Hur står det till med genusperspektivet hos VK:s redaktion?

Igår blev jag uppringd av en av VK:s kvinnliga lokalreportrar.

Hon ville intervjua mig gällande ”bråket som uppstått mellan mig och Suzanne Sellin”.

Jag har inte själv uppfattat något som ska kallas ”bråket” och blev rätt förvånad över att en bloggdialog ansetts så viktig att det skulle föranleda en tidningsartikel.

Då de ringde mitt under arbetsdagen och jag var strängt upptagen vid sågen, med kunder och hård tidspress, bad jag henne återkomma på kvällstid, vilket hon sedan inte gjorde.

Min spontana förvåning övergick rätt snart i en vidare fundering: Skulle det varit lika intressant om min motdebattör vore av maskulint genus?

Eller ser vi resterna av ett betraktelsesätt att kvinnor inte tål att ens utsättas för en rak enkel personlig fråga, på samma sätt som vore normalt ifall personen bar motsatt genus eller till och med till nära vänner eller syskon emellan?

Sellin är en luttrad socialdemokratisk politiker och ”bråket” består i att jag ställde ut en fråga om inte hon medverkat vid beslutet att sälja ut fjärrvärmenätet i Vilhelmina. Jag själv klev in i politiken ganska nyligen och har ingen uppfattning om vilka som då representerade hennes parti ? Men iställer för att besvara frågan med ett JA eller NEJ valde hon som teaterföreningens anskte att visa prov på samma teatrala förmåga som en del fotbollsproffs visar ute på planen i trängda situationer.

Hon blev kränkt och denna kränkning föranledde henne till att be uppreade gånger om offentlig ursäkt.

Därigenom skapade hon det nödvändiga larm som mörkade att hon därigenom slapp undan det motsägelsefulla i att hon i SVT gått ut med att kritisera prisökningarna på fjärrvärmen som monopolsituationen medger, samtidigt som det var hennes eget parti som medverkat till detta. Ett parti vilket hon tillsvurit trohet livet ut, när hon på utescnen vid Folkets Hus under valupptaktenhösten  2014 berättade sin politiska levnadshistoria. Och det svalde tydligen VK med hull och hår?

Jag har inga problem att be någon om ursäkt och har så även gjort till Sellin, men det intressanta anser jag är att en kvinnlig jornalist fått uppdraget att ta upp dialogen som något som har så stort nyhetsvärde att det föranleder en intervju?

Detta altmedan vattenverksamhetsutredningen och nedklassningen av 4 norrlandsälvar till KMV-status går obemärkt förbi????

Jag skulle gärna vilja veta vilken planet jag egentligen kommer ifrån, för här är jag en främling.

6 kommentarer

  1. Johnny Holmgren

    så klokt och nyanserat som du har uppfattat situationen . Den eventuella kränkningen har jag inte begripit ett dyft av. Är man politiskt engagerad så måste man kunna bemöta påståenden med sakliga argument . Avkräva ursäkter i sakfrågor drar löjets skimmer över vad saken egentligen gäller.

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Johnny!
      Jag har tydligen börjat få så pass många taggar på min symboliska hornkrona nu som politiker att jag blivit att intressant objekt för sysslolösa journalister att försöka fälla som trofé. Nog kan jag tycka det säger mer om den som jagar mig än om mig i så fall?

  2. Tarja Eliasson

    SVAR: Ja, det kan man ju undra ibland… Jag har fått medialträning både i Företagarna och Folkpartiet. Ändå råkade jag utför det hemska mediadrevet 2008 då sju (7) män gemensamt försökte knäcka mig. Ingen kvinna var aktivt inblandad i försöket att knäcka mig. Bara MÄN.

    Jag var Överförmyndare och blev utsatt för ett ”drev.” Tre män var närstående, tre män från visst politiskt parti och den siste mannen en journalist från VK. Jag hade svårt att försvara mig då jag hade tystnadsplikt. Jag hade dock hela tiden hjälp av en kvinnlig jurist, expert på området. Min handläggare drabbades hårt i sin psykosociala arbetsmiljö men det var JAG som var ”skottavlan”. När jag berättade för henne att, jag skulle klara det här drevet och få rätt och dessutom UPPRÄTTELSE så gissar jag att, hon tog det med en STOR nypa salt.

    Det blev så att, jag fick rätt. Jag fick ett protokoll från Länsstyrelsen där det stod att verksamheten var mycket välskött, den manliga journalisten på VK fick sedermera sluta sin anställning, jag fick en helsida i VK kallat ”genmäle” som jag valde att publicera lördagen den 13:e juni och partiet som med alla medel skulle avsätta mig medverkade till att jag blev vice överförmyndare 2010-2014.
    Så det kan gå!

    Handläggaren som då det värsta ”drevet” pågick fick till sist se att, allt jag sade 2008 blev verklighet några år senare. När vi senare talade om ämnet sade hon bara: ”Dig skulle jag inte vilja bli ovän med!” Naturligtvis på SKÄMT sade hon detta. Ingen ska tro något annat! Men i skämtet fanns en allvarlig eftertanke eller reflektion över skeendet som varit över min ”beslutsamhet” att klara drevet och inte bara det, utan också få UPPRÄTTELSE. Det var mitt mål som jag klarade!

