Nu fick Jesus och Mohammed mycket stora bekymmer!

Kepler- och Keck-teleskopen har nu samlat in uppgifter om exoplaneter sedan den första upptäcktes 1995 ca50 ljusår från oss. Nu har vi tillräckligt stort underlag för att kunna göra en hyfsad statistisk beräkning av hur många exoplaneter som vore beboeliga inom bara vår egen galax Vintergatan.

Man utgår således från stjärnor som är av samma storleksklass som vår egen sol och hos dessa de planeter som ligger inom området där smält vatten bör förekomma och som vore beboeliga för oss då planetens massa är 1-2 ggr jordens.

Den häpnadsväckande frekvensen är 22%, eller 11 miljarder bara i vår egen galax. 11 000 000 000 stycken !

Lägg därtill det faktum att vi kan beräkna 200 000 000 000 galaxer inom vårt synbara universum.

Endast med stor enfald kan man tro att livet bara skulle kunnat uppstå här på jorden. Detta i synnerhet som vi nu vet att livet inte bara uppstod en gång utan vid flera skilda tidpunkter och sätt bara här.

deep space

Att gud skulle utsett judar, kristna eller muslimer till sin utvalda efterbild börjar därmed te sig tämligen skrattretande i sin omätliga enfaldighet av inskränkta tankemönster.

Jesus och Mohammed har båda stora bekymmer idag.

Gud däremot, om det skulle finnas en sådan, blev plötsligt väldigt mycket större och mäktigare, än vad vi kan omfatta med våra begränsade förståndsgåvor. De finns numera flera seriösa forskare som förfäktar iden att hela universum utgör en livsform i sig. Kanske är det gud vi ser  i allt som rör sig, bara att vi är för små för att se helheten ? Om universum skapat sig självt som många påstår, vad hindrar då att de väldiga svalg av tomhet vi ser mellan galaxerna inte är svårare att förstå än de enorma realtionerna mellan atomkärnar och de elektroner som snurrar runt denna? För en kvark inne i en proton måste den enskilda atomen te sig ofantligt stor och obegriplig?

Men det där med ”Guds kärlek” har jag mycket svårt att ens orka inbila mig. Den skaparkraft som väcker liv ur stenen och troligen gör detta överallt i vårt universum, visar ingen känslosamhet what so ever. Och varför i skulle den det? VIlken nytta skulle det finnas av en himmel och ett helvete, annat än att disciplinera folket till att lyda överheten? I universum — ingen alls !

12 kommentarer

  1. ronny thellbro

    Hej Göran!
    Efter en utflykt i vårt ”krackelerande EU” så kommer jag hem och följer som vanligt med intresse dina inlägg. Vårt växande universum är fascinerande intill andlös häpenhet. Det ofattbart komplexa och omätbara maskineriet måtte ha en konstruktör av ofattbara mått. Vem är Hen? Vem döljer sig i eller bortom det omätliga. För 3000 år sedan skrev en hebré ner tankar om Gud, människan och livet och med sin kunskap – så begränsad jämfört med vår tids – finns en ödmjuk förundran och förståelse för att kosmos är något ofantligt som sträcker bortom tiden och tanken. Kan det vara Guds ansikte?
    ”Vart ska jag gå, vart ska jag fly för Ditt ansikte? Far jag upp till himlen så är Du där och bäddar jag åt mig i dödsriket så är Du också där.Tog jag morgonrodnadens vingar, gjorde jag en boning åt mig ytterst i havet, så skulle där din hand leda mig och din högra hand fatta mig” Ps 139:7-10.
    Linné på sin Lapplandsresa för 300 år sedan ser för första gången de snötäckta fjällen i Kvikkjokk. Alldeles betagen hittar han inget annat än ett ord från Mose för att uttrycka sin betagenhet;
    ”Jag har sett Gud på ryggen”.
    FN:s tidigare generalsekr. Dag Hammarskiöld stod ofta inför det ofattbara men såg möjligheten och fann meningen i att finna sig innesluten i Gud både här och Bortom;
    ”Här slutar det kända. Men från bortom fyller något mitt väsen med sitt ursprungs möjlighet…”

