”Tjänstefolk”, servicepersonal eller tjänstemän ?

Av , , 16 kommentarer 10

Under den jobbpolitiska debatten igår kväll kunde vi se hur nervöst spända representanterna är, när det gäller den centrala frågan om jobben.

Det är inte ofta jag känner för att försvara en vänsterpartist uttryck, men i detta fall tycker jag de övriga tog en billig poäng genom att överreagera inför ordvalet, när Ali Esbati (V) använde ordet tjänstefolk om de som jobbar för RUT-avdrag. Mest hysterisk blev Martin Ådahl (C) som inte ville sluta med sitt våldsamma utfall mot ordvalet.

Jag funderar på om det nu ska bli ett tabubelagt ord att använda, när de politisk korrekta ånya har sållat det svenska ordförrådet ? Ordet tjänstemän är ju redan delvis klassat som könsdiskriminerande av samma grupp politiskt korrekta. Ordval betraktar de uppenbarligen ha ett högre prio än sakfrågorna och principerna?

Jobbar man i servicebranschen så gör man en tjänst. Som grupp får man emellertid inte säga tjänstefolk, då detta är vigt för anställda i ett hushåll, men hur kränkta ska de behöva känna sig för det ?

Det rör sig nog snarare om ett olyckligt ordval som genast någon högg fast vid för att slippa fortsätta diskursen kring den principiella kärnfrågan.

Om man är anställd i ett restaurangkök, ett privat kök eller på en skolbespisning är för mig egalt.

Samma sak om man jobbar som städare på ett hotell, en offentlig inrättning  eller i ett hem med handikappad ägare.

Nej visst ja, man får ju inte säga städare längre – lokalvårdare ska det heta, och inte får man använda ordet handikappad längre, utan funktionshindrad ska det vara!

Det är kanske det han syftar till den gode Martin Ådahl, att skapa jobb som ordpoliser för alla arbetslösa ?

 

16 kommentarer

  1. €dor

    Det här kan jag väl anse som ett av dina bättre inlägg. Om vi återgår till ditt förra med en liten pekpinne till mig i mitt sätt uttrycka mig tar jag inte så mycket vid mig. Vid närmare granskning och när jag själv läser hade ordet DIG i just fallet sett bättre ut. Men då är frågan, tycker du innehållet är mindre viktigt, budskapet än själva texten, den grammatiska delen? Du skriver själv ibland ganska otydligt, använder ord som de flesta inte förstår. Idag har du använt ordet ”egal”. Hur många ggr ser man det i en text som är tänkt att alla ska förstå.
    Gör du med flit för att på så vis höja dig över mängden? Vill man vara politiker och få folket med sig måste man också vara folklig. Det sägs att den intelligente kan anpassa sig till vad som helst. Kommer en luffare förbi, får man prata på luffares vis o s v. Och om du blir alltför petig och intolerant hur många vågar skriva och tycka till i din blogg? För du väl inte tysta en ev opinion eller personer som har olika åsikter på hjärtat? Du vill väl inte bli en diktator istället demokrat som du utger dig för?

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      Tack för din kommentar Edor Abrahamsson !
      Du har givetvis alldeles rätt i att det alltid är sakfrågan som är den viktigaste att diskutera.
      En annan viktig princip är att behandla andra som man själv vill bli behandlad.
      Varje gång jag själv uppmärksammats på att jag använt felaktigt uttryck, har jag kunnat korrigera min språkliga verktygslåda.
      Det tog emellertid många år innan någon vågade tala om för mig att objektformen av pronominat ”de” ska skrivas ”dem”” och inte ”dom” !
      Jag minns att min lärare i svenska satte en bock för ordet dom en gång i en uppsats, men vågade inte göra korrektionen att ändra till ”dem”, vilket hade besvarat mig pinsamt missförstånd. Till vilken nytta för mig ?

