Hur mycket krävs det?

Det talas allmänt bland våra rikspolitiker om behovet av fler poliser och fler övervakningskameror, för att möta tilltagande gängkriminalitet, men även för att klara upp fler egendomsbrott och tillgreppsbrott.

Att gängkriminalitet ovj organserad brottslighet kräver en ny kraftsamling från ordningsmakten, kan jag också hålla med om.

Men hur många poliser och övervakningskameror behövs det för att ersätta den personliga inre moralen?

Förr hade vi tron på att Gud ser allt och att var och en en dag ska svara för sina handlingar och gärningar inför det allseende ögat, som prägling till att uppträda hederligt även när ingen annan ser vad du gör.

När vi så slängde ut kyrkans påverkan på våra privata förehavanden och lärde våra barn att det inte finns något allseende öga, då glömde vi visst bort att ersätta det åtföljande moralbegreppet?

Nu ser vi hur benägenheten att smita från trafikolyckor, parkeringsskador och andra skador på annans egendom stadigt ökar.

Cykelstölder har kompletterats med stölder av rullatorer och till och med rullstolar!

Det verkar inte finnas någon botten för hur lågt man kan sänka sig, bara ingen ser?

Stölder av böndernas och maskinentrepenörernas inköpta bränsle tycks närmast uppfattas som  legitimt, inte bara bland allmänheten utan till och med hos rättsvårdande myndigheter. Anmälningarna läggs ned omedelbart, utan ens brottsplatsundersökningar. Man ”får skylla sig själva”!

När jag växte upp kunde vi åka på slåttern och lämna dörren till huset olåst, med skjutvapen och plånböcker tillgängliga, utan att en enda incident inträffade. Idag har vi visserligen sluppit de förkättrade husförhören, men istället fått en hel generation utan inre resning eller stolthet över ens egna vandel.

Hur många övervakningskameror krävs det för att ersätta Guds allseende öga, egentligen?