Vi har inte råd att slarva bort talanger.

Tayyab Shabab är bara den senaste i en lång rad arbetsföra och kompetenta människor med jobb, som Migrationsverket beslutat att utvisa.

Shabab är kodare från Pakistan, som jobbat redan under tiden han tog sin mastersexamen. Men på grund av en felaktig pensionsinbetalning från hans förra arbetsgivare, som korrigerats, ska han utvisas istället för att utveckla företaget där han är nu är anställd.

Sverige har blivit ett land som slarvar talanger. Istället för att så snabbt som möjligt försöka integrera de som kommer hit från utlandet med efterfrågade kompetenser, bemöts de med strikta byråkratiska barriärer samt med fackligt drivna lönekrav som gör att många här i Sverige aldrig får sin första anställning.

Inte heller fungerar det att tillskapa sysselsättning vid sidan om den riktiga arbetsmarknaden. Den förra regeringens lotssystem var för generöst med skattepengar och drog till sig skojare. Den nuvarande regeringens traineejobb har helt enkelt inte gått att ordna.

Inte heller hjälps de som hamnat utanför av aldrig så generösa bidrag. Tvärtom. Det paradoxala har ofta konstaterats att östra Tyskland, ­ som efter kommunismens fall 1989 skenbart fick de bästa förutsättningarna genom att på generösa villkor integreras med ett rikt Västtyskland, nu ­så här 25 år senare tillhör Östeuropas mest stagnerande områden. Att leva på offentlig välvilja har inte heller ökat tacksamhet och tillit till de som betalar notan. Snarare ökar fientlighet och misstro.

Inget samhälle har i längden råd att förslösa människors förmåga att kunna försörja sig själva och bidra till samhället. Det är ett både ekonomiskt och mänskligt slöseri. Fler måste släppas in och bli insiders på arbetsmarknaden. Även om det till en början är till en låg lön ger sådana jobb steget in, från vilket de allra flesta tar sig vidare till mer välbetalda jobb, och lönerna generellt stiger med tillväxten.

Arbetstagarfacken har systematiskt strävat efter att pressa upp lönerna genom att arbeta underifrån och hela tiden kapa lönestegarnas lägsta stegpinnar. Detta har också varit en framgångsrik strategi, men har samtidigt straffat sig genom att de viktiga instegsjobbet flyttats utomlands till låglöneländerna. Vi måste då istället acceptera en inskolningsperiod av lärlingkaraktär med reducerad ingångslön under lärlingsperioden.