    Jag vet inte om jag missförstår dig men följande rader har jag lite svårt att förstå: ”Att gud skulle utsett judar, kristna eller muslimer till sin utvalda efterbild börjar därmed te sig tämligen skrattretande i sin omätliga enfaldighet av inskränkta tankemönster. Jesus och Mohammed har båda stora bekymmer idag.” Döljer sig här ett förakt, eller förstår jag inte andemeningen? Koranen kan jag alldeles för dåligt för att nyttja som granskande instrument av dessa rader. Bibeln kan jag bättre. Var hittar du ovanstående tanke hos Jesus? Den hebreiska tanken med Israel som det ”utvalda folket” känner jag till. Jesus från Nasarets tanke var att alla folk var delaktiga i konsekvenserna av Gudsuppenbarelsen. Särskilt kom detta att vara Paulus, i allt drivande, aktivitet. Den paulinska tanken att ”pröva allt och behåll det goda” har följt den kristna världen från dess första början om än en hel del är tvivelaktigt i den 2000-åriga resan. Hegels dialektik kan vara ett av de tankar som följdes av Paulus uppmaning att ”pröva” innan godtagande. Synteserna blev kanske inte alltid det optimala eftersom mycket av maktfullkomlighet kom att få dela rum med det kristna tankegodset.
    Att ”avbilden” skulle landa i en specifik etnicitet är dock alldeles för galen för att placeras i det genuina kristna tankegodset. Man kan fundera över hur vår tid i vårt samhälle med vår upplysning skulle vara utan Jesus från Nasaret, Paulus, Augustinus, Thomas ab Aquino, Martin Luther, Melanchton, osv?
    Vad säger du käre bror? Kan du förklara din mening? Jag förstår din hänfördhet över upptäcktsfärdens vunna erfarenheter där vi är åskådande resenärer både du och jag och får dela resans upplevelser.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Ronny!
      Som vanligt upptäcker du med osviklig precision så fort jag genar det minsta (eller det största).
      Nej du har givetvis alldeles rätt i ditt påpekande.
      Det jag egentligen skulle ha gjort avskillnad på hade inneburit att jag för kristnas räkning riktad mitt tvivel mot att vi skulle vara skapta till guds avbild, men inte ens där känner jag den kristna tron nog grundligt för att vara säker.

      Det jag i det stora åsyftar är att vi nu kan se hur livet uppstått här så snart temperaturen sjunkit så pass att den glödande smälta stenen stelnat för sisådär 3 800 000 000 år sedan. Men det uppstod inte bara på en plats och en gång, vilket har varit den förhärskande inställningen tidigare. Så långt ned i berggrunden som 10 km har man funnit bakterier med en förökningscykel om ca 500 år!. Nere i det totala mörkret på bottnen av mittatlantiska ryggen har livet uppstått kring den rent kemiska energin i svavlet från jordens innandöme och helt utan koppling till solens livgivande strålar. I sodalösningen i Monosjön, där vattnet är så basiskt att kläderna fräts sönder om man bara får några stänk på dem, där finns ancelliga djur och bakterier som klarar även den miljön. Bara de bakterier som finns under markytan och varav flertalet aldrig någonsin kommit i kontakt med atmosfären, uppskattar man mängden till en sammanlgd vikt som överstiger allt levande ovan mark och i haven!
      Livet verkar definitivt inte var något unikt för vår planet eller vår tid, vilket däremot vår kommunikativa hjärna tycks vara, En intellektuell civilisation tycka ha en utmätt tid om ca 100 000 år medan en typisk tid för en däggdjursart rör sig om 25 miljoner år.

