Känslomässig baksmälla

Efter en intensiv gårdag, då jag vistades i ett myller av människor som tågade fram längs gatorna med röda fanor, och flera timmars spännande samtal med mina kloka kompisar och efter att ha avslutat dagen med att skriva de sista artiklarna till tidningen Vasaplan, så tycks jag idag ha drabbats av en känslomässig baksmälla. En tung känsla i kropp och tankar, som får mig att hasa fram i att par förstora sockar och och iklädd en blårutig myspyjamas. Klockan är strax efter två och jag tycks inte kunna vakna ordentligt, Men det ska kanske var på det här sättet, ibland.Det är tid för återhämtning, tid för att ta djupa andetag och ge sig tid att tänka över vad som hänt.

Har gått och grunnat på nästa roman. Jag har två ”färdiga” historier, en om ett gäng förvuxna män som ska ut och fiska, en om min farmorsmor Maria.Men på sistone har en ny story vuxit fram och på något sätt så blir den bara bättre och bättre. Eller värre och värre, hur man nu ser det.Jag försöker ha is i magen. Det är lätt att man ödslar en massa tid på idéer som i planeringsstadiet kanske har ett tjusigt anslag, sen sätter man sig och skriver ett halvår för att komma fram till att historien omöjligt går att avsluta.Så mycket kan jag avslöja att det rör sig om ett relationsdrama. Vi får väl se.

Ska följa med Karlsson och några till på lokal ikväll. Vi ska unna oss en god bit mat på Lottas. Vi tycker att vi är värda det.

Avlutar med ett bra citat (i mitt tycke):

”Att ha en relation till en narcissistisk individ kan liknas vid att spela på enarmade banditer. Man får små utdelningar då och då som gör att man stannar kvar i hopp om att få tillbaka det man har satsat. Men sanningen är den att man alltid förlorar i längden, och ju längre man stannar desto mer förlorar man.”