Vila med värdighet

Har korta stunder suttit med ett manus jag printade ut för några veckor sedan. Brukar göra så, lägga ner texten på vita A4-ark, först då kommer jag orden närmre vilket gör handlingen och karaktärerna tydligare. Men så är är upplösningen så mångt mycket bättre på ett vitt ark än den på datorskärmen. Det har jag lärt mig: korrekturläs aldrig en text på skärmen – då missar ögonen och hjärnan mängder med tarvliga småfel. Eftersom jag lider av dyslexi så blir detta än mer påtagligt, då jag har en förmåga att ”glömma” bindeorden (som, att, och) och kasta om bokstäverna i orden så  att inget blir till igen. Av den anledning måste jag lägga mer tid på mina texter än vad ni som är befriade från dyslexi behöver göra.

Men det är inte bara grammatiska fel som blir tydligare på ett vitt ark, utan även handlingen. Sittande vid ett tangentbord så kan det ofta gå för fort, fort och fel, och de dramaturgiska grepp man tror sig åstadkomma, visar sig i utskriven form vara helkorkade. Så vid denna genomläsning av mitt manus så blir det en hel del röda bockar och pilar, massor med överstrykningar. Skulle tippa att en tredjedel av texten försvinner – och det brukar vara bra för texten i sin helhet.

Men de senaste dagarna har jag inte gjort mycket med mitt korrektur. Det har varit lata, sköna dagar. Hmm … Känner ingen saknad över glädjelösa (och emellanåt skadliga) fritidsaktiviteter. Dessutom – när inget görs, så blir ju heller inget ogjort. Otium cum dignitate – Vila med värdighet!

För övrigt ska rycka upp mig och göra en repa ner på stan. Ska med tom plånbok kika på det som är kvar av rean, ta en fika, se mig om. Väl hemma blir det vila. Jo, inväntar en ”värmeexpert” som ska kolla upp mina element som bara värmer till en fjärdedel. 17-18 grader i mina rum är på tok för kallt.