Småskaliga reaktorer kan bli svaret på kärnkraftsskräcken

De första bilarna hade varken hytt, säkerhetsbälte eller krockkoddar och inte heller självbärande kaross, vilket innebar att en olycka lätt fick dödlig utgång.

Ändå fortsatte man att forska och utveckla teknik och metoder.

Hade dagens politiker suttit i beslutandeställning då, skulle de med stor sannolikhet infört förbud mot alla fordon som inte drogs med häst.

Våra gamla storskaliga kokarreaktorer har visat sig kräva dyra säkerhetskontroller och stoppas nu och då för riskförebyggande åtgärder.  Samtidigt utnyttjas bara några procent av bränslets energiinnehåll. Många vill rensa ut all fissionsenergiframställning ur samhället, men tänker inte på att man då även klipper av möjligheten till vissa former av sjukdomsbehandling.

Storskalig energiframställning blir med nödvändighet även sårbart vid krig eller andra former av angrepp.

Småskalig energiframställning minskar sårbarheten, men då måste driftsäkerheten klara de fordringar man måste kunna ställa.

Svaret på detta kan vara vad man kallar 4:e generationens fissionsreaktorer.

I Sverige leder Kungliga Tekniska Högskolan forskningen, under ledning av professor Janne Wallenius.

Annie Lööv hävdar att ”kärnkraften är en ICKE-fråga”, medan svensk vattenkraft forsätter förstöra våra älvar och reglerade sjöar. Under tiden utvecklar KTH småskalig fissionsenergiverk i arktis och avlägsna delar av Canada. Läs mer här.

FInessen är att dessa små nukleära batterier kan serieproduceras och behöver aldrig laddas med nytt bränsle. Våra nuvarande reaktorer kräver bränslebyte var 3-5 år, medan de småskaliga jobbar enligt breedteknik och kan köras i 30 år på en och samma laddning. När bränslet är slut skickar man hela reaktorn tillbaks till tillverkaren för återvinning och destruktion, ett slags engångs energipaket.

Dessutom nyttjas bränsle som tidigare betraktats som högriskavfall och breederreaktorn neutraliserar askans avklingningstider från 100 000 år till 300-1000 år, samtidigt som volymen ”reaktoraska” minskar till en tjugondedel!

Men när vi har politiker som är helt ointresserade av ny kunskap, då blir allt som är nytt en ”icke-fråga”.