Motsatsen till mörker

Vid den här tiden på året brukar hon återkomma med samma fråga: ”Berätta om solljuset!” För henne är det lite märkligt med det faktum att solen lyser mest dygnet runt så här års uppe i norra Sverige. ”Men hur kan ni sova?” Hon bor i Kenya där skiljelinjen mellan dag och natt är knivskarp, då det blir becksvart när solen väl dimper ner vid horisonten.

Jag berättar att vi nog sover mindre just vid midsommartid, att ljuset ger oss energi och förmodligen fyller oss med vilja och lust att ta tillvara allt det ljus som flödar över oss. För det finns ju en lång tid på året då det mest är mörkt, då det är förfärligt långt till solen. Jag har berättat för henne om hur jag i unga år brukade bestiga höga berg, för att på toppen se solen först kantra en liten bit under horisonten och sedan, efter ett par timmar, åter stiga igen och färga världen blodröd. ”Det skulle jag vilja se”, säger hon.

Hon tycker också att midsommarfirandet låter en aning märkligt, med dansandet kring en lövbeklädd stång medan vi i sång tillber ”small frogs”, och att vi till middag äter rå fisk.

”Här är det mest mörkt”, skrev hon härom dagen och berättade om de terrordåd som plågar landet. För några dagar sedan dödades ett 50-tal civila i ett attentat. Kanske är det därför som ljuset i norr låter så romantiskt i hennes öron; en dröm om motsatsen till mörker och fruktan.

Egentligen borde jag börja bestiga berg igen. Åtminstone någon liten kulle.