Surrogatmödraskapets etiska dilemman

Det som till vardags diskuteras som ”Surrogatmödraskap” bör kanske istället benämnas Värdmödraskap och innebär att en behållarvärd för andras räkning genomgår en graviditet och en förlossning. Värdmamman kan vara, men behöver inte vara, genetiskt besläktad med barnets biologiska moder. Barnet kommer från ett inplanterat befruktat ägg, och blir ett s.k. ”provrörsbarn”. Vanligen är uppdragsgivarna även de biologiska föräldrarna, men det förekommer att ägget doneras av surrogatmodern eller av en annan känd eller okänd givare. Vanligen är uppdragsgivarna ett heterosexuellt par, i vilket kvinnan av medicinska orsaker inte kan genomgå en graviditet.

Värdmödraskap är förbjudet i de flesta europeiska länder, inklusive Sverige, men tillåtet i bland annat Storbritannien. I USA regleras det på delstatlig nivå och är tillåtet bland annat i Kaliforninen och Florida. Indien är ledande i att tillgodose värdmödraskap till utländska uppdragsgivare. Europaparlamentets resolution från 2011 slår fast att surrogatmödraskap är ett allvarligt problem som utnyttjar kvinnors kroppar och reproduktiva organ.

Men för tre år sedan slog SMER, Statens medicinsk-etiska råd, fast att altruistiskt surrogatmoderskap är en etiskt godtagbar metod inom assisterad befruktning, om surrogatmamman och de potentiella föräldrarna har en nära relation. Det kan till exempel handla om en syster eller en väninna som vill hjälpa ett barnlöst par utan att några pengar är inblandade.

Efter SMER:s rapport gav regeringen lagman Eva Wendel Rosberg i uppdrag att utreda om altruistiskt surrogatmoderskap ska bli tillåtet i Sverige.

”– Det viktigaste skälet till att vi inte vill tillåta surrogatmödraskap i Sverige är risken för att kvinnor utsätts för påtryckningar att bli surrogatmödrar”, menar utredaren.

Ett annat skäl till utredarens ställningstagande är att det finns en regel i Sverige som säger att den kvinna som bär och föder ett barn också blir dess rättsliga mor. Eva Wendel Rosberg menar att respekten för surrogatmoders rätt till självbestämmande kräver att hon måste kunna få ändra sig och till exempel göra en abort eller välja att behålla barnet när det är fött.

”– Är det då de tilltänkta föräldrarnas genetiska barn så är det klart att det kan bli väldigt tragiskt för dem.”
Allt detta förefaller rimligt och logiskt resonerat och jag har tidigare helhjärtat anammat argumenten emot att tillåta värdmödraskap i Sverige.

Nu har jag via en TV-dokumentär från England följt ett antal sådana fall och känner mig mer kluven i frågan. Otvivelaktigt kan det finnas fall där värdmödraskap kan innebära något väldigt vackert som skapar relationer av högsta klass. Frågan är dock inte alls enkel att ta ställning till och jag tror varken på ett generellt förbud eller generellt tillåtelse.

Kanske ska lagstiftningen läggas så att grundsatsen är att värdmödraskapet INTE är tillåtet, men att det samtidigt finns utrymme för undantag under synnerligt starka skäl. vilka då bör avgöras av ett etiskt råd bestående av medicinsk, social och psykologisk sakkunniga som tillsammans med ett minimiantal anhöriga prövar en ansökan om dispans från grundregeln?