Leve pannloben
En lagom skön dag. Varmt, en ljummen bris. Vandrade längs älven med riktning ner centrum, för att parkera på en bänk nedanför Väven. Gillar det området, tycker verkligen att man fått till en levande, vacker plats nere vid älven. Satt där och tittade på folk. Alla tyckes vara på väg någon annanstans. Bortöver, var nu det ligger. Själv försökte jag vara i nuet, att vara på den plats där jag befann mig. Om man ska vara närvarande så måste man våga närma sig såväl det negativa som det positiva inom en, utan att vare sig förtränga eller överdriva det som skvalpar omkring därinne. Sannerligen lättare sagt än gjort.
På vägen hem bestämde jag mig för att inte bli slav under limbiska systemet. Reptilhjärnan får ta ett steg tillbaka. Länge leve pannloben!
En närvarande man, med pannlob, som gått 8000 steg.
Senaste kommentarerna