    Det riktigt intressanta med detta fallet var att, alla som skulle förgöra mig, var MÄN sju stycken till antalet aktiva i drevet att, mosa mig helt och hållet. Jag fattade ett drastiskt beslut mitt i värsta drevet att: ”de ska misslyckas med att förgöra mig – sju män mot EN kvinna. Jag skulle vinna och de skulle INTE få knäcka mig och segra”. Det var mitt beslut och så blev det. Nu är vi fler som tror på mig när jag säger att jag bestämt mig för någonting!

    VK är alltid ute efter något ”kittlande” vilket oftast är konflikter eller splittring. Vilken läsare orkar läsa seriösa ämnen? Tänk själv vad som ”säljer”!

    Hoppas att mina erfarenheter ger dig styrka att förstå vad som händer…Jag är nämligen en kvinna med ERFARENHETER, även av media. Det kan jag lugnt påstå.

    Lycka till!
    Tarja Eliasson

    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Tarja!
      Det är förfärande att ta del av hur du upplevt dig vara förföljd och jagad!
      Jag har inte kommit i närheten av detta, trots att även jag har varit jagad av media, dels när jag i fullmäktige protesterade mot att Vilhelminabor skulle förhindras att hyra lägenhet på Fjällgatan 21, när det hyreshuset såldes till ny ägare och jag då använde ord som media stämplat som politiskt inkorrekta.
      Det andra var när några journalister fick för sig att det minsann inte gick an att en politiker från VIlhelmina ser ut som andra vardagsmän, med en kniv på bältet och därmed anföll som en flock hyenor mot ett skadat lejon.
      ”knivpolitikern” fick även han sedemera upprättelse via HD:s domsutslag och nu behöver ingen norrlänning känna sig som måltavla inför nitiska storsadspolitiker som tror sig kunna plocka en ”pinne”” genom att trakassera vanligt hederligt folk.

      Detta med en grupp som kastar sig över en enskild gör mig spyfärdig.
      Det hänger förmodligen ihop med personliga upplevelser av gruppmentalitet från min tidiga ungdom.
      Jag hyser nog en nedlåtande syn på människor som i grupp förvandlas från fega uslingar till attackerande terriers.
      Då väljer jag hellre att liksom du gå min egen väg och lita till mig själv.

      • Tarja Eliasson

        Tack för ditt svar på min kommentar!

        Upplevelsen var oerhört berikande och lärorik om än svår. Bland annat lärde jag mig hela lagtexten
        i Föräldrabalken utantill för att inte tala om alla andra erfarenheter som tillkom. Det var den hårda skolan!

        En sak visste dessa män inte om nämligen att, de gav sig på FEL kvinna, en med finsk sisu. Jag blev utmålad som allt möjligt t ex inkompetent, brottslig och mycket annat för att nämna några epitet. Till saken hör att jag har ett alldeles rent belastningstregister och går inte ens mot rött ljus vid övergångstället vid ICA Tallen.

        Jag fick faktiskt träffa den dåvarande nyhetschefen på VK Johan Everljung. Han gick igenom skriverierna med mig och jag fick framföra mina synpunkter. Jag uppfattade att Johan tyckte att, jag hade blivit utsatt för en tuff behandling. Johan frågade om min barndom och jag berättade om min tuffa uppväxt. Johan menade att det var just min tuffa uppväxtmiljö som gjorde att jag klarade ”drevet” så pass bra som jag gjorde.

        Slutligen och inte minst så har jag FÖRLÅTIT mina plågoandar och gått vidare i livet. Upprättelserna som jag senare fick gjorde det möjligt att förlåta och lämna detta bakom mig. Vi får väl se den dagen
        jag börjar skriva mina böcker om denna upplevelse kommer att bli en av romanerna…? Då gäller det att man inte bryter tystnadsplikten men ändå får fram historien. Jag längtar nämligen efter att få tid att skriva och låta orden flöda…!

        Tarja
        Blivande författare?

        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Låter intressant!
          Den ”röda skaran” brukar angripa i flock, men nu vet jag ju inte om det var det som hände i ditt fall Tarja?
          För att återgå till inläggets huvudfråga, genusperspektivet, så är jag inte särskilt skickad att ens diskutera den frågan.
          Jag har all möda i världen att hänga med och förstå varför man inte längre kan kommentera att en kvinna ser proper och snygg ut, när hon de facto verkligen också gör det? I den moderna uttolkningen tycks detta ha inkluderats i det som betraktas som nedsättande och mansschauvenistiskt.

          I viss mån kan jag förstå det, utifrån att jag själv blir direkt misstänksam ifall någon säger något berömmande till mig.
          (Vad har du nu för syfte och mål?) blir frågan som osökt väcks i mitt huvud.
          Men något jag iakttagit är att genusrespekten inte förefaller gälla i båda riktningarna. Det som ”en karl väl ska tåla” accepteras lätt som kränkande mot en kvinna, även om syftet varit något helt annat !

          Men när dessa lättkränkta damer sedan har hällt spirituosa nedströms halslinningen, då kan de bli lika grova i munnen som den värste sjöbusen ! Då är de minsann inte lika lättkränkta och sårbara små varelser, som när de ska umgås med männen i sociala sammanhang.
          Genusfrågan har liksom blivit ett pansarskydd som ger betäckning, när den egna argumentationen kommer till korta.
          Då kallas både det ena och andra för härskartekniker och vips så behöver man inte stå upp för sina åsikter längre.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.