Dagstidningarnas insändarsidor erbjuder ibland inlägg som gör att jag funderar lite extra.
Jag har Västerbottens Folkblad som dagstidning och torsdagen 30 december hade Åsa Inefjord en insändare med rubriken ”Hur ska djuren få det bättre?” som väckte mitt intresse.
Inefjord resonerade i insändaren om djurens villkor ur perspektivet av den verksamhet som bl.a. Djurättsalliansen bedriver, och politikens och rättsystemets ineffektivitet.
Åsa Inefjord avslutade sin insändare med följande frågeställningar:
”…Vad ska vi egentligen tro på när grova brott mot djurskyddslagen bara får passera? När inga avslöjanden och bevis kan fälla de skyldiga. Är det civil olydnad och olagliga metoder som återstår för att åstadkomma förändring? Vad har vi då fått för ett samhälle?”
Åsa Inefjord är politiskt aktiv i kommunpolitiken i Vännäs och representerar Vänsterpartiet. Hennes politiska uppdrag innebär att hon ställt sig bakom den demokratiska ordning och det parlamentariska systemet vi har i Sverige.
Jag tycker det är märkligt att hon, sett ur det perspektivet, fäller påståendet om Sveriges rättsystem och att hon överhuvudtaget ställer sig frågande till om civil olydnad eller olagliga metoder ska till för att åstadkomma förändring?
Jag tycker det hade varit rimligt om hon sagt att hon i egenskap av politiskt engagerad ska söka skapa opinion, politiska diskussioner etc. i syfte att nå den ändring hon aldrig riktigt klargör men efterlyser i djurskyddslagstiftningen.
Inefjord drar även paralleller mellan djurrättsaktivisternas och suffragetternas frustration.
Jag drabbas av frustration när jag gör jämförelser mellan djurskyddslagstiftning och människorätt. Ska t.ex. en häst alltid ha sällskap medan äldre på våra boenden får vara ensamma utan mänsklig närhet och kontakt många långa stunder dag efter dag och ibland t.o.m de sista andetagen av sina liv?
Djur ska ha rätt att vistas ute och många av våra äldre får i bästa fall en nypa frisk luft på en balkong under sommarperioden.
Jag kan fortsätta räkna upp liknande jämförelser men innerst inne är jag frustrerad för att en människa tar på sig en samhällsrepresentation och inte har bättre insikt, respekt och uttryck för sitt uppdrag.
Senaste kommentarerna