      Tål vi inte att man påpekar uppenbara felaktigheter och brister i det vi framställer, så kommer vi ju inte att utvecklas ?
      Jag välkomnar därför alla korrigeringar, men inte att man kräver att jag ska sanera min språkliga vertygslåda.
      Jag försöker använda alla ord jag känner innebörden utav (och ibland några jag inte begriper:)), för att hålla min korsordslösande hjärna tränad.
      Ordet ”egalt”” skulle jag i detta fall nog lika gärna kunnat byta mot ”likgiltigt”, men det använder jag oftare, så då hotas det undanträngda ordet ”egalt” att bli övergivet och ingen vill väl bli övergiven ?

      Frågar man en snickare varför han inte väljer färre verktyg, när han ska bygga hus åt fattigare folk, så får man nog samma svar som jag har att ge beträffande mitt ordval.
      När jag skriver en text så gör jag det för att framföra ett budskap, precis som man klär sig funktionellt innan man ger sig ut i snöyran. Men det hindrar väl inte att man samtidigt vill känna att orden. respektive kläderna visar den personlighet man känner som sitt jag ?

      Vill jag visa att jag ”står över” andra ?
      Är det som det ser ut utifrån ?
      Är det den första fråga man ställer sig ?
      Sant är att jag inte bryr mig så mycket om vilka intryck jag gör, utan förmer att jag känner att jag fortsätter att växa som person.
      Det gäller kunskap. insikter, kompetens likaväl som att jag utvecklas i hantverket.
      Till hantverket räknar jag förmågan att uttrycka mig adekvat.
      Ska jag ändra mitt sätt att vara, för att bli mer strömlinjeformad som politiker ?
      Krävs det av mig, så prioriterar jag mig själv före politiken.
      Duger jag inte som den jag är, så får ni klara er utan mig.
      Och det skulle nog gå lika bra det.

      Svara
      • €dor

        Det är fler du….hoppsan, dig som försöker imponera genom sitt sätt uttrycka sig. Jag säger inte varken DU eller han, en hane är det, medvetet skriver så, man man (jag) får lätt det intrycket. Juridiken och det som dit tillhör är toppen av det språkliga. Här gäller orden, hur och i olika sammanhang man använder dessa. ”Paragrafryttare” har du väl hört talas om, länsstyrelsens tjänstemän eller andra myndighetspersoner, de som sitter skyddade bakom instängda rum, har knappt pratat med vanligt folk, en sån vill du väl inte vara? Det finns säkert mycket bra inom dig också, nu tog jag fram den negativa sidan och min avsikt är inte att såra någon.

        Jag vill bara säga också, när jag skriver har jag sett jag lätt hoppar över stavelser eller ord i hastigheten. Jag brukar därför gå igenom i efterhand och rätta till detta. Jag lidet också av lite perfektionism i det fallet. Om jag sedan är komplett och fulländad tror jag inte. Jag är ju ingen politiker (än så länge, ha, ha).

        Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Nej vi är nog inte så olika om man bara lyfter lite på skynket.
          Jag skriver fort och fingrarna slirar emellanåt på tangentbordet, så stavfel smyger sig rätt ofta in i texterna.
          Men uttrycker jag mig fyrkantigt så är det för att jag tänker likadant som jag skriver.
          Mitt talspråk är ganska lika skriftspråket och det gör mig knappast trevligare att tala med än att läsa mina inlägg.
          Men ska jag tvingas sluta växa som individ bara för att vara andra till lags, då är jag hellre ensam.
          Faktum är att jag kommer riktigt bra överens med mig själv ännu.

          För övrigt tycker jag om att läsa dina inlägg, då både sakframställningen och språket är rakt och lätt att följa för mig.
          Det är sällan jag ser något i dina texter som ”sätter sig på tvären” eller känns tveksamt ut syftningssynpunkt.
          Därför var det med glimten i ögat jag provocerar dig med lite lingvistiskt pedanteri.
          Jag tänkte att du har ingen anledning att känna dig sårad om jag tog tillfället i akt.

