Släck elden med sänkt skatt

Varje morgon hoppas jag att den kvava luften ska ha blivit utbytt mot något mer lätt, något mer svalt. Men icke. Åskan har gjort några tafatta försök att knuffa undan värmen, men efter några ynkliga muller har den gett upp. När det gäller värmen så påminns jag, skoningslöst, om mitt åldrande. Medan jag för tjugo-trettio kilo sedan kunde ligga i timmar och pressa på stranden, så blir jag yr av att släntra mig fram de femhundra metrarna till Coop.

I dessa skogsbrändernas tidevarv, snackas det en hel del om landets undermåliga katastrofberedskap. Men det är väl med den, som med allt annat i Sverige, att det bara finns en lösning på det problemet. Sänk skatten! Sänk den utav helvete så slutar det kanske att brinna – och i den vevan släcks kanske även problemen inom äldreomsorgen och skolan. Väntar på att Reinfeldt på bästa sändningstid ska luta sig mot rutan och säga de magiska orden: Sänk skatten!

Nä, nu ska jag ut på balkongen och läsa en stund. De närmaste tio minuterna torde jag väl svettas bort ett par-tre liter. Nä, jag skulle ha gjort som 5000 andra skellefteåbor och krupit in i ishallen – för att se AIK genomföra säsongens första isträning. Det kallar jag för patos. Så många åskådare har  Björklöven inte ens under någon av sina seriematcher.