De som dömer för fort

Människor med usel självkänsla brukar ofta snabbt sätta etiketter på andra. Ofta nedlåtande. Utan att egentligen veta ett förbannade dugg om personen i fråga, så kan de här typerna ”döma” andra till precis vad som helst .Vill man sjunka riktigt lågt kan man förse andra med ”hjärnskador”, till otillräkneliga människor som är oförmögna att tänka en enda vettig tanke och stöter de här ”mobbarna” på någon som de blir avundsjuka på, någon som klarar av sådant som de bara kan drömma om, så dömer de snabbt den personen till att lida av storhetsvansinne.

De här typerna finns runt om oss och sprider dynga, dessa de små, grå råttornas tyranner. De saknar insikt om sina egna begränsningar då de stirrat sig blinda på sin egen spegelbild. De är så vansinnigt förälskade i sig själva att de bara ser ”Dumjävlar!” omkring sig. Usch så tragiska dessa människor är. Trist för dem, fast det märker de inte, att omvärldens ögon (alla är nämligen inte idioter eller lider av storhetsvansinne) ser deras begränsningar. Men som sagt, inte de själva, utan de fortsätter att ställa till det (mest för dem själva), och de fattar inte hur de sårar, förstör, och bullrar på och pratar utan att tänka första.

Jag har numera rensat ut dessa ”elefanter i porslinsbutiken”, och bestämt mig för att leva mitt liv utan dem, då jag inte längre hyser något hopp om att de går att tala till rätta, än mindre hjälpa eller rädda.De tror ju med en dåres envishet att de ALLTID har rätt, och märker inte att de begår jättelika misstag precis hela tiden – och att folk fnissar åt de analyser de gör av de människor möter och börjar ogilla (av någon anledning).

Allt man kan göra är att klippa helt och hållet med dem.Och det har jag gjort! Gud ske pris!

För övrigt så skrev Folkbladet en stor artikel om mig och Linda. Vi toppade Ettan.