Kaffe på fat

Ännu är ljuset en aning blekt. Himlen verkar avlägsen. Har ännu inte blinkat liv i min ögon. Kanske behöver min kropp ytterligare en kopp starkt, svart kaffe? Hade nog kommit närmare naturen om jag bott i en kåk ute på landet, då jag kunnat sitta barfota på farstubron och dricka mitt kaffe på fat. Om det är något jag saknar så är det just en farstubro och ljuden skogen, från fåglarna och bilden av en katt som kommer gående längs grusgången med en mus i munnen.

Vi har alla våra hjältar som lyste upp barndomen. Människor som det skimrade kring; människor vi kunde gå till när alla andra vände ryggen till. Jag vårdar mina hjältar ömt. Den som säger något ont, något riktigt dumt och korkat om mina hjältar (särskilt då de inte känner dem, eller aldrig mött dem) blir min fiende för resten av mitt liv. Elaka människor får inte plats i mitt liv.

Hade nog tänkte åka till Pilgatans kulturmarknad senare under dagen. Det är i varje fall Plan A.

För övrigt är kunskap något vi måste erövra på nytt, om och om igen.