Hopplösa uppgivenhet inför alla behjärtansvärda behov.

Visst skäms jag!

Jag har det bättre ekonomiskt än jag behöver för att överleva.

Via media matas vi av rop på hjälp åt alla håll.

Än är det glosögda små bruna barn med sina stora ögon och kritvita ögonglober med tomt stirrrande blick och underkäken slappt hängade, som nyttjas för att vädja om 100 kronor i månaden.

Eller så är det bilder från soptippsbarnen i Manilla som behöver 27 kronor om dagen.

Vi ska inte glomma alla cirkusdjur och dansbjörnar som även de behöver 100 kronor i månaden för att kunna köpa sig fria.

Att stoppa tjuvjakten i Afrika tarvar även det någon 100-lapp i månaden.

Amnesty international nöjer sig med en 50.lapp i månaden.

Kattjouren behöver pengar liksom landets alla kvinnojourer.

Gatuhundarna i Rumänien, Spanien måste få en hem liksom gatubarnen i brasilien.

Utanför alla större butiker sitter det romska tiggare som gjort tiggeriet till ett yrke.

Folkpensionen min uppgår ju till hela 6948 kronor i månaden, så det borde ju räcka till en hel del om jag försakar mina egna behov en smula och tar av sparkapitalet istället.

Men så börjar man granska de organisationer som samlar in pengar och då blir det inte lika angeläget längre.

Till och med Röda Korset har haft problem med giriga chefer och ju mer man skickar till Afrika, desto mer försvinner antingen till krrupta regimer eller om de mot förmodan skulle nå ända fram, så blir bara resultatet änny fler små bruna ansikten som stirrar in i kamerorna med sina tomma blickar.

Nej, ska jag vara ärlig så väntar jag bara på att svenska försvaret också ska börja tigga privata medel, liksom cancerforskningen och hjärt-lungsjukvåden redan gör.

Polisen och grundskolan verkar inte heller de ha resurser så det räcker till att klara upp ett enda mängdbrott, eller lära barnen läsa och skriva på sitt eget svenska modersmål.

Trots att vi fortfarande har ett av världens högsta skattetryck ?!?

Läkare som får ut 200 000 kronor i veckan i Sollefteå sjukhus, vilket man dessutom planerat att lägga ned!

Ja, jag skäms för att jag inte ger något av min pension till alla dessa som har så mycket större behov än jag själv.

Men mest skäms jag över alla dessa som inte tycks klara sig utan att få del av just mina pengar som jag betalat in mågdubbelt och nu ska få tillbaka en bråkdel utav!