Putsa fönster

Putsade min fönster igår. Kändes bra. Men i morse då solen lyste på mina nyputsade fönster, såg det ut som om de blivit ännu smutsigare. Det är onekligen en konst att putsa fönster och gjorde väl ett fel som litade på flaskan jag köpt i butiken; vars innehåll skulle ge mig kliniskt rena rutor. Icke! Så jag fick ta dem ett varv till, nu med varmt såpvatten och en gummiskrapa. Nu, efter dubbelarbetet, så ser det okej ut. En del ränder här och var, men det köper jag. Fick förresten rådet att gnugga bort ränderna med en tidning. DN ska visst vara bäst enligt förståsigpåarna.(Ledarsidan?) Någon sådan hade jag inte. Bara ett gammalt nummer av Arbetet.

Genom mina nyputsade fönster kan jag se världen en aning bättre. Det är molnigt och blåsigt därute.

Ska snart cykla i väg till Bokcafé Pilgatan för att ha ett redaktionsmöte med Lars Öberg. Redan nu börjar vi planera nästa nummer av Vasaplan. Vi måste det eftersom det är en sommar framför oss och de som skriver åt oss vill förmodligen inte ge sig ut på sina uppdrag under semestern.

I mitt inre finns en stilla oro. Den finns där hela tiden och har så gjort så länge jag kan minnas. Periodvis lägger jag inte märke till den, men nu och då flammar den upp och gör sig påmind. Oron över att inte räcka till, att inte duga. En känsla av att vara annorlunda. Det är en sådan dag idag.