      För bara 20 år sedan trodde vi att solen var den enda stjärna på huvudserien som hyste följeslagare i form av planeter och månar.
      Nu ser vi att hela grunden för religiös åskådning utifrån geocentrisk grund förefaller fullständigt orimlig idag. Religiösa uttolkare har genom historien alltid hamnat lite på efterkälken och ständigt försökt omtolka de profetiska budskapen till att bättre passa nya upptäkter. I synnerhet bjöd kunskapen om heliocentral kosmisk dynamik våldsamma motreaktioner från teologerna.

      Även idag vållar evolutionsteorierna starka motreaktioner från somliga teologer. Detta trots att vi nu vet att sälar en gång varit hundliknande däggdjur som återvänt till havet och av havets förutsättningar omformats till att alltmer likna fiskar, vilket är än mer framträdande hos delfiner och valar, vilka även de är däggdjur, men som evolutionen gjorts mer lika hajar än primater. I Australien fanns en varg som evolutionen utmejslat till förvillelse liknande vargar i eurasien och amerika, men som i själva verkat inte har ett dyft släktskap med dessa utan härstammar från pungdjuren, därav artnamnet pungvarg. Alla fåglar som flyger har av evolutionens predikament formats till att alla bära släktspecifika attribut. Det sannolika blir därför att liv i hav på andra planeter drivs till att se ut som liv i hav på vår planet och att flygande eller svävande arter på andra planeter även kommer att se likadana ut som de på vår hemmaplanet. Därmed kommer jag efter ganska omfattande resonemang fram till att betvivla att någon skapare format människans extriör. Det är betydligt troligare att detta formats av vår miljö och byte av densamma. När vi tvingades ta oss ned från trädkronorna så blev upprätt gång fördelaktigare och mer energibesparande, samt gav oss händerna fria för annat. När vi sedan sökte oss till födorikare strand- och sumpregioner, blev hårbeklädnaden mer eller mindre överflödig och ersattes istället med brunt underhudsfett som hos andra akvatiska däggdjur. Den dagen vi flyttar till en planet med större eller mindre gravitation så kommer människan att omformas så att det handlar om en ny art. Allt detta utan den minsta närvaro av någon Gud.

      Guds existens kan varken bekräftas eller dementeras, men ur rent observatoriska a

      • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

        spekter kan Jesus budskap om en kärleksfylld ”fader” inte finna någon förankring i verkligheten, utan förefaller vara ett hopplöst önsketänkande. Om det dessutom är som jag tror att hela universum formligen kryllar av livsformer, då blir alla trosuppfattningar med religiös anstrykning tvugna att i grunden ännu en gång totalt omdefinieras. Profeterna – alla av dem – hamnar då ohjälpligt i det idemässiga cylinderarkivet och med dem både Jesus och Mohammed.

        Allt detta är givetvis bara mina personliga funderingar och ingen behöver ju bli kränkt eller sårad för det att jag ger mig till att uttrycka mig.

  2. Andreas

    Hej Göran!
    Du Du verkar vara både intresserad och ha tillräckligt intellekt så ger jag Dig en länk, där kan Du se en annan persons syn på tro, samtid, politik och vetenskap. Jag tror att Du kommer att uppskatta detta.
    Jag rekommenderar Dig speciellt artikeln om den slumrande jätten – islams historia och artiklarna under vetenskap och kristen tro. Krister är en intressant man.

    http://www.gluefox.com/

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Andreas!
      Efter lite ögnande på den länk du skickat konstaterar jag att du funnit en person med soch självständigt intellekt, vilket jag alltid ur att få ta del av. Just nu är timmen sen, men jag ska ta mig en större munsbit senare.

