Matlagningsprogram till förbannelse

Hemma efter en trevlig grillfest. En fest i det lilla. Vi kämpade och försökte sitta ute, men det drog kallt. Det var problematiskt att få till maten, då vi testade, som första boende i föreningen dit Karlssons flyttat, att nytta den vackert designade grillen som placerats mellan husen. Den måste ha kostat föreningen skjortan. Men den var värdelös att grilla på, då gallret placerats så högt från kolbädden att korven inte ens blev varm i skinnet. Snygg men opraktisk och skitdyr grill. Vi fick lägga korvarna direkt på den glödande kolen, annars hade vi fått sitta uppe hela natten.

Men jag gick tidigt. Hade svårt att finna ro, tankarna snurrade. Försökte förstå. Tog istället plats bakom datorn och skrev på tredje kapitlet i min nästa roman; om den döende Rulle som försöker förstå varför han haft så otur med kvinnfolket, varför de behandlat honom så illa? Efter att ha skrivit nån timme kändes det bättre. Världen blev lite begripligare.

Nu lite frukt och sedan intar jag TV-soffan och låter mig bli uppslukad av nån gammal, dålig film.Men det är väl bara matlagningsprogram på alla kanaler. Har jag sagt hur mycket jag avskyr matlagningsprogram? Tycker att de visar på västerlandets dekadens, hur kostmedvetna och självutnämnda kockar i tävlingsform ska förfina grillandet av en banan, eller som jag såg för nåt år sedan, då de tävlande skulle steka en liten, sketen duva. De fick underkänt för att de skurit bort för lite, av det lilla kött, som fanns på fågeljäveln. Snart står väl Gordon själv och lagar en gourmetmiddag i ett flyktingläger – på tid.