Pliktkänslan har ersatts med hämningslös egennytta

Man häpnar över hur mycket skit som göms under mattorna i folkhemmet Sverige.

Poliser som inte klarar av att hitta det uppenbara och som reportrar från programmen Uppdrag Granskning och Kalla Fakta hittar direkt de börjar krafsa lite på ytan av de förundersökningar som slentrianmässigt lagts ned”i brist på bevis”!!

Gode Män som hejdlöst nyttjar sina huvudmäns tillgångar för att sko sig själva.

Alla ska medKristen värdenorm och uppfattning om plikt och heder har nu under snart trekvarts sekel undanträngts av den socialistiska ideologin med solidaritetsbegreppet som centralt mantra. Vart har det fört oss?

Statsministerkandidaten Sahlin  tycker det är en struntsak att författa rena lögnerna på regeringskansliets brevpapper, i syfte att hjälpa en kompis få förtur till en villaaffär. Huruvida hon betalat arbetsgivaravgifterna för den lön hon påstår sig ha betalat ur egen ficka, anser hon inte angå någon annan !

I världens mest sekulariserade land hånas de kristna värdenormerna, som genom historien givit svenskar rykte om att vara pålitliga, lojala och hederliga. Värderingar som fungerat som smörjmedel i alla former av handelsutbyte och uppdragsgivande.

Utan värdenormer krackelerar ett samhälle, när arbetsmoral, ansvarskännande och pliktkänsla ersätts med narcissism, självförverkligande och prioritering av självtillfredsställelse.

Hur förenar man ateism och det nödvändiga överordnade normativa regelverk som får individerna att underkasta sig gemensamma mål?

Jag erkänner öppet att jag själv funnit att jag behöver den kristna värdenormen för att fungera som en pålitlig social varelse, trots att jag saknar gudstro. Jag tror inte jag är unik i det avseendet, utan tycker mig se att just detta är det normala ?

2 kommentarer

  1. ronny thellbro

    Vi har ingen längre erfarenhet av humanistiska värden grundande i en sekulär samhällssyn. Det är inte mer 16 år sedan Staten och Svenska kyrkan skildes åt. Sekulariseringen började ta fart för knappt hundra år sedan. Så sent som när jag gick folkskolan hade Tåsjö församling, för att nämna ett exempel, kyrkoherden som skolstyrelsens ordförande. Morgon andakterna var obligatoriska i våra skolor och samtliga humanistiska värden motiverades utifrån att Sverige är ett kristet land. En psykolog som jag lyssnade till för 20 år sedan relaterade till sin barndom i Lettland. Hon berättade om en episod där hon hade gjort något fuffens hos sin farmor och gömde sig under hennes stora säng. Farmodern gjorde inte mera än sa till henne där hon gömde sig att ”Glöm inte att Gud ser dig”.
    Anekdoten blev grunden till psykologens utläggning av barns behov av vägledning i ”fel och rätt” och att som människa finns också en ansvarighet inför något som är större än människan själv.
    I dag finns inte något större än människan själv. Idag är Hon ensam, kanske i hela Universum. Därmed är också ansvarigheten inför en Allseende och Allvetande borta. Liberalismen tillsammans med socialismen har anträtt en sekulär väg där etik och moral motiveras av statens/myndighetens tillsyn. Här finns risken att ”göra vad man vill bara inte någon ser eller vet”, m.a.o. en etik som bottnar i vad jag som individ bedömer vara moraliskt eller inte. Det gamla samhällets religiösa paradigm tolkades tyvärr i strikt hierarkisk ordning. Gud uppfattades sitta på toppen och under kommer den jordiska kungen och under honom kommer patronen osv. När auktoriteterna störtades så gjorde sig också av med Gud.
    Ett värdesystem hämtat i sina väsentliga delar från kristendomen och överfört till en sekulär samhällssyn tror jag får det svårt att göra ett gott normsystem till något som upprätthålls och efterlevs av de allra flesta. Värderingar och tro utgör en symbios.
    De värderingar som utgör grunden i vårt demokratiska samhällsbygge har vuxit fram under tusentals år. Vad händer när dessa traderade normer på ganska kort tid förlorat sin viktigaste motivation – Gud? Utan tillförsel av syre falnar lågan långsamt.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ronny!

      På min tid brukade lärarinnan och sedan även läraren läsa för oss på ”roliga timmen”.
      I början var det sagor och sedan lite mer spänningsfyllda berättelser.
      Det var långt före vidoklippens och Youtube:s tillkomst men inlevelsen var inte mindre för det.

      Det sedeslärande kring heder och ära och vad som var rätt respektive fel bottnade givetvis hela tiden i den kulturella norm som har sina rätter långt bakåt och i den kristna värdenormen.
      Det tänkte man givetvis inte på då, men efter att ha stiftat bekantskap med människor som har helt andra värdenormer, förstår jag varifrån min egen uppfattning om rätt och fel kommer.

      Insikten har inte gjort mig kritisk mot den indoktrinering man skulle kunna kalla det.
      Tvärtom ser jag med tacksamhet tillbaks på att jag fått ynnesten att födas in i vår västerländska kultur med dess kristna värdenorm.
      Vare sig man än troende eller inte så är det den kristna värdenormen som ligger till grund för både humaismen och ateismen.
      Hur skulle man kunna kliva fram som öppet ateistisk i ett samhälle som regleras av sharialagar?

      Din beskrivning av flickan under sängen säger allt !
      Fast i mitt fall är det inte guds skarpa öga jag fruktar, utan mer att jag ska fördärva vännernas syn på mig som hedersam.
      Men även det begrepp bottnar ju ytterst i den värdenorm som är den kristna.
      Just det att vi har fått en kulturkantring, där det som inte kan upptäckas betraktas som acceptabelt, är grunden till väldigt många problem vi fått i vårt sekulära samhälle.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.