RUT och ”tjänstefolk”

Under jobbdebatten i TV1 i går kväll blev Martin Ådal, Centerpartiets företrädare, mäkta upprörd över att Ali Esbati, Vänsterpartiets företrädare, benämnde dem som arbetar för andra för tjänstefolk.

Ådal talade visserligen om dem som driver RUT-företag, emedan Esbati nog tänkte på dem som arbetar i andras hem och vars löner alla vi skattebetalare bidrar till. Att kalla dem tjänstefolk gillade inte Ådal utan menade att det bara var att gammal kommunistknep att kalla dem så.

Detta fick mig att fundera över vad som för mig är tjänstefolk. Är man uppväxt i ett arbetarhem med svag ekonomi och med en pappa som ofta var arbetslös, räcker det för att förstå vad som menas med tjänstefiolk. Man behöver alltså inte alls vara missledd av kommunistterminolgi.

I mitt barndomsvar det min mamma som skötte städning, klädtvätt, läxhjälp och annat som nu personer med god ekonomi låter andra göra jämförelsevis billigt, eftersom en del av kostnaden betalas av oss alla andra genom RUT-reformen. I vårt hem var det självklart att sådant skulle skötas av min mor och det även under de perioder då hon hade arbete utanför hemmet.

Att rika personer på den tiden också köpte tjänster av andra för att få dessa uppgifter utförda var i ingen ovanlighet. Skillnaden mot nu var förstås att de betalade sitt tjänstefolk själva utan hjälp från andra skattebetalare.

Den som lejer folk att sköta hushållsarbetet får onekligen ett drägligare liv och att kalla dem de lejer för tjänstefolk är för mig helt ok om än ordet är gammalt och ger litet fel associationer.

Om det stundande valet bara gällde RUT-frågan, skulle V få min röst.

Folkpartiet, åtminstone Erik Ullenhag, integrationsministern, vill ha ha kvar RUT, eftersom det ju är en så bra tillgång för att sysselsätta invandrarkvinnor. Sådana passar bra som tjänstefolk tycks han mena!!