Bland flugor och tandläkare

Gårdagens besök hos min tandläkare slutade lyckligt. Jag går alltid till tandläkaren i en visshet att merparten av tänderna håller på att lossna, medan resten måste måste rotfyllas. Men för andra året i rad fanns där noll hål. ”Du har ju riktigt fina tänder”, sa han bakom sitt munskydd och lutade sig över mig. Jag svarade med något slags gutturalt läte, något annat var inte att vänta med tandläkarens fingrar, skrapverktyg och salivsug i käften.

Måste vara trist för tandläkarna med dessa urusla patientsamtal, kan inte vara bättre än vad djurskötarna har med aporna på ett zoo. Nåväl, min tandläkare är snäll, omtänksam, lätt på handen och lyhörd. Jag är så nöjd att jag hittat honom. Min förra, en kvinnlig tandläkare, satt mest och pratade över mitt huvud med sin tandsköterska om vad som skulle lagas till middag, om problem med den nya bilen och tvingade mig att lyssna på hennes knasiga samhällsanalyser. Det var som om jag inte fanns, utan bara var en gapande mun som hon lite våldsamt kunde rota runt i.

Har några rum kvar att städa. Har vänt upp och ner på köket och verkar så sakta vinna kriget mot ”fruktflugorna”; små miniflugor som finns överallt. Klorin i vasken efterföljt av någon liter kokande vatten har varit effektivt, eftersom de verkar bo därnere. Men det som håller på att knäcka dem är mina Äppelvinägerfällor: små plastburkar med en del äppelvinäger, en del vatten, en handfull socker och en-två droppar diskmedel. Det senare tar bort ytspänningen så att de små djävlarna sjunker och drunknar. De måste ha följt med någon av de frukter som jag så flitigt köper hem från Coop. I fjol kom de fram ur en banan, sedan drog hela gänget ner i vasken och växte till sig och la ägg. Något liknande måste ha hänt i år,

Går fortfarande omkring och skriver i mitt huvud. Har ännu inte fått till det optimala slutet på min kommande roman. Söker den där vändningen i berättelsen som tvingar min huvudperson att förändras som leder till avrundningen som knyter samman hela romanen. Men jag har något på gång. Det handlar om max fem sidor till, sedan kan jag påbörja bearbetningen av texten. Allt ska skrivas om åtminstone en gång, förmodligen två gånger till. Att skriva böcker tar sin tid och kräver att man är utrustad med tålamod. Det är viktigt att se till att arbetsglädjen finns närvarande, för utan den som tynar kreativiteten bort.

För övrigt konstaterar jag att livet är sjukdom med dödlig utgång.