Ändra attityd eller förtvina!

Det är en mänsklig och naturlig reaktion att krampaktigt försöka rädda det sista av byns infrastruktur, och då blir det skolan man har störst möjlighet att bestämma över via sina folkvalda.
Postkontoret och butiken har redan i många fall fallit för strukturrationaliseringens skoningslösa bila.
Att i det läget hänfalla åt gråt, ilska, böner och till och med hot, kan ses som ett uttryck för den desperation folket känner inför att ställas utanför, när byn framtid tecknas som enbart tillhåll för pensionärerna, så länge de nu orkar klösa sig fast innan vårdbehoven växer dem över huvudena.

Men lösningen för byns framtid ligger varken i skolan, affären eller postkontoret!

Om vi tillåter oss att tänka tanken fullt ut, att vi mitt ute i skogen skulle bygga en spitter ny skola, en matbutik av normat storlek samt etablera ett postkontor, så är det väl ingen som på fullt allvar inbillar sig att det därmed skulle växa upp en livaktig by på samma plats?

Etablerar vi däremot en fabrik av typen Martinssons trä AB, eller en annan uthållig förädling av lokala råvaror, blir saken en helt annan. Det skulle skapa den tilltro till framtiden med långvarigt tryggade lönevillkor, som skulle få barnfamiljer att våga bygga nytt nära arbetsplatsen.
Skola och mack med tillhörande butik blir den indirekta följden när tillräckligt stort nytt underlag finnes.

Vi kan aldrig krysta fram tryggade byaskolor, utan det är förspilld ansträngning. I det röda Västerbotten härskar avunden och klimatet för småföretagandet kunde varit mycket bättre.
Stora etablerade företag har ingen anledning att flytta och de fåtaliga chanstagare vi har lokalt, får inte mycket hjälp att skapa framtidens stora arbetsgivare.
Det är dags att sluta gnälla om byskolorna och istället satsa för fullt på att underlätta för småföretagarna. Observera att jag skriver småföretagarna (personerna) och inte småföretagen, för det måste alltid finnas en eldsjäl bakom varje företag.

Jag kommer att göra mitt för att vi ska undvika fler skolnedläggningar, men får vi inte igång småföretagandet är hoppet ändå ute, inte bara för byarna utan även för våra förhållandevis små ”centralorter” som VIlhelmina, Dorotea, Åsele och till och med Lycksele. Däri ligger vår största utmaning kring vilken vi alla absolut måste hjälpas åt att få en ändring till stånd!