Livet på alla plan

Det är vansinnigt vad tiden rusar fram. Men det är ju så det förhåller sig mellan livet och tiden; när det är intensivt, när många bollar på en och samma gång befinner sig i luften, så tycks tiden krympa och dagar blir till nätter och nätter blir till dagar. Jo, och vad gäller mina bollar så har jag haft en hel del i luften, men märkligt nog har jag fångat dem, en efter en, utan att en enda av dem fallit till marken. Det känns tillfredsställande och ger mig en känsla av kontroll; av att befinna mig precis vid den punkt där mitt liv utspelar sig. Inte då, inte i morgon.

Jag är med i processen av att skapa ett nummer av tidningen Vasaplan. Nu har alla artiklarna och reportagen, de flesta av bilderna, krönikorna, debattartiklarna kommit in till redaktionen. Jag har korrekturläst dem alla och är glad och stolt över att alla dessa proffsiga människorna velat vara med och göra en tidning som säljs till förmån för Umeås utsatta och hemlösa människor. När jag frågade dem ifall de ville vara med och bidra till detta goda, så svarade samtliga ja. Så nu växer decembernumret fram – det som har temat ”Att åldras”. Jag är riktigt stolt över att få vara tidningens chefredaktör.

Vid sidan om detta har jag skrivit på mina egna alster. Min första pjäs och boken om mitt liv. Ett arbete som löper lite vid sidan om det övriga. Så har det alltid varit med mitt skrivande. Det sker lite i tysthet – som om jag inte vill störa vare sig omvärlden eller mig själv. Kanske för att minska kraven på mig själv, att avdramatisera det faktum att själva skrivandet är att blotta sitt bröst, att hänga ut sin person för allmän beskådan. För även om jag skulle skriva en bok om livet på månens baksida, så har jag använt mig själv som referens, som den jag måste bolla de mest halsbrytande fantasier mot.

Men största av dem alla är kärleken. Hon kom till slut. Efter tio år i ensamhet, i ett självvalt celibat, så öppnade hon dörren till mitt innersta och tog plats därinne. Det var så självklart. Så ska kärleken vara. Självklar. Den ska man inte argumentera mot, inte försöka att klä med allt för många ord. Den ska man känna och vara i.