Stora frågetecken efter hur Ivan Lindblad bemöttes!

SVT1 Kalla Fakta har följt upp drogsituationen i Vilhelmina.
Svaret från socialtjänst och polis ger intrycket av stor villrådighet och kanske även undfallenhet!
En socialchef som hävdar att herioninnehav är lagligt om det ”är för personligt bruk”, väcker hos mig stor förundran ”om man säger så” !

Var man rädda för Ivan eller hade man bara helt givit upp hoppet om honom?
Det är kanske inte så konstigt att Vilhelmina kommun har dubbla frekvensen drogärenden jämfört med andra kommuner i Västerbotten?
Nej det här duger inte!
Det går inte att hjälpa missbrukaren ur sin ensamhet via en 8 timmars vardagsinsats som löneanställd!
När någon av oss helt trampat igenom det sköra skyddsnätet som bekostas via skattsedlarna, då krävs det något helt annat och 24 timmars påhäng.
Vi måste nog var och en av oss börja ta ansvar för varandra på ett intensivare sätt?

2 kommentarer

  1. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Det framgår ju hur tydligt som helst av Ivan:s egeninspelade sista telefonsamtal med sin handläggare hos socialtjänsten, att han undrade om hans 100 mg heroinintag skulle räcka till provtagningen morgonen efteråt?
    Målet för honom var uppenbarligen att se till att ha kvar heroin i kroppen och att detta skulle leda fram till beslut om specifikt behandlingsprogram.
    Socialchefens falska påstående om att behandling redan beslutats var tydligen ren efterhandskonstruktion och bevisades sakna grund, när journalisten kontrollerade faktauppgiften.
    Mycket anmärkningsvärt, i synnerhet som uppgiften dubbelt bedyrades av socialchefen!
    Kommunchefens bedyrande om särskilt kompetent personal, fick då ingen verifiering genom intervjun, ”om man så säger”, för att använda samma slentrianuttryck som socialchefen själv tydligen gillade att använda!

  2. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    hur skulle det vara om vi ordnade ett boende för de som helt fastnat i drogmissbruk, liknande ”trygghetsboendet för äldre” och där man till rimligare kostnader kunde ge 24-timmars närvaro och uppsikt?
    Ensamheten är det farligaste sällskapet. Därnäst sällskap av drogerna själva.
    Kombinationen av drog+ensamhet blir ofta förödande!
    Som förälder eller syskon ställs man idag inför valet att ange sitt drogande syskon eller barnr, när man vet att denne har droger hemma, med följden att ifrågavarande då även tappar förtroendet för sina närmaste? Ett djävulskt dilemma!
    Men i ett gruppboende, där det hela tiden finns någon övervakande att luta sig till, skulle man kanske kunna bli mer aggressiv i insatsen mot droginnehavet?
    Allt under förutsättning att missbrukaren själv verkligen vill komma ut ur missbruket!
    Och hur bygger vi upp ett fungerande förebyggande system?
    Jag är nämligen inte naiv nog att tro att allt börjar med en flykt ut ur depression, utan det finns en stark ungdomskultur som bejakar fylleri och droganvändning.
    Och denna kultur genomsyrar även vuxenvärlden här i kommunen.
    Vuxna vars mognad avstannat på prepubertal nivå!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.