Sovit i skinnsoffan

Somnade tidigt, vid tiosnåret, och vaknade naturligtvis i ottan, fullt påklädd i skinnsoffan med en brusande TV påslagen. Känner mig ledbruten och långt ifrån utsövd, men gjort är gjort och det går liksom inte att backa bandet och sova om natten. Det är som med mycket annat här i livet. Gjort är gjort och istället för att bli bitter får man istället förlika sig med det som skett. Att finna försoning. Men det är ibland svårare än det låter – och då handlar det förstås om värre saker än att han somnat påklädd i en skinnsoffa.

Vi lever i en orolig tid. Det krävs samarbete för att lösa problemen; detta i en tid då andras öden har blivit våra öden. Det känns stort att merparten vill gott – en verklig styrkedemonstration. Vi får inte låta rädsla och hat styra våra handlingar. Om rädslan får styra så trycks förnuftet åt sidan. Just nu behövs allt förnuft vi kan uppbåda.

En dryg vecka kvar till nästa framträdande med berättarföreställningen ”Bland ved, rabarbersaft och andra passioner”. Återigen Lycksele, denna gång två föreställningar samma dag. Kan bli tufft, men det fixar vi. Ju fler gånger jag kört min monolog om Vedtjuven, desto ”friare” känner jag mig. Jag vågar vila mer i texten, pausera, söka ögonkontakt med publiken. Jag och texten håller på att bli ett. Spännande.

För övrigt ser det ut att vara frost på gatan utanför. Ljuden från Backenvägen ändrar karaktär vid den här tiden på året. Dubbarna från bildäcken river i frosten och skapar ett vasst, skrapande ljud. När snön kommer hörs nästan ingenting från gatan.