Vem hjälper trollet?

Jag är uppfostrad och tror på det personliga ansvaret. Om jag parkeringsskadar en annan bil, så duger det inte att bara smita undan och låtsas som att jag inte märkt vad jag ställt till med. De jag mobbat eller retat av mina skolkamrater förföljer mig hela livet i form av ånger och självanklagelser. Att tänka mig för så att jag inte onödigtvis förstör eller försvårar livet för andra levande varelser ingår i den vardagliga uppgiften jag aldrig helt tycks orka leva upp till att klara.

Men hur blev jag även ansvarig för barnsvälten i Kongo, där klanhövdingar plågar ihjäl sitt eget folk?

Hur kom det sig att jag ska ta ansvaret för att diktatorer förtrycker och fördriver sina medborgare på flykt?

Varför förtjänar jag att halalslaktas för att jag fötts in i en kristen kultur?

Vad har jag gjort så att det dödas en elefant var 15 minut för elfenbenets skull? Jag har aldrig köpt något av elfenben.

Varför är det jag som via skattsedeln ska betala för att återskapa de livsmiljöer i älvar och sjöar som vattenfall förstört och  fortsätter att förstöra?

Hur ser min skuld ut i att romer i Rumänien anser sig behöva mina pengar för att överleva och sätter sig ned framför mina fötter med bedjande ögon?

Vad har jag gjort som förtjänar att lastas för allt detta och dessutom allt sexuellt våld mot kvinnor?

Hur ska jag kunna bära allt och alla och samtidigt ta hand om mitt eget liv och min egen familj?

Inte får det en att må bättre av att hela tiden bli påmind om sin skuld och ansvar för allt elände, men om jag åtminstone kunde få uppge ett pyttelitet primalskrii, kanske det skulle lätta en smula?

Är jag den ende som känner mig påhoppad, trängd och besvärad av alla utsträckta händer som riktas mot en, inte riktas i syfte att stötta eller hjälpa, utan tiggande och vädjande efter pengar, pengar, pengar ?

När pengarna tar slut, vem ska jag då vädja till, om inte mig själv och ingen annan? Vem bryr sig då om trollet?