Bildminnen

Mina fotoalbum hjälper mig att minnas, att finnas till i ett sammanhang. Utan minnen finns vi inte. Satt i eftermiddag och bläddrade i mina album, log och fällde en och annan tår. Det är ju så många som inte finns längre. Och ändå gör de det. De finns där i mina album – och jag minns dem.

Pappa Nisse och hans farbror Henry. De satt väl där på farstubron hemma i Bäckmyran och skrävlade. Varmt ser det ut att vara.

Pappa och hans vedberg. Nog fann jag en hel del inspiration från pappas vedklyvande när jag skrev min roman ”Vedtjuven” (2012).

För trettio kilo sedan var jag en hygglig terränglöpare. Sprang I 20 milspår under 37 minuter (blöt sågspån). Här en bild från en tävling i Hedlunda utanför Lycksele. Tror det var kommunserien 4000 meter.

35 år, cirka, omskolad till journalist och hade börjat på Folkbladet.

En ensam människa kan inte göra en stig. Jo, det kanske går men då blir det ett himla springande och rännande fram och tillbaka. Dessutom blir det en stig som man bara själv känner till.

För övrigt har jag städat lägenheten idag. Så lättroad är jag.