  3. ronny thellbro

    Den evolutionära teorin torde idag stå bortom alla tvivel. Jag vet inte om en enda teolog som hävdar motsatsen. Jag undrar om ens kristna bokstavstroende hävdar evolutionsteorin som motsägande skapelsens utveckling. Begreppet ”skapelse” bär evolutionsteorins transcendenta karaktär. Inte ens påståendet att teologer alltid motsatt sig hypoteser som sträckte sig utanför den gängse, av kyrkan, antagna världsbilden håller. Eftersom vi rör oss några hundra år bakåt i tiden så befinner vi oss i en bildningsmiljö där tidens vetenskapsmän många gånger även var kunniga i teologi. För att ta ett exempel; Carl von Linné hade en utstakad karriär som teolog men kom av olika anledningar att studera medicin och sedermera botanik. Eftersom jag nyligen återkommit från Polen så är Copernicus aktuell för mig. Han hävdade den heliocentriska världsbilden utan att för den skull ha gjort avkall på sin personliga tro. Vi är nu nere på 1400-talet. Copernicus var förutom astronom även kanik, dvs hade en kyrklig titel som i sig medförde kunskaper i den tidens kyrkliga lärosystem. Även, Darwin, var aktivt troende men hans erfarenheter och studier från bl.a. Galapagosöarna skapade oro för vad hans studier skulle leda till. Ledde det till tvivel eller rent av en ateistisk hållning? Han oroade sig dock för kyrkans hållning och framtid med de hypoteser han så småningom publicerade.
    Det jag vill säga är att det är inte så enkelt att teologi alltid stått mot vetenskaplig forskning och utveckling. Frågan blir mera av arten ”hönan eller ägget” eftersom vi rör oss,beträffande de banbrytande teorierna, i ett paradigm där Guds existens står bortom alla tvivel. När man hävdar kyrkans inställning till vetenskaplig utveckling så får vi förflytta oss århundraden bakåt i tiden. Det handlar mindre om teologerna och dess inställning till avgörande embryon i den vetenskapliga utvecklingen men desto mera om kyrkans inställning, dvs den tidens politiska makt. Den kristna trons uttolkare, kyrkan, har genom tiderna ofta framstått som konservativ. Den har även varit en progressiv kraft, som i 70-80-talets Latinamerika. Den spirituella och skapande idérörelse som den tidiga kyrkan var stelnade i tidens längd, ett faktum som inträdde när kyrkan blev Makten. Vi kan även hämta konservativa rörelser från vår egen tid och kyrka. Jag tänker då närmast på kvinnoprästfrågan som rasade tiden efter 2:a världskriget och framtill 60-talet. Kyrkan beslutade dock att kvinnor likväl som män har tillträde till prästämbetet. Beslutet fick laglig kraft 1958. Jämställdhet till profana yrken hade även sin kamp men framstod enklast i de klerikala sammanhangen.
    Jesus benämnde Gud som Fadern. En revolutionerande tanke vid den tiden. För den troende juden var Gud så upphöjd att man inte ens fick uttala hans namn. Tilltalet ABBA, far, uppfattades som ett profanerande av den Upphöjde. Vi kanske kan, för att något förstå denna sak, jämföra det med Bror Rexeds du-reform på 60-talet. Postmoderniteten tog sig många uttryck.
    Gudsbilden blir ofta mer eller mindre antropomorf, mänskliga drag, för att förstås. Så vad är Gud? Handlar Gud om kosmos ursprung och expansion? Är astrofysikens upptäckter beskrivningar kosmiska spår lagda av krafter bortom vårt förstånd? I historisk tid har människan valt att benämna detta som gud. Numinös erfarenhet och mänskliga framsteg har gått sida vid sida genom vår historia. Myntets två sidor har förenats eller kommit på kollisionskurs genom historien. Mycket av bibelberättelsernas innehåll har en symbolisk beskrivning med en underliggande mening och betydelse. Det är därför det blir fel att läsa den religiösa berättelsen i den bokstavliga beskrivningen. Teologi och kristen erfarenhet har varit avgörande för mycket av västerlandets utveckling på många områden. Det för alldeles för långt att dra detta nu. Men bara den enkla och självklara anledningen till att vi, gemene man, kan kommunicera via ett alfabete med tec

