Musiken och människan kan aldrig åtskiljas

När jag som en av de fattigare realskoleeleverna flyttade in på ”plassen” fanns det privata musiklärare som för en blygsam peng lärde ut hur man trakterade instrument.

Jag började hos en pianolärarinna som envisades med att namnge tangerna enligt c,d,e,f,g,a och h.

Ja just h! Och inte hade hon den minsta tveksamhet över vad fan ”h” gjorde mitt i den i övrigt logiska stegföljden. Det störde mig så erbarmligt att jag gav upp lektionerna efter en tid och mitt omdöme över de musiker som inte ens förmådde inse det bisarra i att inte namnge 12-tonsskalans 7 heltonsteg med bokstäverna a,b,c,d,e,f,g tål inte att återges i text.

Så småningom fick jag rätt i mina tvivel när forskare kunde visa på att h:et var ett slarvigt skrivet ”b”, vilket återgav logiken samma harmoni som vi förväntar oss av de olika ackorden från instrumenten. Dessutom var ettstrukna a just den ton som hela skalan utgick från som normalton med den exakta frekvensen om 440 hz. Plötsligt blev allt vanlig matematik och för mig tändes ett ljus när matematik och musik sammanföll i total begriplighet. Jag undrar dock hur många musikanter som insett detta?

Men musikundervisning försiggick då helt utanför skolans ansvar och räknades till ens privata val och angelägenhet. Så har det även varit under många, många tiotusentals år före oss som lever idag.

Samtidigt som Homo Sapiens började måla beskrivande skeenden med verktyg inblandade, på sina grottmålningar, har även konsten i allmänhet och musiken i synnerhet följt med människan.

Musiken har varit och är fortfarande en förlängning av språkets uttrycksmöjligheter. Där orden tar slut, tar musiken vid och kan förmedla känslor så direkt och absolut som inga ord klarar av.

Att denna möjlighet skulle vara bunden till kommunala musikskolans bevarande får ingen mig att tro på. Vilhelmina har en lång tradition av spelmän och sångerskor, långt innan någon ens kommit på tanken om en skattefinansierad musikskola.

Jag tillhör därmed de som har svårt att låta mig övertygas om att Vilhelmina kommer att bli tyst på musikfronten i och med nedläggningen av kommunala musikskolan. Men det som kan stoppas , kan även återstartas. Behovet sägs vara stort av en pedagogisk musikundervisning och då betyder ju det även att underlag finns för privata alternativ att driva och utveckla intresset.

Det ingår däremot inte i den kommunala lagstadgade verksamheten vi nu tvingas koncentrera oss omkring, när kostnaderna för socialvården formligen rusar upp och spränger alla förutsebara gränser.