Berättelser på G

I morse när jag vaknade stod en vacker dag och väntade på mig utanför mitt fönster; en dag som stod där med utsträcka armar och ett stort leende på sina läppar. Ute i hallen ropade mina skor att de vill ut och gå med mig. Låt mig vakna först, ropade jag tillbaka.Än så länge har skorna hunnit gå 7000 steg med mig.

I helgen var jag till Skellefteå och besökte Nordanå och Berättarkaféet. Temat var starka kvinnor; något jag gillar. Starka kvinnor alltså. Jag träffade också två sådana i Skellefteå, nämligen de två jag ska jobba ihop med i den berättarförställning som ska sättas upp till hösten. Den ena är Linda Marklund en rutinerad berättare från Burträsk, den andra är Ewa Burström, konstnär från Skellefteå.

Jag är oppstillt med muntligt berättande, då jag inte gjorde annat som barn än att lyssna på den ena berättelsen efter den andra. Men att stå på scen och som i mitt fall, fånga lyssnarna i en dryg halv timme, känns en aning pirrigt. Jag har ju framträtt ett otal gånger i samband med utgivningen av mina romaner, men då har jag alltid kunnat luta mig mot den skrivna texten. Nåja, det ordnar sig säker.

Just nu håller jag på att lägga handen på slutkorrekturet för nästa nummer av tidningen Vasaplan. Det blir en bra tidning – men så är också temat ”Allt för kärleken”. Ett tema som passar in i många sammanhang.