Inlandet tur och retur

Jag har flackat runt i inlandet, färdats längs krokiga, smala grusvägar, passerat mängder av sjöar, plöjt fram genom storskogen, färdats över kalhyggen – ända bort till den plats jag var född. Där passerade jag med ett snett leende på läpparna. Eftersom jag en gång för alla lämnat platsen, så kunde jag inte återigen stanna där. Åkte vidare.

Bröderna Brändström arrangerade för andra året i rad en kulturfestival i Hjukensjön, någon mil utanför Åmsele. Musik, litteratur, god mat, försäljning av honung. Vägen dit kantades av åska och hagelskurar, men det klarnade upp lagom till ankomsten till Hjukensjön. Natten tillbringades i Maltträsk; platsen där det i mitt minne alltid är sommar och där några bleka, magra smågrabbar leker cowboys och indianer, och svalkar av sig genom att dyka i bäcken. Det är möjligt att det än i dag finns sådana små och bleka pojkar i byn, men jag såg inte till dem.

Passerade Bäckmyran på vägen till Bastuträsk utanför Bjurholm, där jag skulle äntra scenen för att mot betalning vara underfundig och rolig. Tror att det gick bra. En underbar kväll. Kortbyxeväder.

Idag ska det alltså bli varmare än någonsin. Som sagt, jag pallar inte längre för tryckande värme. Det är som om tankeverksamheten stannar av. Om någon, en het sommardag, frågar vad 2 + 2 är, så brukar jag svara 5. Om temperaturen stiger över trettio kan jag till och med svara 6.