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Förvisso har teologer genom historien haft långt större tillgång till både böcker och läskunnighet och har därigenom även skaffat sig tolkningsförmåga tillräckligt för att inse det du talar om gällande bibelns symbolspråk och att detta inte skall tas absolut bokstavligt.
      Likväl förelligger det parallellt en hel del just bokstavstroende även inom kristet tolkningsparadigm, där vi inte minst i vårt land i modern tid kunnat följa välutbildade teologer som förfäktar tankar och uppfattningar vilka endast kunnat härledas till det bokstavliga.

      Men jag tycker det är bra att du även lyfter fram allt det goda som emanerat ur det kristna kärleksbudskapet, där mänsklig moral och rättsuppfattning sträcker sig långt utöver den skrivna lagtextens möjlighet att reglera våra mellanmänskliga relationer.

      Men åter till evolutionen.
      Om den erkänns såsom en fortgående process, måste ju detta även för den varmaste troende innebära att ”skapelsen” på intet sätt är färdig utan för fullt pågående. Då kan man ju även i det som sker just nu ta sin utgångspunkt till tolkning av om det ligger en skapare bakom det som sker runt omkring oss, där samtliga arter strävar efter att föröka sig långt över den populationsgräns där antalet individer överstiger miljöernas självläkningsförmåga ? Vad skulle en ”skapare” ha för avsikt eller nytta med sådan självdestruktivitet.
      Om denne gud vore en hämnare skulle det ju kunna motiveras utifrån hat mot vår mänskliga frigörelse, men varför skulle en kärleksfull gud agera på ett sådant sätt?

      Profeternas tid torde av allt att döma vara helt förbi nu. Frågan är om detsamma gäler för ideerna om en kreatör bakom den kraft som får alla atomer i hela utiversum att anta likartade strukturer och dynamik?

      • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

        Om somliga meningar blir obegripliga och svårtydda, beror det på att jag fått något fel på min dator, så att tangentbordscachen har krympt så att jag skriver mycket snabbare än datorn klarar av att ta emot. Det säger inte lite, då jag inte är särkilt snabb med tangenterna.

