Stressens klor

Sol därute, vilket känns lovande inför dagens spännande utflykt till apoteket. Jag gör mitt för att hålla uppe omsättningen på det lilla apoteket Järven på Renmarkstorget. Personalen hälsar mig alltid välkommen med stora, bländande leenden. Nu kommer vår storkund, han som ett-par tre gånger i veckan hämtar ut ett par kilo piller. Sedan hem och göra en god räksallad till Lena som anländer vid lunchtid. Efter det en kort vila innan vi drar mot Vindeln och dess bibliotek där jag ska framträda 18.30. Det händer en hel del idag och då krävs struktur för att inte hamna i stressens klor. I stressen brukar det bli trångt eftersom det fattas tid och det brukar leda till att jag inte får plats med mitt liv. Stressen gör en andfådd och stirrig, och ser man inte upp så kan alla åtaganden göra så att man blir utkörd ur sitt eget liv. Det blir helt enkelt så fullt, att man inte ryms.

Ser och hör på morgonnyheterna att det saknas lärare och att det kommer att bli än värre om några år då en en stor kull går i pension. Ungefär likadant ser det ut inom vården. Det verkar inte ha funnits någon beredskap, trots att man vetat om att detta kommer att ske. Skol- och sjukvårdspersonalen är ju själva ryggraden i vår välfärd. Det handlar om välutbildade människor som efter en lång rad år på högskolan, med digra låneskulder, tjänar mindre än en 18-åring utan utbildning som börjar på Volvo. Vi är ett folk som uppfostrats att reagera på orättvisor – och det är bra.

Nu ämnar även britterna att bygga en mur för att stänga ute människor på flykt. Har på känn att det kommer att byggas en jävla massa murar runt om i Europa. Det är inte så himla länge sedan som världen unisont hurrade när den förhatliga muren i Berlin revs, så att folk kunde komma och gå som de ville mellan öst och väst. Men det var då det …

För övrigt lever vi en tid då stollarna får säga vilka stolligheter som helst. Ett bra exempel är Donald Trump som vinnlagt sig om att ge stolligheten ett ansikte.