Läsa korrektur

Hörde på håll att det var något tungt som brevbäraren släppte ner på golvet i hallen. Ett tjockt, vitt kuvert med en tydlig logga nere i ena hörnet. Ord & visor – mitt bokförlag. Slutkorrekturet. Nu ska de sista felen åtgärdas och sedan ska jag godkänna manuset så att det kan tryckas. Slutkorrekturet är så nära en tryckt bok man komma, där sidorna är mallade, rubrikerna satta, all den text som ska rymmas mellan pärmarna. Kvar att fixa är omslaget, baksidestexten och en presentation av författare. Sedan blir det en bok – i detta fallet en självbiografi som ska ges ut i mars 2016.

Började skriva på biografin för fyra år sedan, då mest som spridda anteckningar, minnesstolpar för att försöka reda ut var och när vissa händelser utspelade sig. Började sedan att plöja alla mina dagböcker som jag började att skriva så smått i en ålder av sjutton år. Det är när man läser gamla anteckningar som man inser att minnet ändrat skepnad under årens lopp och det man tror har hänt inte riktigt var på det sättet. Varje gång man plockar upp ett minne så ändrar det skepnad, inte mycket, men tillräckligt för att till slut bli skevt och underligt.

Idag ska jag stryka skjortor, diska, träffa min doktor ute på Tegs HC, laga en punktering och förstås läsa korrekturet. De stora äventyrens dag.

För övrigt ser det ut att bli en fin novemberdag.