Liv och död – och OS

Hemma hos Lena i AIK-land. Sovit hårt, som om jag brottats i sömnen mot något jag förlorade mot. En tung känsla har bitit sig fast i kropp och tankar, allt tycks gå ytterst långsamt, men så väger också mitt huvud ett par hundra kilo. Denna morgon kommer att kräva mängder med starkt, svart kaffe.

I dag kör OS igång på allvar. Det är nu vi får chansen att bekanta oss med grenar som vi i vanliga fall inte ser röken av, typ: modern femkamp, lerduveskytte, konstsim. Men i början av 1900-talet fanns en del grenar som försvann, men som de kanske borde återinföra. Vad sägs om: Pudelklippning, luftballongflygning, längdhopp med häst, Mellan 1912-1948 tävlades det även i konst: arkitektur, grafik/måleri, litteratur, musik och skulptur. Snacka om bedömningssport.

Dagen inför firandet av min 58:e födelsedag inser jag hur fort livet gått. Stannar jag vid ett minne kan jag tänka ”men det hände ju alldeles nyss – 1968 om hösten. Jag tror, trots eländet med tiden som går för fort, att det är viktigt att vi inte förlorar kontakten med vårt förflutna, för där finns ju all den vishet och erfarenhet som vi samlat på oss under resan. Förlorar vi kontakten med det förflutna, så bryts även länken med framtiden. Själv livet ska levas mittemellan det som varit och det som kommer, i nuet. Men det är ibland lättare sagt än gjort. Särskilt för en introvert person som jag som ständigt har tankarna någon annanstans.

Tankar kring det förgängliga kan emellanåt skrämma skiten ur mig, trots att jag sedan länge förlikat mig svaret på livets gåta: Vi föds och vi dör. Det går inte fly, inte heller att förneka döden.Vår yttersta svaghet är döden, eftersom den omöjligt går att kontrollera. Gör man det blir livet ytligt och rätt så innehållslöst. Jag försöker vara ödmjuk inför sanningen och finna ro i min andlighet.

Vilken muntergök … Jag är ju i själva verket en muntergök. Det är min ena ytterlighet. Den andra är grubblaren, sökaren. Min bipolära personlighet. Lite antingen eller och det svänger ibland fort mellan mörker och ljus. För snabbt. För hoppas att OS får mig i balans med lite fäktning, kulstötning och för att inte tala om segling, Sporten kan kanske få mig att landa mitt emellan, i detta Nu som alla tjatar om.

För övrigt är livet till för att levas, inte för att behärskas och kontrolleras i minsta detalj. Livet är en resa. Ett äventyr.