Vilse i Skellefteå

Hemma efter en tur till Skellefteå. Bodde i virrvarret av gränder och gator på Anderstorp. Jag, en skogens man, som hittar i de snårigaste av skogar, som utan problem tar mig fram i städer som Paris, New York, Beijing går ständigt vilse på Anderstorp. Det är fullt möjligt att bostadsområdet är byggd på ett vitterstråk som förvillar de som besöker platsen. Nåt skumt är det. Men inomhus, i byggnaderna som är resta där, är det varmt och mysigt. Där går jag inte vilse.

Pular på med slutkorrektur nummer två och nu märker jag att texten är ren, vacker och färdig. Ett par stavfel är allt jag funnit. Förlaget har gjort ett strålande jobb. Nu är resten upp till mig, att stå rakryggad inför det jag skrivit när boken publiceras i slutet av mars 2016.

Det finns människor som på grund av sin dåliga självkänsla (rent av elakhet),försöker få dig att tro att du är sämre än vad du är; som ständigt idkar krypskytte på din sårbarhet för att få dig på fall – på så sätt brukar de inbilla sig att de är förmer, rent av bättre än andra människor. De ger sig aldrig. De blir aldrig nöjda. De förbrukar dig. Det är då som du ska resa sig upp och bevisa inför dig själv att dessa människor har fel. Framför allt ska du bevisa att du inte är så usel som du gång på gång fått höra. Möter du bara rätt människa, som ser dig för den du är, så krävs nästan ingenting för att du ska få upprättelse. Då ska du le stort och ta emot all den kärlek du kan få – för det är du värd.

Förkylningen håller på att släppa. Skönt.

För övrigt har det blivit vinter på riktigt. Minus 13 i morse. Snö och knarr under skorna. Måste köpa ett par varma handskar.