dessa.
    I de handlingar du lade ut på din blogg för en tid sedan, angående ämnet, ser man hopblandning av allmänninghetslagen och samfällighetslagen, nog mer att inte aktiebolagslagen också kom med. Prövningar i domstol blev en enkel match, RF 11:14 var då verksam, det vill säga uppenbarhetsinstitutet som ger domstolen rätt att döma utan stöd i lagen om inte felet är alldeles uppenbart. Man har ju välsignelse av samhällets stöttepelare.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Östen!
      Hur statens företrädare med hjälp av lokala potentater kör över enskild äganderätt i fjällvärlden är en stor svensk skandal. Det hjälper tydligen inte heller att regeringsrätten entydigt utpekat vad som ska gälla, då underliggande rättshierarkier redan begått så flagranta rättsövergrepp att de gör allt som står i sin makt för att slingra sig förbi domstolsutslag. Man går så långt att man hänvisar till förordningar som är äldre än avgörande dom i högsta instans och detta trots att en förordning som fråntar enskildes ägande- och/eller förfoganderätt knappast kan bli laglig utan förrättning och ersättning. Någon sådan verkar dock aldrig ha hållits, varför detta tal om att allmänningen skulle lyda under de förordningar som styr över samfälligheter blir fullständigt absurt.
      Men mer om detta i ett senare inlägg.
      Nu gäller det vilka befogenheter en enskild politiker kan ha att utse en partikollega att företräda kommunens markägarintressen i sammanträden med andra privata markägare. Ett så stort markinnehav som kommunen besitter tillskapar fullmaktsägaren en stark särställning i många sammanhang. Då det heller inte föreligger en tydlig politiskt förankrad policy, blir resultatet att fullmaktsägaren kan spela efter eget gehör och utifrån sina politiska särintressen.
      Vad jag efterlyser är att i alla sådana fall skall kommunens politiker fastställa ett reglemente eller åtminstone ett policybeslut och därefter överlämna det till förvaltningens tjänstemän att sköta enligt uppgjort regelverk. Då försäkrar vi oss om att enskild politiker eller tjänsteperson inte kan styra och ställa efter eget gottfinnande i olika frågor.

      Men så har tydligen inte Vilhelminas sossar vetat ha tågordningen i just denna fråga.
      Jag återkommer med än tydligare exempel på hur detta kan missbrukas.

      Svara
  3. Stig Vännberg

    Men hur i hela h-vete kan Vilhelmina kommun blivit delägare i Vilhelmina övre allmänningsskog(VÖA) och hämta ut en avkastning och få rösta, fullständigt lagstridigt enl §3 Lag 1952:167 allmänningsskogar i Norrland och Dalarna. Kommunen får visst äga fastighet men vara delägare och rösta i VÖA är helt uteslutet! Detta är en fråga för styrelsen att bereda fastigheten för avlösning från delägarskap i VÖA,

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Stig!
      Jag tror du har fullständigt rätt enligt allmänningslagen.
      Men när juridikens mindre handfasta handläggare hamnar på tillsynsmyndigheterna, då kan de till och med föra cirkelresonemang för att dölja tidigare vårdslöshet i sin myndighetsutövning.
      Jag hoppas att KD kommer att ha så stark ställning efter nästa val att dylika oförrätter kan rivas upp i kraft av majoritetsneslut och äganderätten liksom beslutanderätten återigen kan överföras tillbaks till sina rättmätiga ägare. Även de fula övergreppen där sossarna med hjälp av vänstern krånglade sig förbi ansvarsprövningen för styrelsen i bostadsförvaltningsbolaget VIBO, för att istället påföra skulden på två politiker som fullständigt saknade beslutsrätt eller ens inflytande befogenheter inom bolaget, ska vi se till att riva upp och åter skipa rättvisa fri från maktövergrepp av sossekaraktär.
      Vi har fått en beslutsmaffia som helt saknar skam i kroppen och de sossar som fortfarande har en egen rättsuppfattning har istället litat blint på sina ledare.
      Då går det som det går.

      Svara

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se