  4. ronny thellbro

    ”Teologer”, kanske blir ett diffust begrepp i sammanhanget. För mig har det en betydelse att teologen har en grundläggande utbildning som rör teologins intresseområden. Likväl att teologen har en bildning i de discipliner som hänger nära samman med teologins kärnområden. Det är också betydelsefullt att teologen har en grundutbildning för vidare forskning inom teologin och dess närområden. Här handlar det om den klassiska teologin som bibelvetenskap,exegetik, dogmatik, hermeneutik, klassiska språk, historie- och beteendevetenskap och till detta en rad anknytningsdiscipliner som etik, psykologi, filosofi, sociologi, historia m.fl. Alla med teologin som utgångspunkt och karaktärsämne. Om inte en typ av definition görs så kan ju vem som helst uttala nonsenresonemang och med detta belasta den kunniga och seriösa teologin för vilka galenskaper som helst. Jag vet inte Göran vilka teologer du åsyftar som tassat omkring i fundamentalismens marker i modern tid. Kan det vara den självutnämnda teologin?
    För min del lever jag med övertygelsen att skapelsen är en pågående process. Det för mig enklaste mest närstående exemplet på detta är det intresse för cervider som jag levt med i många år och särskilt när idén om Vildmarskparken var levande. Cerviderna på norra halvklotet är cirkumpolära och bildar specifika ekotyper beroende på miljö. Detta vet jag att du känner väl till och förmodligen kan bättre än jag. Inom detta begränsade område så fann jag det oerhört intressant att se de ekotyper som bl.a. renen utgjorde med skillnader i kroppsstorlek och hornkronans utformning, allt beroende av miljön eller habitatet som du skulle säga. Exemplet är enkelt och mycket begränsat men för dock en tydlig anvisning om den pågående skapelsen. Om det är Demiurgen (ond gudom) eller en deistisk gudsuppfattning (en gud som skapat men sedan drar sig undan) är personliga uppfattningar. För mig är kristendomens Gud den gode allseende gudomen som handlar främst genom sina skapade varelser. För Jesus var Gud den ständigt närvarande och möjlig att ha en personlig kontakt med, lika intim som barnet med sin far (förälder).
    Världsbilden formar gudsbilden eller gudsbilden formar världsbilden. Det kännetecknande för Homo Sapiens är hennes förmågor av inlevelse, att visuellt beskriva framtiden, vidare hennes inre värld av skuld och ansvar och behovet av meningsfullhet. Sammantaget växer i detta fram behovet av kommunikation med Något högre än henne själv. Arketypiskt, skulle jag vilja säga, är människans behov av en meningsfullhet som sträcker sig bortom sinnevärlden. Här kan man tänka sig att gudomen är en skapelse av människan själv. Eller så finns behovet från allra första början nedlagt i människan. Finns behovet som finns också behovets Uppfyllare. De klassiska gudsbevisen är kända sedan Thomas ab Aquinos tid. Thomas tillhörde den grupp av teologer som influerats av filosofen Aristoteles. Utgångspunkten var att guds existens skulle empiriskt kunna bevisas. Så tog man sin utgångspunkt i den kända omgivningen och formade bevisen för gudsexistensen. Man använde en form av dialektik för att forma den slutliga tesen.
    JA jag vet inte om jag för detta resonemang för långt men du är själv inne på motsvarigheten med den evolutionära utvecklingen som slutligen skulle förinta sig själv. Om Gud finns, är han då destruktiv, är det den gnostiske Demiurgen som är det yttersta Något?
    Jag tror inte att vare sig profeternas tid eller kreatörens tid är förbi. Profeterna antar idag profana skepnader som framstående geologer, meteorologer eller miljöforskare generellt. Kreatören, eller hellre den treenige guden, anammas av växande skaror. Afrika och Asien, särskilt Kina, antar den kristna tron. Kyrkan i Kina lär växa så fort att somliga menar att om några tiotal år kan nära hälften av kineserna vara tillhöriga en kyrka. Detta i sig behöver inte betyda ett bevis på gudsexistensen, men särskilt i länder där religiositet kvävts

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Det ligger säkert en myckenhet i att ”teologer” utgör ett för ospecifikt epitet för att kunna skuldbelägga en grupp välutbildade och framför allt bilsoner med gudstro, för de i en nde historisk tid välkända utfallen mot kvinnors röst i församlingen, sexuella anomalier, abort, samkönade relationer och en rad andra personliga frågor vars ställningstaganden hänvisat biblisk bokstavstro.

      Inte desto mindre ser jag en ev. kreatör som, om än inte en demiurg, så i vart fall enkreatör med avsaknad av den kärlek som så ofta tillskivs relationen mellan skapare och skapelse. Inte heller kan jag se någon som helst allsmäktighet ckna sig i verkligheten.
      Kyrkans utmålande av förekomsten av en ondskans Satan och hans rike Helvetet står i bjärt kontrast till allsmäktighet och kärleksbudskapet. Om Gud vore allsmäktig och kärleksfylld, varför skapade han då ondskan med dess främsta representant Satan.
      Om Gud inte är allsmäktig faller åtminstla mitt intresse för denne som tillskapare av mitt habitat jag hamnat i utan egen förskyllan.
      En shitzofren skapare vore förvisso filosofiskt intressant, men knappast som grund för min blinda tillit!

