Kaffe i gryningen

När jag som barn besökte mormor i Hacksjö, sov jag alltid tillsammans med henne i den smala kökssoffan.Om jag vaknade i gryningen, så satt alltid mormor vid köksbordet och drack kokekaffe på fat med en tvärställd sockerbit mellan framtänderna.
Minns att jag frågade varför hon var uppe så tidigt. Klockan var ju bara strax efter fem.
”Det kom du till å förstå när du blir gammal”, svarade hon.
Jo, nu börjar jag förstå. Sovmorgon eller inte, så nog är jag uppe med tuppen och dricker mitt kaffe. Dock inte på fat, som riktigt gammfolk brukar göra. Det får bli nästa steg.

Vissa saker i livet går omöjligt läsa sig till. Det krävs erfarenhet och levd tid för att man ska kunna förstå exempelvis vad som händer i kroppen och mentalt när det krävs mindre sömn. Som spädbarn  krävs 16 timmars sömn, i tonåren är man nere på 8-9 timmar och på äldre dagar så behövs det bara sex timmar, ibland mindre. Sedan finns det dem, som undertecknad, som genom livet inte krävt särskilt mycket sömn. När jag är i gång med något projekt brukar jag klara mig på fyra timmar. Dock inte hur länge som helst, för då slutar hjärnan att fungera. Läste att Winston Churchill och John F Kennedy sov bara 3.5 timmar per natt. Fast de hade ju fullt upp på sina sätt.

Jag har skrivit flitigt på min kommande bok och närmar mig slutet. Det är emellanåt ett tröstlöst och riktigt tråkigt jobb, särskilt då storyn är klar och att jag i detta skede jobbar med gestaltning och dramaturgi. Men nån ska väl göra sånt också. Det är självvalt. Jobbet med tidningen tar en hel del tid, men det är i stort mycket stimulerande. Särskilt då jag nu kan se tidningens innehåll forma sig.