Det finns hopp!

Jag läser att nu är det lika många flickor som söker till transportprogrammet som det finns sökande pojkar och att därmed inte flickor skräms av tanken att bli förare till tunga fordon, är en sak som verkligen uppmuntrar mig.

Den andra är att det nu på allvar resoneras om att starta en teknikerutbildning igen i Vilhelmina, där vi återigen kan börja utbilda gymnasieingenjörer, vilka bör ha väldigt lätt att finna anställning eller bli egna företagare.

Kan vi även få landsbygdsutredningens förslagpaket i derss slutbetänkande SOU 2017:1 genomförda, då börjar det äntligen likna något jag tror på.

Då kan jag börja känna hopp och framtidstro.

En något märkligare upplevelse var det bemötande jag fick från Länsstyrelsen beträffande min ansökan om företagsstöd för att starta en lokal tillverkning, vilken inrymmer den absolut största lönsamhetspotential jag sett under hela min 40-åriga kariiär som tekniker.

Den gamla tesen om att lika barn leka  bäst och att tekniker och ekonomer är som Jing och Jang, tycks återigen besannas.

Jag har inte fått avslag, men märker tydligt hur oerhört svårt vi har att nå fram till varandra, jag som tekniker och beslutsfattaren som ekonom. Väldigt synd om det hela stupar på det!