  5. ronny thellbro

    JAg ser att mina slutord fallit bort i den senaste kommentare. Den slutade ungefär som ett försök till gudsbevis i skolastisk anda, nämligen att den allmänna gudslängtan kan vara ett bevis i sig för en Gud. Varför föds vi in i denna värld med ett kraftfult behov och som skulle vara totalt meningslöst om den ändlösa tillvaron är tom på en Skapare? Männsikan är en Homo Religiosus.
    Som anostiker förefaller ditt gudomliga alternativ vara en demiurg om Någon finns därute. Vår tid förefaller vara deistisk, dvs Gud finns men Han har dragit sig undan vår värld och den får sköta sig själv. Tecknen på en kärleksfull Gud blir personliga exempel subjektiva erfarenheter. I Polen kom vi att gå förbi den s.k. svältbunkern. Fångar straffades genom att placeras flera personer i ett trängt utrymme utan ljusinsläpp. Mycket känd från Auswtich är fången och prästen Maximilian Kolbe. 10 fångar utvaldes för placering i svältbunkern. En fånge hade rymt under natten. Bland de 10 som väljs ut ropar en fånge förtvivlat ”JAg måste få lev jag har mina barn som väntar på mig”. Kolbe erbjöd sig att ta hans plats. I svältbunkern är Kolbe den som stödjer, hjälper och ber med sina medfångar. Efter ett par veckor befinns Kolbe samt två till fortfarande leva.De dödas med en giftspruta. Kolbes gärning häörrör han helt till sin närmast symbiotiska relation till en kärleksfull Gud. Samtidigt blir teodicefrågan (lidandet och Gud) synnerligen aktuell i ett besök i dessa utrotningsläger.Var fanns Gud? Den påtvingades mig under de dagar vi vandrade genom både Auswitzh och Birkenau. Denna fråga för vidare över till en annan aspekt. Blir Gud ett subjekt och blir en allt mer uppfyllande verklighet för en person så också den etiska aspekten påtaglig. ”Ett bud ger jag er, älska varandra som Fadern har älskat). För den kristne blir kallelsen att var Guds händer i tiden en mer eller mindre anspråksfull kallelse. VAd är kärnan och glöden till det Goda och Konstruktiva som tro´ts allt sker varje dag? Varför i de övervägda alternativen om existens eller inte välja transcendent destruktion om det kan finnas en möjlig Kreatör?

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Du närmar dig i detta kärnan i hela vår strävan efter existensiell kunskap Ronny.
      Människans agerande kan i många avseenden förefalla märkligt och svårförklarat.
      Hur ska man objektivt förklara de enorma satsningar i form av teleskop, satteliter, rymnder och hadronkrossar?
      Den mest komplicerade maskin människan någonsin byggt, den gigantiska hadronkrossen LHC i Cern kostar i stil med ett litet lands hela nationalbudget. Varför?

      Jo, svaret finner vi i vår längtan efter svar på den grundläggande längtan efter ett målmedvetet syfte med hela vår existens.
      Människans logik vill så innerligt finna ett mål och syfte.
      Jag misstänker nämligen att det är denna längtan som definierat en skapare. En Gud vore ett förlösande svar och skulle släcka vår inre oro för att vi i grunden är helt meningslösa.

      Men inte ens jag själv orkar bära min uppfattning om total meningslöshet o därför dörren öppen.
      Skulle jag i grunden se mig som genuin ateist, försvinner därmed alla moralbegrepp och min vilja att följa någon mänsklig lag.
      Därmed skulle hela den mänskliga samhällsordningen raseras och vi skulle var och en bli oss själva nog. Vi skulle helt logisk förvandlas till egensinniga rovdjur med en enda uppgift, att försvara vår genetiska avkomma och sprida våra gener maximalt.
      För genernas slavar skulle vi likväl vara, även utan överordnat etiskt syfte.

      Det vore en ordning som vore totalt outhärdlig för varelser med självreflekterande tankeförmåga.
      Om det mot all förmodan dock skulle finnas en ansvarig gudom, så har jag ett och annat kritiskt att dryfta med henne?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.