Låter PA prestigen gå före 20-30 arbetstillfällen i Vilhelmina?

Den 14 juli i år upprättade Lycksele, Storuman och Vilhelmina kommuner en gemensam skrivelse till Länsstyrelsen som tillståndsmyndighet, där man gemensamt framhöll vikten av en positiv bahandling av företaget Dragon Minings ansökan om att få ta över gruvbrytningen i Fäboliden efter konkursen av Lapland goldminers AB.

Själva brytningen och dess miljöaspekter berör inte direkt VIlhelmina, utan är en fråga för de andra två kommunerna, men Vilhelmina har som grannkommun rätt att ge sina synpukter och här handlar det om 20-30 arbetstillfällen för våra lokala Vilhelminaföretag i branschen.

Övriga lokala partier såg inga problem att i gårdagens kommunstyrelse ställa oss bakom denna gemensamma skrivelse, medan företrädaren för lokalpartiet Politiskt Alternativ klagade på att hon inte fått ut handlingen i förväg med den framförhållning hon ansåg sig behöva för att kunna ta ställning. Det handlade dock inte om någon roman, utan en enkel skrivelse på några enstaka sidor.
Om vi alla skulle varit lika kittsliga, skulle det inte blivit något stöd och arbetstillfällen skulle i sin yttersta konsekvens hotas av politisk prestige.

Samma sak när det gällde kompromissen till remissyttrande rörande bildandet av en storregion Norrland, där långt över 300 remissinstanser medgivits rätten att inkomma med synpunkter, varför lägsta remissnivå utgördes av kommunens styrelse, där jag på mandat innehar en plats.
Där valde samme företrädare att inte underteckna eller ställa sig bakom övrigas skrivelse som bland annat uttrycker de förväntningar och fahågor vi resonerat oss fram till gemensamt.
Som jag förstod det ställde hon sig fullständigt avvisande till regionombildningen och valde att demonstera detta genom att inte alls medverka.
Skulle vi andra tveksamma reagerat på samma sätt skulle Vilhelminas röst i riksdagens handläggningsprocess varit TYST!

Själv känner jag mig mycket tillfreds med att vi kunnat överbrygga olikheterna inom styrelsen så pass att vi nu försöker tala med gemensam styrka i förhoppningen att göra våra synpunkter synliga i den flod av bedömningar som remisshandläggarna har att beakta.
Men jag ser med spänning fram emot hur PA ska motivera sitt agerande i dessa frågor i synnerhet och sin påtagliga rädsla mot allt beslutsfattande i allmänhet?

Jag har själv inget annat intresse än att kunna släcka den störning av mitt mentala välmående som utgörs av frånvaron av logisk begriplighet i PA:s agerande? Men det kan ju vara min bristande intellektuella kapacitet som utgör hindret från att jag ska förstå agerandets innersta subtiliteter?