Ikeas pilar

Påsken fortlöper utan större dramatik. Gårdagens stora händelse var ett besök på Ikea. Efter två timmar susade det i skallen och jag irrade runt med dimsyn. Då hade jag försökt följa de förbannade pilarna i golvet som pekade åt olika håll och tvingade mig att ta mig igenom varenda vrå av varuhuset. Listig idé. Köpte klädhängare. Sedan skulle vi igenom ett avancerat kösystem för att kunna köpa mat och sedan hitta ett ledigt bord i den stora matsalen som saknade avskärmning och ljuddämpning. Nä, sådana ställen bör jag undvika.

Det drar ihop sig till boksläpp. Har svårt att planera för jag ska lägga upp presentationen. Får väl improvisera, som vanligt. Det är väl så hela mitt liv varit – skapande av strategier, i stunden, på plats. Sedan har några från media/press hört av sig för att göra intervjuer: en på tisdag, en på onsdag. Det är ju ”sånt” som är viktigt för en författare, ”hemmahosreportage” för att bli synliggjord och därmed få sälja fler böcker. Men den här gången känns det nervöst. Nu ska ju ”allt” fram; det nu mitt liv ska offentliggöras, bli allmänt gods.

Hoppas på sol. Då ska vi ta en tur ut i naturen. En termos med kaffe, några mackor, ett liggunderlag. Den totala motsatsen till att följa pilar i golvet.

För övrigt vann jag inte en spänn på lotto. Trots att jag hade kryssat för en idiotsäker rad.