Demon eller helgon?

När man tar del av kommentarerna till Åke Nilssons svanesång, kan man lätt få för sig att det är ett blivande helgon som nu tappat sina egna partikollegors förtroende!
Men i väntan på revisorsrapporten kring jävsfrågan, tränger sig minnen fram kring hur densamme Nilsson intrigerade för att intervenera i KD:s nominering av mig till kommunstyrelsen, hur han fifflade med pengarna och tänjde på sanningen när det gällde Cloudberrymiljonen och hur illa han behandlade och skuldbelade Maria Kristoffersson och Jonny Kärkkäinen för kostnadsbildningar underställt fastighetsbolaget VIBO AB, där ingen av dem haft något inflytande.
Men värst anser jag det vara att han genom att förneka sin egen inblandning i avtalsupprättandet, därmed sätter oskyldiga tjänstemän och chefer i klistret.
Detta trots att det numera finns papper på att han själv varit huvudman i härvan.
Nej, det är inget oskyldigt helgon vi har att skaffa med.
För den skull behöver man inte heller strö salt i såren eller bedirva häxjakt, för då blir är man inte bättre själv.
Men det blir lätt snedvridet hur man än förhåller sig, så det bästa är nog att avvakta och invänta fakta från revisionen.