Examen – magins tid

Några minuter över sju och jag hör skrattande, sjungande röster nerifrån gatan. De kommer i klungor skrålande, skålande, högtidsklädda med sina vita mössor på huvudet – på väg till sin examensdag. En av de mest spännande, mest elektriska händelserna i livet – som jag minns det. Man är på väg, ständigt framåt. Livet är ett äventyr. Nu ska man ut i livet och lämna avtryck efter sig, spår i sanden, man ska förändra världen, i varje fall påverka den. Ett och annat berg ska bestigas, murar ska rivas. Det är tid att älska – och att bli älskad. Samtidigt som man är så rysligt skör. Det är också uppbrottets tid när vännerna skingras och en del försvinner för alltid.

På min tid hade vi ingen studentmössa, men så utspelades det under det röda sjuttiotalets epok. Inte heller åkte vi omkring på flak efter traktorer. Vill minnas att jag hade ett par utsvängda jeans och en randig murarskjorta. Min polare Julle bar som vanligt sitt plommonstop, och stod väl för det eleganta. Det var den natten vi tältade vid en strand och när vi fram på småtimmarna skulle tävla i kulstötning – en sista tävling innan vi skiljdes. Julle vann, men så råkade han också ta en glödande sten från eldstaden.

Grått, men meteorologen lovar uppklarnande väder.