Halva jag är ute å går

Halva jag satt och glodde på TV, medan den andra halvan reste sig upp och gav sig ut på en promenad.

Promenerade i sakta mak och försökte praktisera mindfulness, medveten närvaro. Flum säger somliga, var inte så säker på det, svarar jag. Förr om åren praktiserade jag medveten närvaro en hel del och kunde tack vare det dirigera om en del sotsvarta tankar och ersätta dem med ljus, hopp och mod. Det är ju så hjärnan fungerar. Skadas vissa delar, så dirigeras trafiken om i andra banor. Så är det även med det ”medvetna”, de tankar som vi sysselsätter oss med under vår vakna tid.

Stannade upp, såg allt det vackra, tog till med det och blev jävligt glad – och tacksam. Det som hände för tre veckor sedan, då jag slogs till golvet och knappt kunde röra mig, kunde likaväl varit slutet. Nu får jag vara med ett tag till. Det ärt sådana tankar, de med glädje, tacksamhet, ödmjukhet som jag försöker att mata in i skallen. Jag säger inte att det är enkelt, men det kan löna sig att försöka vara en aning positiv.

För övrigt så halvorna sammanstrålat och sitter nu som en helhet här framför datorn.