Vår egen skuld till att ungdomar snabbradikaliseras ?

Hörde ett program om hur svenska ungdomar snabbradikaliseras. Just ordet SNABBRADIKALISRING lät intressant och fick igång mig till att börja fundera lite kring fenomenet.

Helt normalt fungerande unga människor som möter någon karismatisk ledarperson på nätet eller i verkliga livet och efter bara ett par veckor ställer sig beredda att ge upp allt de har och ge sig ut som Jihadkrigare för en sak de egentligen inte vet ett skit om!!?!

Nog duger fenomenet till att gälla som debattämne, men ska vi egentligen tillåta oss att vara helt frågande?

Vi har under ett par generationers tid anammat en livsstil som är helt sekulariserad och liberaliserad, där inget högre äv vårt personliga välmående tycks existera. Grunden för hela vår västerländska kultur och livsstil har under lång tid förnekats eller undertryckts, så till den graden att vi blivit historiskt totalt rotlösa. Det är som att tiden före din egen födsel vore helt ointressant för dig själv, när du ska välja vägen genom livets många oöverskådliga labyrinter?

Den etik som grundar sig i den judiskt/kristna värdegrunde och som utgår från att du inte har högre människovärde än din granne och att dina behov inte har större prio än din systers, har bleknat bort i jakten efter omedelbar personlig tillfredsställelse av de egna behoven. Att kämpa för ett långsiktigt och överordnat ideal, ett ideal som skänker dig moralisk resning nog att utstå tillfälliga svackor och tragedier, har i mångt och mycket försvunnit ur våra liv. Detta kan aldrig helt ersättas med att varje fredagskväll försvinna in i alkoholens dimmiga tillvaro.

Är det då ställt att fövånas över ifall våra barn lätt faller in i en helt annan modell av verkligheten, där helt andra normer tycks råda?

Ska vi verkligen stå helt frågande inför fenomenet med SNABBRADIKALISERING, där våra ungdomar avslöjar sig ha ett uppdämt behov av att få samtala om existensiella frågor och suktar efter ett sammanhållande svar på de största av alla livets frågor?

Att sedan de svaren leder till förödande konsekvenser blir en olycklig följd av vår egen rädsla och ovana att hantera dessa för livslusten fundamentala frågeställningar.

Tack för ordet och tack för min räddning att jag fått förmågan att tänka kritiskt, annars hade säkert även jag fallit i samma grop som så många andra jihadister, kommunister, liberalister eller andra -ister, där förenklade förklaringsmodeller ska ge svaren på övermänskliga frågor !