          Svara
  2. Göran Jonzon (inläggsförfattare)

    Jag funderar lite kring alla dessa ord i svenska språket som svartlistats av den osynliga språknämnden som jornalister och annat mediafolk tycks så lyhörda inför.
    Ta ordet handikappad till exempel.
    Ska man vara politiskt korrekt så ska man ju säga funktionshindrad, men då undrar jag hur det blir för golfare ?
    Nu spelar jag inte golf själv men har hört att det finns något som heter ”handikapp” i den sporten.
    Ni som spelar golf kan kanske berätta för en novis om man numera frågar en medspelare vilket funktionshinder denne har ?
    Men blir det i så fall inte konstig syftning ?
    Ja, det var en sarkasm om du nu trodde nåt annat.

    Svara
  3. €dor

    Ville bara visa den här blogg-(ren) som skrivit i samma ämne som DIG.
    http://blogg.vk.se/kgs/2014/08/11/rut-och-tjanstefolk/

    Jag håller fullständigt med vad han skriver i detta sammanhang, samt lätt att förstå. Med det sagt ingen nedvärdering i vad du skriver. Och för den skull behöver inte den här mannens bloggar alltid vara så här bra, innehållsmässigt.

    Du har också rätt i ordet ”handikapp” det har gått till överdrift tycker jag också med att byta ut ord, fast förändrar det för den det gäller? Det finns sånger, amerikanska där man sjunger om ”gipsy” zigenare alltså. Sverige är ett helfjantigt land ibland, tycker jag.

    Svara
    • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

      …”som du skriver” heter det väl? 🙂

      Ja, det var inga problem att förstå hans utgångspunkt och åsikt i frågan, även om det var en helt annan aspekt har tog som utgångspunkt.
      Själv fokuserade jag på att man skapar negativa värderingar runt enstaka ord.
      Sedan förstår jag inte hur man kan påstå att ett skatteavdrag innebär att staten och därmed skattebetalarna ”betalar” för tjänsten ?
      Om du köper byggvirke av mig och jag ger dig en rabatt på priset, har jag då ”betalat” ditt virkesköp ?
      Helt befängt vänstervridet propagandaspråk, eller hur ?
      Det är väl fortfarande du som betalar om än lite mindre ?
      Om staten ger mig en skatterabatt, så är det väl fortfarande jag som betalar till staten och inte tvärtom.
      Men vänsterfolk tycks anse att när individer jobbar så är det främst för att staten ska få sitt.
      Nu tror jag faktist att man jobbar av primärt helt andra orsaker, som att få råd att köpa mat och kläder till sig och sin familj och att veta att man har råd att betala hyran eller ränta och amorteringar på huslån. Jag tror att det absoluta flertalet sätter sin egen familj för det kollektiva försörjningsansvaret.

      Om staten vill gynna tillväxten av en servicenäring genom att lätta lite på skattetrycket, då gråter kollektivisterna krokodiltårar, om inte de själva kan tjäna en hacka på affären vill säga.
      För vänsterfolket betraktat statens inkomster som sin egen försörjning.

      Svara
      • €dor

        Jag kanske menar i ”vad” du skriver. Jag vet faktiskt inte hur jag tänkte då jag skrev, det är en tolkningsfråga och beror på hur man läser. Allting är relativt i livet, även politiken. Jag väljer inte skithuspapper efter vem som tillverkat det, huvudsaken det är till belåtenhet och gör den nytta det är tänkt göra. Samma i dagliga livet, finns det bra prylar eller något som jag tycker funkar bra spelar det väl ingen roll vem som ligger bakom produkten. Nackdelen med vänstern, det har inga produkter som går att använda eller de finns inga på marknaden. Utom den kinesiska som numera är världsledande. Här talar vi närmare om diktatur och det kunde lika gärna vara vilken annan ideologi som helst, varför inte kristdemokrater i sin utövning av makt. Tyvärr är den kristna läran ett hinder till utveckling i jämförelse med Kinas. Ryssarna däremot är alldeles för kantiga och har andra intressen som hindrar deras utveckling. Religion och olika ideologer hindrar som oftast utvecklingen. Krig är ofta förekommande främst bland muslimer och kristna och jag ser ingen särdeles bättre än den andre. Det finns ytterligheter åt båda hållen i dessa religioner och en ”vanlig” muslim är inte mycket annorlunda än en ”vanlig” kristen. Vi lever oftast i familj, parar oss, har mål i livet som ser lite olika ut och sedan dör vi. Gemensamt att de tror på ett liv efter döden, men fruktar den samtidigt, utom självmordskandidaterna. Det är väl kanske den största skillnaden.

        Svara
        • €dor

          Rättelse: Som du kanske märker skriver jag ”det” när jag menar ”de”. Jag vet inte varför men det händer nästan alltid och jag får gå in och rätta i efterhand. Irriterande när jag själv läser vad jag skrivit och hur.

          Svara
        • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

          Du har säkert rätt!
          Kristdemokrater världen över är ju kända för att massakrera folk med annat tro.
          Även att stympa och begrava dem levande och sälja kvinnorna som slavar.
          Barnen hugger de mitt itu som vattenmeloner och skriker ”störst av allt är gud”, medan de utför illdåden.
          Och drar man alla över en kam, så slipper man ju ta ställning själv och inte heller behöver man revidera sin uppfattning ens när den uppenbarligen visar sig vara fel !

          Svara
          • €dor

            …eller göra som hedningarna, offrar till gudarna genom att skära halsen av djur, lägga dessa som offergåva och låta rökelsen stiga till skyn för att blidka gudarna eller guden den påhittade. Fantasin finner inga gränser inom religionen. Den som har de bästa vapnen är segraren och har makten och härligheten, Amen!

          • €dor

            Jag vet inte i vilket stadium du befinner dig. Förmodligen någonstans på halva vägen upptäcka meningen med livet. Vishetens gud Shiva har du kanske hört talas om, dit har du ganska långt kvar och jag tror inte med den religion och de parti du tillhör kommer någonsin få uppleva den dagen. Det liknar mera falskhetens boningar de ni bygger. En dålig grund ger dålig stabilitet och huset rasar vid minsta påfrestning.
            Sedan muslimerna, de har haft försprånget under ganska lång tid. Koranen är betydligt mer vetenskapligt baserad än den fantasirika bibeln med sina sägner. Redan under 700-talet var det en man som kom på hur man mätte jordens omkrets med kunskap från grekerna fast utvecklade den. Han lät stega upp längden det som förändrade positionen med en (1) grad och multiplicerade det sedan med 360 grader. Han fick det nästan till 40 000 km. Avvikelsen var minimal. Omkretsen är 40 075,02 vid ekvatorn.

            Att dagens extrema muslimer är brutala kan jag hålla med om, en gång var kristna likadana. Idag har också kristendomen gått om Islam i utveckling och rollerna är ombytta. Men vem vet hur framtiden blir för ”oss”? Kanske en ny religion eller människosyn håller på utformas. Klimatet och hur vi beter oss kan bli kristendomens fall. Här är muslimerna inte sämre anser jag om jag jämför de båda.

          • Göran Jonzon (inläggsförfattare)

            Jag vet inte heller vilket stadium någon av oss befinner sig i.
            För att helt gå över till filosofin, så är jag inte ens säker på vad jaget egentligen är?
            Kanske summan av ens minnen och erfarenheter ?
            För skulle man förlora alla sina minnen på en gång, visste man knappst vem man var och hur man skulle uppträda gentemot andra?
            Materien som bygger kroppen är ju lika gammal som jorden vi går på och bara lånegods från återvinningscentralen.
            Men erfarenheterna är unika för varje ego.
            Skulle du Edor vilja byta bort alla dina minnen från tiden efter du fyllde 20 för att åter få bli just 20 år, eller någon annan ålder, EGALT vilken?
            Jag skulle aldrig godta ett sådant anbud för min egen del.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Senaste inläggen
Senaste kommentarerna
Sök
Kategorier
Arkiv
RSS Nytt från vk.se